Mall

Thanks for your email. I am not a philosopher so it
will take me a while to read and try to understand
what you wrote. While I work on that, I wonder if you
would mind if I send a copy of your email to a friend
who I think might be interested in what you wrote.

-John Schmidt

___________________________________________________
--- Sten-Göran <camitzsten@bostream.nu> wrote:
> Sir
> These are just some conversational thoughts in my
> trying to understand
>
> the whys of science

Sir ,
thank you very much for your answer. Do whatever you want with my texts. My
original question to science was : is there a limit to the analytical and
positive methtod ? I beleive there has to be another approach to reach the
totality of the verity presented to us, it must start from syntesis that
means a very uncertain point of departure that the mystery presents to us:
the mystery lying in life and in man. So it includes the knowledge of mans
reality , not what he is doing but his ultimate conditions. We all are
bearer of this very same reality, there is just some exeperience of life and
some afterthougt needed. Pure amateurism. Cordially SG Camitz
----- Original Message -----
From: "John Schmidt" <mindbrainsoul@yahoo.com>
To: "Sten-Göran" <camitzsten@bostream.nu>
Cc: <johnwschmidt@excite.com>
Sent: Thursday, June 05, 2003 02:45
Subject: Re: Discussion of life

Min ursprungliga fråga var den om det klå fingriga beteendet med livet, som man försöker kopiera datorfiler, så som jag tråcklat ihop den här filen är något som har betydelse för annat än den vetenskapliga högfärden, om det är en katastrof för livet, eller livet helt enkelt kommer att nonchalera vad vi gör. Följande brev föranleddes av en artikel som ojade sig över vad som skulle ske med den mänskliga identiteten ; vårt samhälle tycks anse det vara en rättfråga därför artikelförfattaren som är högt uppsatt i frågan är en stjärnjurist :

Vetenskaperna tillmäts allt större betydelse i vårt samhälle, som nu befinner sig i en snabb förvandling. Det förefaller därför viktigt att vetenskapsmännen ger samhället tillbaka vad det kan vänta sig av de vetenskapliga framstegen och helt allmänt vilka syften vetenskapen har.
Avsikten bakom en sådan deklaration skulle kunna vara att rätta till missförstånd från dem som inte är insatta i den vetenskapliga metoden, att de som i andra hand använder sig av dess forskning inte begår missgrepp och att vetenskapen på det sättet i övrigt skulle kunna förklara sig för samhället. Jag kommer nedan att använda begreppet /vetenskapen/ för att ange forskning som bygger på vedertagna metoder och som
Kgl Vetenskapsakademin säger sig stödja.
Det är främst två frågor som förefaller vara av betydelse.

Den första frågan är om /vetenskapen/ (som metod) anser sig vara allvetande, eller om den erkänner en gräns för sitt vetande ? Om den första frågan besvaras med ja kan man tänka sig att /vetenskapen/ skulle gå ut med detta vetande till människorna i samhället och förklara för dem som ställer sig tvivlande och med full evidens visa på vilket sätt dessa tvivlare har fel och att vetenskapen är allomfattande och saknar gräns för sitt vetande.
I det motsatta fallet att /vetenskapen/ erkänner att det finns en gräns för vetandet borde den inte då söka fastställa dessa gränser för att tydligt markera det område inom vilken den har full kompetens, utan att därför behöva lägga band på sitt sökande. Om /vetenskapen/ och det sunda förnuftet visade sig omfatta samma kunskapsområde skulle detta kunna förstås av alla med sunt förnuft.

Den andra frågan är vilken inställning /vetenskapen/ intar till begreppet "liv" (människans liv). Kan /vetenskapen/ bekräfta sin förmåga att beräkna och följaktligen värdera det mänskliga livsinnehållet ? Om inte, uppstår frågan om "livet", det för varje människa viktigaste (utan liv är inget viktigt) är något som /vetenskapen/ vet mer om och därför kan bedöma bättre än den enskilda människa som är bärare av samma liv ?
Om /vetenskapen/ är absolut auktoritet på livet borde samtidigt ett krav kunna ställas att den tydligt för fram sina syften med människan(-s liv), om inte annat så av ren artighet mot de människor vars liv (eller vars barns liv) den avser att förändra och vart förändringen syftar ?

De här frågorna är i första hand interna frågor för /vetenskapen/ ; de kan förefalla filosofiska, men återupplivar i så fall den betydelse filosofin hade, när den gav /vetenskapen/ legitimitet i det samhälle som hittills garanterat dess existens - det vill säga om /vetenskapen/ nu tror att den kan sträcka sig utöver den mänskliga föreställningsförmågan. Är /vetenskapen/ medveten om den risk den löper om den inte hela tiden håller fast vid och förnyar "strävan att vara det högsta uttrycket för människans sökande efter klarhet och sammanhang", att nonchalans i den frågan kan tvinga in den på metafysiska vägar och mystik som ifrågasätter det sunda förnuftet.
Därför syns det som ett rimligt krav att /vetenskapen/ förser sig med tydliga uttryck och begrepp inom den helhet med vilken vi menar vår tillvaro och för det liv, som inte bara tillhör vetenskapen utan var och en
av oss.

Vänligen Sten-Göran Camitz
Lännersta den 29 juli 2002

Jag är inte van att överhuvudtaget uppmärksammas och att ge svar på tal är inte vad vår elit vanligen sysslar med, så min förvåning uteblev när jag för att liksom ha ett bevis skickade samma brev till den Ständige Sekreteraren i Kungl. Vetenskapsakademien och till min oförställda häpnad efter ett pas veckor fick följande sant uttömmande svar. Detta korta brev innehåller långt mer än dess längd låter ana ; det innehåller hela den filosofi som den nuvarende Vetenskapen har som grund och författaren som gjort sig det generösa omaket att svara sitter ju genom Nobelpriset mitt uppe i det som den Vetenskapliga världen håller för riktigt :

Det framgår av detta att när vetenskapen fått äta upp all myter kommer det inte att finnas kvar åt kulturen något annat än "...dessa ibland mycket vackra myter får vi fortsätta att vårda som en del av vårt kulturarv." ..."Man kan man inte, annat än från en individuellt härledd övertygelse tala om ett syfte med livet." Vad som blir kvar av kärnfrågan är att meningen med livet i förhålalnde till vetenskapen är att "sökande efter mening med livet är en kulturell produkt" Det svaret är vetenskapligt-kausalt fullt korrekt, därför att livet inte har något som vi kallar för "orsak". Men jag tyckte att det blev ett alltför magert ben kvar till kulturen så jag skickade över frågan till de Ständige sekreteraren i Svenska Akademien, som just utsett Imre Kertész till Nobelpristagare i litteraturen. Här är der svar jag fick :

Det började alltmer framstå som om livet var något så inbyggt i människan så att hon inte ens på den allra mest avancerade intellekturlla nivå lade märke till det. Jag fann, också till min förvåning, att ingen hade tänkt på det, att tidsandan die Zeitgeist tycktes vara alldeles nöjd med att framstegen orsakade så mycket till människans förmån så att hon inte alls fäste sig vid att vi bär på något som växer och växer och sen plötsligt försvinner. Denna identitet blev för mig en gåta.

Nå Wille Engström sa när vi kom in på frågan om varför att Gerald Edelman (Nobelpris 72) varit inne på den frågan så honom borde jag läsa. Men då jag inte har lust att gå omvägar slog jag upp Edelman på www. och över mig föll ett helt bibliotek med en mailadress som mindbrainsoul :

Gerald Edelman was a name mentioned to me by a friend who is a biologist ; he told me that he had shown interests close to mine. Your email- address was the opening I found. Let me first of all warn you that I am by no means a scientist and I will maintain that the questions of life is not a scientific question, but primarily a non-causal question a question to which casual science has no opening. As the analysis by definition has to deal with things comprehensible and à priori are meant to give an answer it will be necessary to return to "philosophy".
Let us for instance go back to Kant (though it is not necessary) and take his definition of analysis that is : "when the essence lies in the predicate of the subject", with the implication that other cases are synthesis, questions that will not give answers because ultimately those questions are by definition scientifically unanswerable.
This gives the key to open the imprisonment of thought in which science has locked itself, the same cave as Plato points at and which he wanted to free humanity of to get out in the fresh air. (Bernard Suzanne : http;// Plato-dialoques.org)

Living in a universe, we cannot prove infinal, but have to accept as such because the alternative I a contradiction, says that a world without limits also lacks a point of centre to which any movement can relate. "But we know there are bodies of fire acting like centres and around which the planets move" (Giordano Bruno)
Anyway we are not the centre of the existing physical world, we have in finality present and we ought not to be sure it does not affect us. Beside in finality there is also the presence of eternity we are not affected. To in finality in the physical world there is eternity not to be proved but experienced on the other side of a very thin membrane.
Life is defined as movement. Considering movement this is defined as change of position ; a movement is meaningless unless it includes two objects both moving in an exactly relative way. We do not percept anything out of its objectal movement. Every object has an unlimited number of movements the spaces being unlimited. Lack of movement is only relative to another object. For us universe counts down to the relativity of movement. Emanuel Swedenborg who was an able brain scientist said that the proof of Gods existence was the movement. Galilee had another conception of velocity than the Newtonians, that Pierre Souffrin has to be right, though today's' scientific historians still do not accept it.

The considerable difficulty that arises in front of the present science like an impenetrable brick wall, the result of success, therefore infallible, adapted by the "occidental thought" deeply influencing the world - society, psychology, politics, bureaucracy, art and so on, does not believe there is anything else than the naïve alternative than a "form" of God in Heaven. Genesis an automaton - the proof lies in the eating of the puddingso there does not seem to exist another way of thinking, and the widespread misconception is that the sole alternative is Santa Claus as God in heaven. But as Etienne Petit says the conviction of not being able to answer a question must not implicate that it does not exist. The belief that the proof lies in the eating of the pudding, does not include the why of your taste.

None the less a hundred years ago there was a branch in the psychological progress who passed the border of cause and pointed in another direction, so developing a science whose definition was not final but infinal. This is an exact science called Caracterologia nonica. Accepting in finality proves the limits of finality.
In finality surpasses analysis because it has no limits, synthesis refers to "expérience propre" man's experience in life by its own thinking - by intuition.
"The key question is, how does the one-dimensional genetic code specify a three-dimensional animal of a given species?" That is exactly the question proposed by Plato in his doctrine of ideas. It has not been satisfactorily solved by Aristotle or anyone else, as shown by Pierre Aubenque in his essay "Aristotle". Man is at the same time object (vulnerable as all other things in this world) and subject (not belonging to this physical world) the essence of > I < being the visible and subjectal active part of man intuitively connected to the subject.
This interaction is proved by Stanislavsky in his method as the work of freeing the actor's personality, by which he means the creative - living - subject. This is a big work but it leads inevitably to a more "living" attitude towards life via a conscious work engaging ones imagination. It has been completely misunderstood by the west. The result is very frail and you have to keep a conscious control, keeping spontaneity under a sort of restrain. The aim is to give - as in all art - a living concept. It is very obvious that in art you are not your every day self ; Proust
writes : "qu'un livre est le produit d'un autre moi que nous manifestons dans nos habitudes, dans les vices." (Contre Sainte-Beuve)
The inevitable conclusion being that the intuitive feeling belongs to another process than the calculating brain. Man is at the same time by his body a molecular presence in this world, inseparably connected to a calculating mind to handle the physical world and an emotional capability in the direct contact - therefore true - with "life". (Pascal : Ésprit de geométrie - esprit de finesse ; Pensées).

"... kurz, Leben bedeutet, sich auseinandersetzen müssen mit aufgaben, Gefahren und Feinden, mit eigenen und fremden Irrtümern, mit Krankheiten und Entbehrungen, mit Geburt und Tod. Im Menschen greift das infinale Leben durch die Finalität in die tote Welt des Kausalen hinein und gestaltet sie, quer durch alle Irrungen und Umwege hindurch, in der Richtung auf die lebendige und infinale Totalität. Aber dieses wachsen der lebendigen Wirklichkeit gelingt nur durch die unentrinnbare Bindung des lebendigen Menschen an den toten Zusammenhang von Ursache und Wirkung, oder anders ausgedrückt, durch sein Folgentragemüssen."
(Fritz Künkel ; Einführung in die Charakterkunde)

Experience of man is to be found in the history of man. The new historical mind is gradually (but understandably with much caution) taking over the old history based on 'facts'. In France two important names are Etienne Petit at the University of Metz and Christian Jacq, brilliant author, leading L'Institut Ramsès à Paris, decipherer of the pharaoh hieroglyphs, expression of a primordial culture not based on causality but with an unsurpassable skill of art.
I have also cited Bernard Suzanne, whose Plato site is hosted by University of Evansville Ind. Suzanne means that we are buying "evolution" too easily, and I think you have to prove universe and ourselves to be mechanical toys to get away with an evolutional genesis.

Amicably
Sten-Göran Camitz
Sweden

I Amerikat svarar man på tilltal, se de första breven i den här filen. Nu väntar jag med spänning på om det blir något samtal ....