Övers sg den 16 december 2003

Ett ökenområde, på en kulle som reser sig över Thebe i månskenet.

Vägen till Thebe från vänster till höger, ligger nära rampen. Man gissar att den tar sig runt en hög lutande sten, som börjar nere vid estraden och bildar grunden till vänster. Bakom resterna av ett litet tempel är en mur i ruiner, en oförstörd sockel visar ingången till templet som bär tecken efter ett vidunder : en vinge, en tass, en länd.

Förstörda kolonnader. För slutscenens skuggor av Anubis och Nemesis, finns deras dialoger inspelade, så att skådespelerskan kan framställa den döda flickan med schakalhuvudet.

när ridån går upp sitter en ung flicka i en vit klädnad på resterna ; i hennes knä vilar huvudet av en schakal, på ett sådant sätt att man inte ser dess kropp ;

trumpetstöt på avstånd

Sfinxen

Hör.

Schakalen

Jag hör.

Sfinxen

Det är den sista signalen, vi är fria.

Schakalen Anubis

Det var den första signalen. Det återstår två till innan man stänger Thebes portar.

Sfinxen

Det var den sista, det var den sista jag är säker på det !

Anubis

Ni är säker på det därför att ni önskar att Thebes portar skall stängas, men ack ! mitt uppdrag får mig att säga emot er ; vi är inte fria. Det var den första signalen. Vi väntar.

Sfinxen

Jag misstar mig kanske …

Anubis

Det finns inte skuggan av ett tvivel ; ni misstar er.

Sfinxen

Anubis !

Anubis

Sfinx?

Sfinxen

Jag har fått nog av att döda. Har fått nog av att sprida död-

Anubis

Vi måste lyda. Mysteriet har sina mysterier. Gudarna har sina gudar. Vi har våra. De har sina. Det är vad som kallas det oändliga.

Sfinxen

Du ser, Anubis, den andra signalen låter vänta på sig, du misstog dig. vi ger oss av …

Anubis

Ni skulle alltså önska att den här natten tog slut utan döda ?

Sfinxen

Ja, faktiskt ! Ja ! Jag är rädd att det skall komma någon till, fast det är sent.

Anubis

Ni har blivit överkänslig.

Sfinxen

Bli inte ond.

Sfinxen

Varför skall man alltid göra något utan mål, utan slut, utan att förstå. Som det här, Anubis varför har du hundhuvud ? Varför dödsguden i skepnad av de lättrognas gissningar ? Varför en gud med hundhuvud ?

Anubis

Jag beundrar den som gjort er till en kvinna när det gäller att ställa frågor.

Sfinxen

Det är inte ett svar.

Anubis

Mitt svar är att logiken får oss att antaga den bild som de föreställer sig ; annars skulle de se intet. Sen att Egypten, Grekland, döden, det förflutna. det kommande inte betyder någonting hos oss ; att du mycket väl vet vilken tjänst mina käftar har som schakal ; att mästarna bevisar sin visdom genom att visa fram mig i en omänsklig form, som hindrar mig att tappa huvudet, även om det är ett hundhuvud ; därför att jag skall vaka över er och jag förutsäger att om de inte givit er en vakthund, skulle vi så här dags befinna oss i Thebe, jag i koppel och ni omringad av unga män.

Sfinxen

Du är en idiot.

Anubis

Ansträng er då att minnas att de här offren, som rörs av en kvinnas anlete och som ni tagit på er, inte är annat än nollor strukna från en griffeltavla, även om nollorna var öppna munnar som skrek på hjälp.

Sfinxen

Det är möjligt. Men det är här som gudarnas uträkningar undgår oss .. Här dödar ! Här är det som de döda dör ! Här är det jag som dödar !

Sfinxen talar medan den ser ned i marken, under tiden spetsar Anubis öronen

Oidipus

Åh ! Förlåt ..

Sfinxen

Skrämde jag er !

Oidipus

Det vill säga … Nej jag tänkte … Jag var hundra mil härifrån och så .. plötsligt …

Sfinxen

Ni trodde att jag var ett djur ?

Oidipus

Nästan …

Sfinxen

Nästan ? Nästan ett djur, är det inte Sfinxen ?

Oidipus

Jovisst.

Sfinxen

Ni erkänner att ni tog mig för ett nästandjur, för Sfinxen. Tack så mycket.

Oidipus

Men jag såg ju genast att jag hade fel !

Sfinxen

Så vänligt då. Saken är den att det för en ung man som ni, det inte skulle vara så lustigt att plötsligt stå ansiktet mot ansikte med Sfinxen.

Oidipus

Och för en ung flicka då ?

Sfinxen

Den ger sig inte på unga flickor.

Oidipus

Därför att unga flickor undviker den trakt där den finns och har knappast för vana har jag för mig att gå ut ensamma mitt i natten.

Sfinxen

Min lille pojk, lägg näsan i blöt där den hör hemma och gå inte i vägen för mig.

Oidipus

Vad då för väg ?

Sfinxen

Ni är ju märkliga. Måste jag redogöra för en främling vart jag är på väg ?

Oidipus

Och om jag skulle gissa vart ni är på väg ?

Sfinxen

Ni roar mig.

Oidipus

Leder den vägen inte till samma nyfikenhet som jagar alla unga moderna kvinnor, nyfikenheten att ta reda på hur Sfinxen ser ut ? Om den har klor, en näbb, vingar ? om det är en tiger eller e gam ?

Sfinxen

Nu räcker det …

Oidipus

Sfinxen det är dagens gangster. Men vem har sett den ? Man lovar den som funnit den fabulösa summor. De svaga darrar. De unga männen dör … Kommer inte en ung flicka som vågar sig ut i den förbjudna zonen att utmana överenskommelsen, att våga det som ingen annan vågar ? att avslöja monstret, överraska det ta den till byte, upptäcka den !

Sfinxen

Ni far vilse. Jag är bara på väg hem till en släkting på landet och eftersom jag inte tänkte på att det fanns en Sfinx och att Thebes omgivningar inte är säkra, satte jag mig ner och vilade en stund på en sten efter de här ruinerna. Ni ser att vi är långt från sanningen.

Oidipus

Det var synd ! Jag träffar inte annat än jämnstrukna personer nuförtiden ; jag väntade mig för en gång skull något annat. Ursäkta mig.

Sfinxen

Godafton !

Oidipus

God afton !

de korsar varann ; Oidipus vänder sig om

Madame, med risk att vara oförskämd ; jag lyckas ändå inte placera det här ; att ni är här bland ruinerna gör mig våldigt nyfiken.

Sfinxen

Ni är obeskrivlig.

Oidipus

Där för att om ni vore som en av alla andra flickor skulle ni lagt benen på ryggen för länge sedan.

Sfinxen

Ni däremot blir allt mer komisk, min pojk.

Oidipus

Det skulle vara så underbart att finna en ung flicka som värdig motståndare.

Sfinxen

Motståndare ? Ni söker alltså Sfinxen ?

Oidipus

Ja, jag letar efter den ! Sedan en månad tillbaka tar jag mig fram utan att förtröttas, det var därför som jag var oartig, för jag befann mig som i feber när jag närmade mif Thebe så att jag skulle kunnat ropa ut min iver till vilken kolonn som helst, och se där, i stället för en kolonn möter jag en ung kvinna i vitt som reser sig i min väg. Alltså har jag inte kunnat avstå från att berätta det som sysselsätter mig och att kanske finna samma avsikter hos henne.

Sfinxen

Men alldeles nyss, när ni såg mig dyka upp band ruinerna, var ni ganska lite på er vakt för att vara en man som är på väg att möta sig fiende.

Oidipus

Det är riktigt ! Jag drömde om äran, och djuret skulle ha kunnat ta mig med överraskning. I morgon i Thebe skall jag förbereda mig bättre så kan jakten börja.

Sfinxen

Ni tilltalas av äran ?

Oidipus

Det vet jag inte, jag tycker om folk som rör sig, trumpeter, standar som fladdrar, segerpalmer som vajar, turen, att leva helt enkelt !

Sfinxen

Kallar ni det att leva ?

Oidipus

Gör inte ni ?

Sfinxen

Inte jag. Jag måste erkänna att jag har en helt annan tanke om livet.

Oidipus

Och det är ?

Sfinxen

Att älska. Att älskas av den man älskar.

Oidipus

Jag kommer att älska mitt folk, det skall älska mig.

Sfinxen

Gator och torg är inte ett hem.

Oidipus

På gator och torg finns inga hinder. I Thebe söker folket en man. Om jag dödar sfinxen kommer jag att bli den mannen. Drottning Iokaste är önska, jag skall gifta mig med henne …

Sfinxen

En kvinna som skulle kunna vara er mor !

Oidipus

Huvudsaken är att hon inte är det.

Sfinxen

Tror ni att en drottning och ett folk lämnar ut sig till första bästa ?

Oidipus

Sfinxens besegrare är han första bästa ? Jag vet svaret. Drottningen är lovad honom. Var snäll och skratta inte … Ni måste lyssna på mig. Jag måste bevisa för er att min vilja inte bara är en dröm. Min far är kung i Korint. Min far och min mor satte mig till världen när de redan var gamla och jag har levt vid ett dystert hov. Alltför mycket smak, alltför mycket lyx fick mig att längta efter vilket äventyr som helst. Jag var uttråkad, att sjunka ihop. Men en kväll skrek en rucken åt mig att jag var en bastard och att jag besatte en annans legitima plats. Vi slogs och förolämpade varann, så att nästa dag trots Meropes tårar och Polybos, beslöt jag mig för att gå till templet och fråga gudarna. Alltid fick jag samma orakelsvar : du skall mörda din far och gifta dig med den mor.

Sfinxen

Vad då ?

Oidipus

Ja visst ! Först känns det som om jag skulle kvävas, men jag har en tjock hud. Jag tänker över saken, jag gör som gudarna och deras präster och jag kommer fram till detta : antingen är oraklet mindre allvarligt än det låter som man skall gissa sig till, eller också har prästerna, som för bud mellan templen med sina fåglar, funnit det för gott att lägga det oraklet i gudarna mun och avlägsna mig från makten. Kort och gott jag brydde mig inte om hotet att mörda min far, men jag passade på tillfället att fly hovet och tillfredställa min lust att vara med om äventyr.

Sfinxen

Nu är det min tur att känna mig bedövad. Jag ber om ursäkt att jag drev med er en aning. Kan ni förlåta mig ?

Oidipus

Vi tar i hand på det. Vad heter ni ? Jag heter Oidipus… Jag är nitton.

Sfinxen

Det betyder inget ! Vi glömmer vad jag heter, Oidipus. Ni bör gilla namnkunnighet … En flicka på sjutton kan inte intressera er.

Oidipus

Nu är ni elak.

Sfinxen

Ni ser upp till äran. Men i alla fall. Säkraste sättet att lura Oraklet, ore det inte att gifta sig med en kvinna som är yngre än ni ?

Oidipus

Det där låter inte likt er. Det låter som en mor från Thebe, där det är onte om unga män att gifta bort.

Sfinxen

Det där låter inte som era egna tankar, tunga och simpla tankar.

Oidipus

Ni menar att jag skulle tagit mig fram i världen, klättrat över berg för att ta en hustru som snabbt skulle bli som en Sfinx, värre än en Sfinx med spenar och klor !

Sfinxen

Oidipus …

Oidipus

Aldrig i livet ! Jag tar min chans. Tag det här bältet ; det får er att komma ända fram till mig när jag har dödat besten.

spelscen

Sfinxen

Har ni redan dödat ?

Oidipus

En gång. Det var där vägarna från Delphis och Daulis möts. Jag kom och gick som alldeles nyss. En vagn kom farande med en gamling tillsammans med fyra tjänare. När vi möts konstrar en a hästarna och får mig att falla mot en av tjänarna. Den idioten lyfter handen mot mig och jag svarar med min stav, men han böjer sig undan och staven far vidare och träffar gamlingen i tinningen. Han faller. Hästarna far iväg med vagnen. Jag springer efter. De skräckslagna tjänarna tar till flykten ; det slutar med att jag finner mig ensam med liket av gamlingen och hästarna som gnäggar och skadar sina ben. Det var hemskt … hemskt …

Sfinxen

Ja, inte sant … det är hemskt att döda …

Oidipus

Det var faktiskt inte mitt fel, men jag tänker inte på det längre. Det viktiga är att jag övervinner hindren, att jag bara ser rakt fram och inte blir mjuk eller dyster. Först min stjärna.

Sfinxen

Alltså, adjö Oidipus. Jag har det kön som stör hjältar. Vi lämnar varann, jag tror inte att vi har mer att säga varann.

Oidipus

Stör hjälte ! Ni tar då i.

Sfinxen

Och om Sfinxen dödar er ?

Oidipus

Sfinxens död beror på en fråga som den ställer, om jag inte har fel och som jag skall besvara. Om jag kan svara rör den mig inte ens, den dör.

Sfinxen

Och om ni inte kan besvara den ?

Oidipus

Min dystra barndom har försett mig med ett kunnande som inte kan jämföras med de som finns här i Thebe.

Sfinxen

Vad ni säger !

Oidipus

Och jag antar att det naiva monstret inte anar att han befinner sig framför de lärdaste som Korint kan uppvisa.

Sfinxen

Ni har svar på allt. Ack ! därför jag skall erkänna en sak för er Oidipus, jag har en svaghet ; fablerna roar mig och jag skulle önska att kunna sätta er på det hala.

Oidipus

Adjö.

Sfinxen gör en ansats som för att skynda efter honom, men kan inte motstå att ropa efter honom. Ända till dess "jag ! Jag " lämnar inte Sfinxen Oidipus med sina ögon och rör sig runt honom med en stel blick utan att blinka

Sfinxen

Oidipus !

Oidipus

Ja, vad är det ?

Sfinxen

Bara en sak till. Ända tills det blir en ny ordning, kommer ingenting att finnas i era tankar, ingenting annat får ert hjärta att klappa, ingeniting annat rör vid er själ än Sfinxen ?

Oidipus

Ingenting annat förrän en ny ordning inträffar.

Sfinxen

Och den som … eller hon som ställer sig i vägen för er … jag menar den som kan hjälpa er .. jag menar den som kanske vet någonting för att göra ert möte lite enklare … skulle den, eller hon kanske, kunna bli något som skulle kunna röra er, att beröra er ?

Oidipus

Säkert, men vad är det ni menar ?

Sfinxen

Och om jag, jag skulle befria, ge er en hemlighet, en enorm hemlighet ?

Oidipus

Skojar ni med mig !

Sfinxen

En hemlighet som skulle låta dig komma i kontakt med gåtornas gåta, men det mänskliga monstret, med hunden som sjunger, som man säger, med Sfinxen ?

Oidipus

Vad då ? Ni! Ni ! Skulle jag ha gissat rätt och er nyfikenhet har upptäckt … Nej ! Det otroliga är inte troligt. Det är en kvinnlig list för att få mig att vända om.

Sfinxen

Godkväll.

Oidipus

Förlåt …

Sfinxen

De är meningslöst.

Oidipus

Jag är en dvärg som knäböjer och ber om att bli förlåten.

Sfinxen

Du är en narr, som ångrar att han förlorat sin möjlighet, som han försöker återvinna.

Oidipus

Jag är en narr, jag skäms. Hör här, jag tror vad ni säger, jag lyssnar. Men om ni lurar mig skall jag dra er i håret och nypa er så ni blöder.

Sfinxen

Kom.

hon leder honom fram till sockeln

Blunda. Tricksa inte. Räkna till femtio.

Oidipus

blundar

Se upp !

Sfinxen

Var sin tur.

Oidipus räknar. Man kan känna att något ovanligt sker. Sfinxen försvinner bakom ruinen, bakom muren och återkommer vid den flyttbara sockeln, det vill säga hon tycks vila på sockeln med armbågarna, med rakt huvud, medan skådespelerskan står upprätt bakom och inte visar mer än bysten och med armarna iklädda i fläckade handskar och händerna gripande om kanten. Fragment av en reliefen tycks förstoras till plötsliga, enorma, bleka och lysande vingar som förverkligar det fragmenterade och tycks utgå från dem. Man hör Oidipus räkna 47, 48, 49 och väntar att han skall vända sig för ett sista 50 …

Oidipus

Du !

Sfinxen

Det är jag ! Jag ! Sfinxen !

Oidipus

Jag drömmer !

Sfinxen

Du är ingen drömmare, Oidipus. Det du vill, vill du och du har velat det. Tystnad. Här bestämmer jag. Kom närmare.

Oidipus försöker våldsamt att befria sig trots att hans armar verkar paralyserade, fästa längs kroppen

Sfinxen

Kom hit.

Eftersom dina ben inte lyder dig, hoppa, små hopp … Det är nyttigt för en hjälte att vara lite löjlig. Se så, hopp, hopp ! Du kan vara lugn, det finns ingen som ser dig.

Oidipus vrider sig av vrede, men närmar sig

Det är bra där. Stopp ! Och nu ..

Oidipus

Nu börjar begripa din metod, och vilka grepp som du använder för att snärja och strypa dina resande.

Sfinxen

… och nu skall jag ge dig en liten föreställning. Jag skall visa dig vad som händer på den här platsen, om du hade varit vilken som helst liten vacker poke från Thebe och om du inte haft företrädet att tilltala mig.

Oidipus

Jag vet vad dina vänliga ord är värda.

hela hans kropp drar sig samman som i kramp

Sfinxen

Släpp efter, koppla av. Försök inte att göra motstånd. Slappna av. Om du göt motstånd, kommer bara min uppgift att bli mer känslig, jag kanske gör dig illa.

Oidipus

Jag klarar det !

han blundar och vänder bort huvudet

Sfinxen

Det lönar ingenting till att blunda och vända dig bort. Det är vaken med sång eller med blicken som jag arbetar. Utan mer direkt än en blind, snabbare än gladiatorns stryptråd, mer oåtkomlig än blixten, snabbare än kusken, tyngre än den dräktiga kon, mer vis än eleven som suddar bort sitt svar på svarta tavlan, bättre riggad än fartget, fastare ankrad, mjukare vaggad, ännu mer omutlig än domaren, mer glupande än insekten, mer törstig efter blod än fåglarna, nattligare än ägget, smartare än bödeln från Asien, svekfullare än hjärtat, oåtkomligare än handen som trollar, slutgiltigare än stjärnorna, vaksammare än ormen som sprutar saliv på sitt offer ; är jag hemlig, drar ur mig själv, jag släpper, jag nystar, vecklar jag ut, vecklar jag in så att bara genom att tänka knuten som binder, binder den eller lossar den ; så liten att du inte ser den, så mjuk att du tror dig vara offer för något gift, så hård att om jag är oförsiktig skär den av dina lemmar, så spänd som bågen når mellan oss en himmelsk klagan ; vågad som havet, kolonnen, rosen, kraftig som bläckfisken, mekanisk som drömmens dekorationer, osynlig framför allt, osynlig och majestätisk som blodets omlopp i statyerna, en tråd som binder dig med njutningsfulla arabesker av honung som sänker sig ned i honung.

Oidipus

Befria mig !

Sfinxen

Och jag talar, jag arbetar, jag nystar, jag vecklar in, jag vecklar ut, jag räknar ut, jag tänker efter, jag flätar samman och jag dämmer upp, jag stickar och jag lägger om lott, jag korsar, jag går förbi, jag kommer tillbaka, jag knyter och knyter upp, knyter de minsta knutar som måste knytas till slut som dom att mista livet ; jag kramar och släpper efter, jag gör fel och går tillbaka i mina egna spår, jag tvekar och ändrar, jag trasslar ihop och jag trasslar ut, jag snör ihop och snör ut jag gottgör och rättar till, jag klistrar, och jag stryper, jag blodar och travar i högar och jag samlar, ända till du känner, ut i dina tår i roten till ditt hår klädd i slingorna av en ensam orm vars minsta andetag får dig att likna den insomnade armen avsomnad.

Oidipus

med svag röst

Låt mig gå ! Snälla …

Sfinxen

Och du ber om nåd och behöver inte känna skam, därför att du är inte den förste och jag har hört den allra mest utmärkta kalla på sin mor och jag har sett de uppkäftigaste smälta undan i tårar och den minst uppenbara var till slut de svagaste därför att de förlorar sitt medvetande och tvingade mig att likna plåster mellan vilkas händer de döda blir som berusade som inte längre kan hålla sig upprätt !

Oidipus

Merope ! Mamma !

Sfinxen

Efter det skall jag befalla dig att komma framåt en liten bit och jag skall hjälpa dig med att lossa lite på benen. Så där ! Och jag skall fråga dig. Jag skall fråga dig exempelvis : Vilket djur är det som går på alla fyra på morgonen, på två ben mitt på dagen och tre på kvällen ? Och du skall försöka. och du skall försöka, ditt minne söker sig till en liten medalj från när du var liten och du upprepar ett tal, eller du räknade stjärnorna mellan dessa två förstörda kolonner och jag kallar di tillbaka till verkligheten genom att avslöja gåtan. Det djuret är människan som kryper på alla fyra som barn, går på två tassar när hon är vuxen oh som gammal stöder sig på en tredje tass som är en käpp.

Oidipus

Det är ändå för dumt !

Sfinxen

Du skall utropa för dig själv, : det är för dumt ! Ni säger alla det. Alltså den meningen bevisar att du förlorat, jag skall kalla på Anubis, till min hjälp. Anubis !

Anubis visar sig med korsade armar i profil, stående på sockeln

Oidipus

Oh ! Madame … Oh ! Madame ! oh ! nej ! nej ! nej, madame !

Sfinxen

Och jag skall tvinga dig ned på knä … Se så… Så … bra, bra … Var nu förståndig … och du skall böja ned huvudet … och Anubis kommer att kasta sig fram. Ha öppnar sina vargkäftar !

Oidipus utstöter ett skri

Jag har sagt : skall böja sig, skall kasta sig … skall öppna … Har jag inte uttryckt mig på det sättet hela tiden ? Varför skriket ? Varför ett förskrämt ansikte ? Det var en repetition, Oidipus, en enkel förevisning. Du är fri. Oidipus

Oidipus

Fri !

han rör på en arma, ett ben … han reser sig han vacklar, han för handen till huvudet

Anubis

Förlåt mig Sfinx, den här mannen kan inte ge sig av härifrån utan att underkastas provet.

Sfinxen

Men …

Anubis

Ställ frågan till honom.

Oidipus

Men …

Anubis

Tystnad ! Ställ frågan till honom.

Sfinxen

Jag skall fråga honom… jag skall fråga honom… Det är bra.

med en sista blick av förvåning mot Anubis

Vad är det för djur som går på fyra tassar på morgonen, på två när det är mitt på dagen och på tre tassar på kvällen ?

Oidipus

Människan, för fan ! som kryper på alla fyra som liten, som går på två tassar som vuxen och som, när han blir gammal stöder sig på käppens tredje tass.

Sfinxen faller ned från sockeln ; Oidipus ger sig av åt höger

Oidipus

Jag vann !

Sfinxen glider ned längs kolonnen och försvinner bakom muren och återvänder utan vingar

Sfinxen

Oidipus ! Var är han ? Var är han ?

Anubis

Han har flugit sin kos. Har har sprungit iväg med andan i halsen för att tillkännage sin seger.

Sfinxen

Utan att titta efter mig, utan en enda gest av rörelse, utan något tecken på tacksamhet.

Anubis

Väntade ni att han skulle göra något annat ?

Sfinxen

En sån idiot ! Han förstod alltså ingenting.

Anubis

Ingenting förstått.

Sfinxen

Tss ! Tss ! Anubis … Ser man på, ser man på, hör här, spring efter så fort du kan, hugg honom, Anubis, hugg honom !

Anubis

Vi tar det från början igen. Ni är kvinna igen och jag hund igen.

Sfinxen

Förlåt, jag blir förvirrad, jag är galen. Det känns som feber, jag skulle vilja vara hos honom med ett enda språng, spotta honom i ansiktet, klösa honom, förstöra hans ansikte, förödmjuka honom, flå honom fort !

Anubis

Nu känner jag igen er.

Sfinxen

Hjälp mig ! Hämnas mig ! stå inte bara där !

Anubis

Ni hatar honom, inte sant !

Sfinxen

Jag hatar honom !

Anubis

Om det allra värsta hände, det allra värsta skulle det ändå vara för lite ?

Sfinxen

Det vore inte nog.

Anubis

visar på vecken i Sfinxens klädnad

Se på de här vecken. Tryck ihop dem alla efter varann. Och stick sedan en nål genom hela den samlade mängden av tyger. När ni så slätar ut tyget igen, kan man då förstå att alla dessa små stick efter en rad kan ha uppstått av ett enda stick, när stick efter stick upprepar sig hela tiden ?

Sfinxen

Säkert inte.

Anubis

Människans tid är veckad för evigt. För oss finns inte vecken. För mig breder Oidipus liv ut sig från födelsen till döden, slät som en karta av händelser.

Sfinxen

Tala, Anubis, jag brinner. Vad ser du ?

Anubis

Förr hade Iokaste och Laïos ett barn. Oraklet sade att detta barn skulle bli ett gissel …

Sfinxen

Ett gissel !

Anubis

Ett monster, ett djur utom världen …

Sfinxen

Fortare ! Fortare !

Anubis

Iokaste band honom och skickade honom att förgås i bergen. En av Polybos herdar finner honom, tar hand om honom och eftersom Polybos och Merope klagar över att inte ha några barn …

Sfinxen

Jag darrar av glädje…

Anubis

Adopterar de Oidipus, Laïos son dödar honom där tre vägar mötas.

Sfinxen

Gamlingen !

Anubis

Iokastes son, skall gifta sig med Iokaste.

Sfinxen

Och vad sade jag ! "Hon skulle kunna vara din mor" och vad svarade han "Huvudsaken är att hon inte är det." Anubis ! Anubis !

Anubis

De skall få två söner dödar varann, två döttrar, varav en hänger sig. Iokaste kommer att hänga sig …

Sfinxen

Stopp ! Vad kan jag önska för något mer ? Tänk Anubis : bröllopsfesten när Oidipus och Iokaste gifter isg ! Sonens och moderns bröllopsnatt … Och uutäcker han det genast ?

Anubis

Tids nog

Sfinxen

Vilket ögonblick ! vilken saftig frukt att sätta tänderna i ! Ack, om jag vore där.

Anubis

Ni kommer att vara där.

Sfinxen

Hur är det möjligt ?

Anubis

Det är dags att påminna er vem ni i själva verket är och vilket löjligt avstånd som skiljer er från den lilla form som lyssnar på mig. Ni som har antagit formen av en Sfinx ! Ni som är Gudinnornas Gudinna ! Ni den största av de stora ! Ni den Enastående ! Ni som är Hämnden ! Ni som är Nemesis !

Anubis faller på knä

Sfinxen

Nemesis … Ödet …

Om det ännu går att se honom måste mitt hat kunna födas på nytt, jag vill vara med om att se honom gå i den ena fällan efter den andra, som en instängd råtta.

Anubis

Är det gudinnas skri som jag hör nu eller den svartsjuka kvinnans ?

Anubis

Gudinnans, Anubis, det är gudinnan . Våra gudar har givit mig rollen som Sfinx, jag skall veta att vara den värdig.

Anubis

Så till slut !

Sfinxen fyller öknen, den lutar sig, den undersöker, den vänder åter ; alla spår av den enorma vreden som förändrade dess drag har försvunnit

Sfinxen

Din hund ! Du har ljugit.

Anubis

Jag ?

Sfinxen

Ja, du ! Lögnare ! Lögnhals ! Se här påvägen. Oidipus har vänt om, han springen, han flyger, han älskar mig han har förstått !

Anubis

Ni vet mycket väl, madame, vad hans seger är värd och varför Sfinxen inte är död.

Sfinxen

Se på honom, han hoppar frpån klippa till klippa som mitt hjärta bultar i mitt bröst.

Anubis

Övertygad över att ha triumferat, övertygad att ni är död, återvänder den unge spolingen sedan han plöstlig kommit på att det är något han har glömt, det viktigaste.

Sfinxen

Din olycka ! Menar du att han kommer tillbaka för att söka mifg som död ?

Anubis

Inte er, lilla furie, Sfinxen. Han tror att han har dödat Sfinxen ; han måste bevisa det. Thebe kommer inte att nöja sig med en jakthistoria.

Sfinxen

Du ljuger ! Jag skall berätta allt för honom ! Jag skall varna honom ! Jag skall räffa honom. Jag skall vända honom fråm Iokaste, från den här förbannade staden …

Anubis

Akta dig !

Sfinxen

Jag skall berätta allt för honom !

Anubis

Han kommer nu. Låt honom tala först.

Oidipus utmattad kommer in längsta fram till hööger ; han ser Sfinxen och Anubis stårnde tillsammans; Oidipus hälsar

Oidipus

Jag är lyckliga att se den goda hälsa som madame njuter av, den som tillkommer de odödliga när de dött.

Sfinxen

Vad tänkte ni er att göra här igen ?

Oidipus

Söka efter det som tillkommer mg.

Anubis gör en gest av vrede vid sidan av Oidipus som ryggar tillbaka

Sfinxen

Anubis !

befaller Anubis med en gest att lämna dem ensamma ; han försvinner bakom ruinerna ; till Oidipus

Sfinxen

Du skall få det. Stanna kvar där. Den besegrade är en kvinna. Den begär av sin besegrare en sista nåd.

Oidipus

Ursäkta mig om jag är misstänksam. Ni har lärt mig att vara på min vakt för kvinnlig list.

Sfinxen

Jag var sfinxen ! Nej, Oidipus… Ni skall ta med tillbaka till Thebe mina kvarlevor och framtiden skall göra er skadeslös … efter förtjänst. Nej. Jag ber er bara att få försvinna bakom muren här för att ta av mig den här kroppen som jag befinner mig i, sedan några minuter, det erkänner jag en smula för trång.

Oidipus

Överenskommet ! Men skynda er. Den sista signalen …

man hör en trumpetsignal

Hör, när jag talar om den så kommer den. Jag kan inte dröja längre.

Sfinxen

dold

Thebe stänger inte sina portar för en hjälte.

Anubis röst

bakom ruinerna

Skynda er ! Skynda er … madame. Man kommer att tänka att ni hittar på förevändningar och drar ut på tiden med avsikt.

Sfinxen

dold

Är jag den första, Dödens gud, som du tänker dig att dra i kjolen ?

Oidipus

Du vinner tid, sfinx.

Sfinxen

dold

Anklaga ingenting annat än din tur, Oidipus. Mitt hat skulle kunna spela dig ett spratt. Därför att det uppstår en stor svårighet. Om ni kommer bärande med liket av en liten flicka i stället för det monster som folk väntar sig att får se, skall hopen stena dig.

Oidipus

Det är rätt ! Kvinnor är verkligen förvånande ! De tänker på allt.

Sfinxen

hela tiden osynlig

De har kallat mig jungfrun med klorna hunden som sjunger … de vill se mina huggtänder. Oroa dig inte. Anubis ! Min trogna hund ! hör på, eftersom våra ansikten bara är skuggor, behöver jag ett schakalhuvud. Oidipus

Utmärkt !

Anubis

dold

Gör vad du vill bara den här förödmjukande komedin tar slut, så attt ni kan återvända till er själv.

Sfinxen

dold

Det går fort.

Oidipus

Jag räknar till femtio som förra gången. Det är min lilla hämnd.

Anubis

dold

Madame, madame, vad väntar ni på ?

Sfinxen

Nu kan du se mig fruktansvärd, Anubis. Jag är monstruös ! Stackars pojk, om jag skrämmer honom …

Anubis

Han kommer inte ens att se er madame.

Sfinxen

Är han blind ?

Anubis

Många människor föds blinda utan att lägga märke till det förrän en hård verklighet sticker deras ögon.

Oidipus

Femtio …

Anubis

dold

Iväg… iväg …

man ser den unga flickan med schakalhuvud komma fram bakom muren ;

Oidipus

Det var på tiden !

han kastar sig fram utan att ens se sig för, samlar ihop kroppen och bär

den framför sig, men kommer inte längre än till främre scenen till vänster.

Inte så där ! Då ser jag ut som en skådespelare i korint som bär sin döde son. Det var en pompös gest och rörde inte ett hjärta.

han prövar at bära kroppen under vänstra armen över ojämnheterna ;

två jättelika skuggor kommer till syne, täckta med lysande vingar

Nej det verkar löjligt ! Jag kommer att se ut som en tomhänt jägare som har skjutit sin hund.

Anubis

den vänstra formen

För att den mänskliga smittan slutligen skall lämna er gudomliga kropp, vore det kanske bäst att denne Oidipus renar er genom att åtminstone ge sig själv titel halvgud.

Nemesis

den vänstra formen

Han är så ung …

Oidipus

Herkules ! Herkules ! kastade lejonet över sin axel ! …

han lyfter upp kroppen på sin axel

Just det ! över min axel ! Över min axel ! Som till hälften en gud !

Anubis

dold

Han är fantastisk.

Oidipus

börjar gå ut mot höger, medan har efter varje två steg formar en tacksägelse

Jag har dödat det avskyvärda monstret .

Nemesis

dold

Anubis, jag mår väldigt illa …

Anubis

Vi måste ge oss av …

Oidipus

Jag har räddat staden !

Anubis

Se så, madame, kom nu … kom nu …

Oidipus

Jag skall gifta mig med drottningen – Iokaste !

Nemesis

dold

Stackare, stackars människor, stackars, stackars – människor … Anubis jag står inte ut, Anubis, jag kvävs. Lämna jorden.

Oidipus

Jag skall bli kung !

ett mummel från folk omger de båda väldiga formerna … Vingarna runt dem ;