|
J e a n C o c t e a u
ORFEUS Pièce d'un synthèse du premier ORPHÉE et le film LE TESTAMENT D'ORPHÉE et les Notes de Jacques BROSSE Suivi de dénouement de Sten-Göran constituant le dédication à Sophie
Traduction et redaction de SG
PJÄSEN Eurydike har lämnat menaderna för sin kärlek till Orfeus. Men Orfeus vänder henne ryggen för sin häst, sin Pegas, som han betraktar som sin förbindelse med Poesin, den poetiska ingivelsen [detta är emellertid en felsyn, Pegaso som diktens bevingade häst är inte antik, det är en uppfinning av Bojardo i Orlando Innamorato – det är alltså ett djävulens bländverk].I sin svartsjuka söker Eurydike hjälp av Agavé – backanternas drottning – vilken fara ligger det inte i att vara ohörsam mot Dionysos Kan Du redan utläsa av Backanterna – och man kan tydligt se hur passionen förblindar Agavé så att hon sliter huvudet av sin egen son. Vilken förblindad varelse är väl inte människan. Det är alltså en stor fara för att söka hjälp av sin egen fiende – men Eurydike vill till varje pris göra sig av med sin rival. Kan ens passionen tro på en sådan handling ?När Eurydike dör förstår Orfeus storleken av sin förlust och hans kärlek vaknar åter : han beslutar att söka få henne tillbaka, han ger sig hjältemodigt ned i dödsriket ; men när han lyckas återgår allt till det normala – se den fara som alla människor inte undgår om inte deras kärlek undanhålles dem ! Orfeus famlar åter efter det han inte har och glömmer det han har ! Han misstänker att Eurydike står bakom mordet på hästen [vilket hon i själva verket också göt, därför att hon hänsynslöst ville fånga Orfeus] och Orfeus glömmer villkoret [livets villkor] att inte betrakta den som älskar honom : Eurydike försvinner och i förlusten återkommer Orfeus passion ; han förstår att hos henne fanns den verkliga poesin, den ligger inte i den tillfredställda kärleken – som är beredd att ta på sig rökrocken och tända pipan – utan i den skygga passionen som är beredd att gå in i döden. Orfeus söker döden för att få betrakta Eurydike och Backanternas ankomst ger honom den möjligheten : Poesin kan bara finnas just i den spänning som uppstår mellan längtan och dess mål – den måste ständig göras om, den måste alltid vara ny. ................ Mötet med den älskade som kärleken vill nå är en omöjlighet – två människor kan inte smälta samman till en annat än för ett ögonblick " …hur kan ett hjärta tala ut …" Kärleken bär i sig den omätbara smärtan som ingen närhet till den älskade kan lyfta bort – skalpellen som skär skivor i själen – kanske är den det som den just nu förefaller mig själva livet. Därför att det finns en annan sidan av Janusansiktet – den svarta sjukan som är motsatsen av samma verklighet ; den pekar rakt på dödens närvar o i kärleken ; svartsjukan sätter blodet i omlopp, hjärtat bultar i kroppen på ett overkligt sätt, ansiktet hettar, händerna darrar, balansen tycks satt ur funktion, det är svårt att andas – allt är tecken på att en stor fara hotar ; den inre klarsynen som nyss tycktes så tydlig finns inte mer, rummet omsluter även ute i den fria luften som väggar som tränger sig allt närmare ; tanken på ett kommande känns oöverstiglig – bara döden som befriare återstår. Kärleken är livets verkliga närvaro, på samma gång som dödens närvaro i livet. Sådan uppfattar jag Cocteaus Orfeus, så som jag sökt den in den avslutande Rösten. M Y T E N Orfeus, mytisk grekisk sångare, tillhörande en på gränsen till en i Pireia boende trakisk stam, som med hänförelse ägnade sig åt Bacchus dyrkan och backisk skaldekonst. Han uppges vara son till sånggudinnan Kalliope med Apollon. Verkan av hans sång var oemotståndlig : floderna stannade i sitt lopp och djuren samlade sig runt honom. Då hans maka dog av ett ormsting [se ormen är människans öde] lyckades han med sin säng beveka underjordens dystra härskarinna, Persefone, att få tillbaka henne, på det villkoret att han inte såg på henne under färden tillbaka till jorden. Han kunde emellertid inte motstå sin längtan efter hennes åsyn och Eurydike försvann för alltid tillbaka till underjorden. Orfeus slutade sitt liv söndersliten av bacchosfirande menader. [Nordiska Familjebok 1914]
Bilden framställer en underbart vacker relief från Fidias tid. Sällan har den innerligaste känsla uttryckts med så små och enkla medel. En sista handtryckning och en sista blick – makarnas huvuden böjs mot varandra – och så är allt förbi. Hermes själaföraren fattar Eurydikes vid handen för att leda henne tillbaka, men grips själv av smärta över sitt grymma värv ; dröjande fattar han Eurydike om handloven och håller med en nästan förlägen gest med den andra handen i sin dräkt. [Martin P:n Nilsson : Olympen]
Prolog
Skådespelaren som framför Orfeus träder framför ridån. Mina damer och herrar, prologen är inte skriven av författaren. Han skulle säkert bli förvånad att höra mig.. Den tragedi som han har anförtrott oss är emellertid en mycket ömtålig resa. Jag bere er alltså ha tålamod tills ni sett hur det hela har förlöpt, innan ni visar ert missnöje – eller nöje. Orsaken till den här bönen är denna : vi spelar utan skyddsnät. Det minsta missljud kan riskera våra liv, mina kamraters och mitt.
Scen I Orfeus, Eurydike och Hästen Orfeus bakom bordet till vänster ; han arbetar med ett spiritistiskt alfabet ; Eurydike hjälper honom, hon sitter till höger nära serveringsbordet. Eurydike Får jag röra mig ? Orfeus Vänta lite. Eurydike Han stampar inte längre. Orfeus Ibland tar han lång tid på sig mellan första bokstaven och den andra. Eurydike Man kan gissa de andra. Orfeus Jag ber dig, inte sant ? Eurydike Du måste erkänna att det alltid kommer samma ord tillbaka. Orfeus M, M … Häst, fortsätt. Se så, få höra … efter M … jag väntar ! Eurydike Ett sånt tålamod ! Du som alltid är så huvudlös, din häst kan du vänta på. Orfeus Se så, jag väntar på dig häst! M, M … efter M. Hästen rör sig Du rörde på dig. Skall du säga något ? Säg något. Få höra vilken bokstav är det efter M. Hästen stampar med hoven ; Orfeus räknar A. B . C . D . E . är det bokstaven E ? Hästen nickar upp och ned med huvudet Eurydike Naturligtvis Orfeus ilsket Tyst ! Hästen stampar A.B.C.D.E.F.G.H.I.J.K.L.M.N.O.P.Q.R. till Eurydike Jag förbjuder dig att skratta. båda stelnar i den pose de har just då Not Eurydikes leende beror på att hon tänker på Hästens förra meddelande som började med samma initialer ; det som Orfeus strax kommer att citerad : "Madame Eurydike skall återvända från dödsriket". skådespelarna fortsätter som om ingenting hade hänt Orfeus R. – är det R. som är nästa bokstav ? M:E:R: om det är R. stampa en gång, om det är fel stampa två gånger. Hästen stampar en gång Eurydike Men envisas inte. Orfeus Hör på mig, jeg ber dig vara vänlig att hålla tyst. Det finns ingenting som stör den här hästen som folk som inte tror. Gå in i ditt rum, eller håll tyst ! Eurydike Jag skall inte öpna mun mer. Orfeus Nå, det är bra. till Hästen Mer. Mer … och sen då, efter mer. Jag väntar. Säg något. Säg något till mig häst. Häst ! Lite kurage bara. Efter R. Hästen stampar, Orfeus räknar A.B.C. tystnad B. Bokstaven C ? är det min kära Madame ! Hästen stampar A.B.C.D.E.F.G.H.I. Merci. Merci ! det blev merci ! Är det allt ? Är det merci helt enkelt ? Hästen rör huvudet upp och ned Det är o-tro-ligt. Hör du, Eurydike ! Du med ditt bakvända tänkande, jag skulle ha kunnat tro dig, jag skulle ha kunnat ge efter och bli övertygad av dig … Merci helt enkelt, det är o-tro-ligt ! Eurydike Hur så ? Orfeus Hur så ? Hur så ? Eurydike Varför det är otroligt ? Merci har inte någon som helst mening. Orfeus Åh, till exempel ! Den här hästen dikterade en av de mest rörande fraser som någonsin uttalats. Jag skall börja arbeta med den för att få fram poesin. Jag gör min häst odödlig och du blir förvånad när den säger merci- . Merci, det är ett mästerverk av känsla för det som passrs. Och jag som trodde … han kastar sig om halsen på hästen Eurydike Orfeus, min älskade, gräla inte på mig. Men var rättvis. Du måste erkänna att efter den där berömda frasen så ha du bara fått et enda ord och det kan man knappast kalla för poetiskt. Orfeus Kan man veta vad som är poetiskt eller inte ? Eurydike Agavé hade bordsdans-seanser och henne bord svarade alltid med det ordet.
Orfeus Nu är vi där !" Det fattades bara att blanda in den där människan i våra affärer. Jag har sagt att jag inte vill höra talas om henne. En människan som nästa fått dig att gå under ! En kvinna som dricker, som springer omkring med tigrar och som förvrider huvudet på våra kvinnor. plötslig orörlighet hos skådespelarna Not Backanterna, Menaderna var Dionysos prästinnor som firade hans mysterier. Närvaron av guden visade sig hos dem genom en plötslig andning som framkallade ett fruktansvärt oväsen utan orsak. Det var en signal som man nödvändigtvis måste lyda för tt inte underkasta sig långt värre straff, som Euripides visar i sin tragedi Backanterna. Kvinnorna övergick i trans och följde guden ut i skogarnas ödslighet. Där ammade de vilda djur som de sedan slet itu med sina bara händer. Cocteau anklagar dem här också för homosexualitet och förblandar dem gärna med Sappho , den största av poetissor och hennes efterföljare på Lesbos. Men man vet också att det är just dess kust som till slut tar emot Orfeus huvud, när det avskilt från kroppen och kastat i havet av Trakiens åter kastas upp på land igen. Agavé är konungamodern och den högsta Menaden, är alltså i dubbel måtto rival till Orfeus eftersom hon rycker Eurydike från honom och dessutom ställer upp i tävlan som poet mot honom : detta är vad som oroar Eurydike. spelet fortsätter som om ingenting hade hänt Eurydike Men det är en månkult. Orfeus Bravo ! Det tycker jag du skall försvara. Far tillbaka till Backanterna eftersom deras seder roar dig. Eurydike Jag bara retar dig. Du vet mycket väl att jag inte älskar någon annan än dig ; du behövde bara göra et enda tecken för att jag skulle ge mig av från dem. Orfeus Från den samlingen ! Jag glömmer aldrig det som Agavé sa till mig : "Tag henne eftersom hon går med på det. Fåniga kvinnor älskar poeter. Den som sist skrattar, skrattar bäst." Eurydike Det gick kalla kårar efter ryggen på mig. Orfeus Om jag någonsin får tag på henne ! slår ned näven i bordet Eurydike Orfeus, min poet … Se vad du är nervös för din häst. Innan skrattade du, du omfamnade mig, du vaggade mig ; du hade det bra. Du skrev poem som man ryckte från dig och som hela Trakien kunde utantill. Du hyllade solen. Du var dess präst och en av dess mästare. Men efter hästen är det slut. skådespelarna blir orörliga Not Poeten har nu valt att rör sig i skugga, i Dödsriket, dit han snart kommer att gå ned. Han säger : "Natten är kvar. Och inte andras natt ! Min natt ! Hästen kommer i natten och försvinner som en dykare. Den för med sig fraser … Jag finner en värld. Jag vänder ut och in på mitt skinn. Jag är det okända på spåret." Detta är Cocteaus egen och personliga och förtätade poetik så som han funnit den i sig själv. spelet fortsätter åter som om ingenting hade hänt Eurydike Vi bor på landet. Du har lämnat ditt arbete och du vägrar att skriva. Ditt liv går åt att tramsa med hästen. Det är inte på allvar. Orfeus Inte allvar ? Mitt liv började bli unket, att närma sig slutpunkten, att lukta framgång och död. Jag stoppar solen och månen i samma säck. Natten är kvar. Inte andras natt ! Min natt ! Hästen kommer i natten och försvinner som en dykare. Den för med sig fraser… Jag finner en värld. Jag vänder ut och in på mitt skinna. Jag är det okända på spåret … Känner du inte att varenda en av dessa meningar är mer förbluffande än all poesi som finns ?Jag skulle kunna offra hela mitt samlade verk för en enda av de här små meningarna när jag lyssnar till mig själv som man lyssnar til havets brus i en snäcka. Inte allvar ! Vad är då det, lilla vän ? Jag upptäcker en värld. Jag vänder ut och in på mitt skinn. Jag är den okända på spåren. Eurydike Får jag höra den berömda meningen igen. Orfeus allvarligt Ja. han går fram till hästen och reciterar Madame Eurydike skall återvända från dödsriket. Eurydike Det är ingen mening med den där frasen. Orfeus Det handlar just om mening. Luta ditt öra mot den. Lyssna på mystiken. "Eurydike skall återvända"! Madame Eurydike skall återvända" – det här 'skall'! det är framtiden ! och fallet : 'dödsriket'. Du borde vara nöjd med att jag talar till dig. Eurydike Det är inte du som talar … pekar på hästen Det är den.
Orfeus Varken den eller jag eller någon. Vad vet vi ? Vem talar ? Vi slår huvudet i mörkret ; vi rör oss i det ofattbara ända upp till halsen. V leker kurragömma med gudarna … Åter orörlighet Not Vid en arrangerad borddans hos Jean Victor-Hugo med Cocteau, Valentin Hugo, George Auric och Raymonde Radiguet, några månader före Radiguets död hade rösten först vägrat att svara eftersom Radiguet som det sade 'saknade tro', så sade den 'det onda förstoras med geniet' och ' han bör älska mig eftersom han inte älskar någon' och till slut 'jag vill ha hans ungdom'. Man frågade vem som talade 'jag är döden'. Alltså kan vi se att hästen är de mystiska krafter vi inte vet något om ; den förenar det okända med vår värld. spelet fortsätter Orfeus … vi vet ingenting … ingenting … "Madame Eurydike skall återvända från dödsriket" det är inte en mening. Det är ett poem av en dröm av en blomma på dödens botten. Eurydike Och du föreställer dig at erövra världen ? Få den att erkänna att poesin är att skriva en fras ; du tänker lyckas med din hästfras. Orfeus Det handlar inte om att lyckas ; det handlar inte om hästen, inte om att erövra världen. Förresten är jag inte ensam. Eurydike Tala inte med mig om din publik. Fyra fem råskinn utan hjärta som tror att du är anarkist och ett dussin idioter som försöker göra sig märkvärdiga. återigen tar spelet en paus Not Utan tvivel oroar sig Cocteau, när han nu ger sig in på en ny poetik att han skall förlora den publik han haft tidigare och frågar sig om de kommer att följa honom i fortsättningen. spelet fortsätter Orfeus Jag kommer att bli bättre. Jag tror att en dag skall jag kunna förtrolla de sanna djuren. Eurydike Eftersom du föraktar framgång, hur kan det komma sig att du skickar dendär frasen till den trakiska poesitävlingen ? Varför sätter du ett så ,stort värde på att vinna ett pris ?
Orfeus Man skall kasta bomber. Man måste väcka skandal. Det behövs ett våldsamt oväder för att rensa himlen. Man kvävs. Man kan inte andas längre. Eurydike Vi hade det så lugnt. Orfeus För lugnt. Eurydike Du älskade mig. Orfeus Jag älskade dig. Eurydike Du älskar hästen. Jag kommer sedan. Orfeus Du är fånig. Det kan inte jämföras. han kramar frånvarande Eurydike och går fram till hästen Inte sant, min vän ? Inte sant, min bror ? Va ? Man tycker om sin vän. Vill du ha en sockerbit ? Se så, ge mig en puss. Nej, bättre kan du. Så … så … vad fin han är. Se här. Duktig häst. Eurydike Jag finns inte mer. Jag skulle kunna dö utan att du märkte det. speluppehåll Not Det är också vad som snart kommer att ske. När Heurtebise talar om att Eurydike är död, sysselsätter han sig först med hästens försvinnande och anklagar sin hustru för det. spelet fortsätter Eurydike Dö utan att du märkte det … Orfeus Vi var döda utan att märka det. Eurydike Kom hit till mig. Orfeus Förlåt. Jag måste ge mig av. Jag skall ner till stan för att ordna med tävlingen. Imorgon är sista dan. Jag får inte förlora ett ögonblick.
Eurydike i ett utbrott Orfeus ! Min Orfeus ! … Orfeus Ser du den här sockeln. Jag kommer inte att sätta dit någon byst som inte är mig värdig. uppehåll Not … frånsett hans egen, som Heurtebise kommer att placera där … . spelet återupptas Eurydike De kommer att kasta sten på dig. Orfeus Som jag kan göra en byst av. Eurydike Akta dig för backanterna. Orfeus Dem struntar jag i. Eurydike Men de finns verkligen. De förför. Jag känner till deras knep. Agavé hatar dig. Hon är med i tävlingen. Orfeus Åh ! Denna kvinna ! Denna kvinna ! Eurydike Var rättvis. Hon har talang. Orfeus Vad sa du ? Eurydike I en ganska hemsk genre, det medges. Men ur en viss synvinkel, på ett visst plan har hon det. Hon har vackra bilder. Orfeus Kan du se det ? Ur en viss synvinkel … på ett visst plan … Är det hos backanterna som du har lärt dig sådant ? Alltså ur en viss synvinkel tilltalar hennes bilder dig. Ur en viss synvinkel tycker du att mina dödsfiender är bra … speluppehåll Not … som vi antytt nyss kan det vara möjligt att Cocteau här tänkt på sian litterära fiender : surrealisterna, deras chef André Breton som hatade honom … spelet fortsätter Orfeus … du håller med mina dödsfiende och du låtsas som du älskar mig. Nå, ur den synvinkeln och på det planet ber jag att få tala om att jag har fått nog av att man förföljer mig och att hästen är den enda varelsen som förstår mig här. han slår näven i bordet Eurydike Du måste väl inte slå söder saker för det. Orfeus Slå sönder ? det var höjden. Madame slår sönder en fönsterruta om dan och nu är det jag som slår sönder … Eurydike Först och främst … Orfeus Jag vet vad du tänker säga. Att du inte har slagit sönder någon idag. Eurydike Men … Orfeus Nå, slå sönder en , slå sönder en, slå sönder en ruta … Eurydike Hur kan du bli så där arg ? Orfeus Men jag vet var skon klämmer Du slår inte söder någon därför tt jag skall ge mig iväg … Eurydike livlig Vad är det menar nu ? Orfeus Tror du att jag är blind ! Du slår sönder en ruta om dan för att glasmästarn skall komma upp. Eurydike Ja, just det, jag slår sönder en ruta om dan för att glasmästarn skall komma upp. Det är en trevlig pojke, han har hjärta. Han lyssnar på mig. Han beundrar mig. Orfeus Alltför älskvärt. Eurydike Och när du talar med hästen och lämnar mig alldeles ensam, slår jag sönder en fönsterruta. Du är väl aldrig svartsjuk ?
Orfeus Svartsjuk, jag ? svartsjuk på glasmästarn ? Varför skulle jag inte vara svartsjuk på Agavé då också ? Till exempel ! Titta här ! Eftersom du inte slår sönder någon fönsterruta så hör jag det. Det skall bli mig en tröst. han slår sönder en fönsterruta ; man hör utanför : "Glas ! Fönster ! Fönsterglas! Här finns glas ! Hep ! Glasmästarn ! Han kommer upp. – Svartsjuk ! Scen II De förra, Heurtebise Heurtebise visar sig på balkongen ; solen reflekteras i hans glasrutor ; han kommer in och böjer knä och korsar händerna över hjärtat. Heurtebise God dag mina damer och herrar. Orfeus God dag min vän. Det är jag, Jag, som har slagit sönder rutan. Sätt dit en ny. Jag lämnar er. till Eurydike Älskar man sin poet ? han kysser henne Vi ses ikväll. han går
Scen III Eurydike, Heurtebise Eurydike Har du träffat Agavé ? Heurtebise Ja. Eurydike Orfeus dödar dig om han får veta det. Heurtebise Han får inte veta det. Eurydike drar honom bort från hästen, mot sitt rum Har du den … saken ?
Heurtebise Ja, jag har det. Eurydike Vilken form ? Heurtebise Som en sockerbit. Eurydike Hur verkade hon ? Heurtebise Ingenting särskilt. Hon sa : Ingenting för ingenting. Här har du giftet, kom tillbaka med brevet. Eurydike Det är ett ganska obehagligt brev för henne. Heurtebise Hon sa också : så att den lilla stumpan inte avslöjar sig, får du ett kuvert här. Hon behöver bara lägga i brevet och klistra igen. Det kommer inte att finnas ett spår efter att vi har bytt ut dem. Eurydike Orfeus är orättvis. Hon kan vara väldigt juste. Var hon ensam ? Heurtebise Med en väninna. Det där är inte rätta platsen för dig. Eurydike Nej, säkert inte. Men jag tycker inte att Agavé är dålig flicka. Heurtebise Akta dig för goda flickor och dhjärva män. Här är sockret. Eurydike hon tar sockerbiten med fruktan och närmar sig hästen Jag är rädd. Heurtebise Ångrar du dig ? Eurydike Jag ångrar mig inte, men jag är rädd ändå. Uppriktigt sagt, när jag skall göra det, så vågar jag inte. hon går tillbaka till skrivbordet Heurtebise ? Heurtebise Bad då ? Eurydike Min lilla Heurtebise. Kan du inte – du … Heurtebise Friskt mod. med svag röst Häst … häst … Eurydike ser ut genom fönstret Himmel ! Orfeus ! Han kommer tillbaka. Han går genom trädgården. Fort, fort låtsas arbeta. Heurtebise kastar sockerbiten på serveringsbordet och skjuter det in mellan fönstret och dörren till rummet. Kliv upp på den här stolen. Heurtebise kliver upp på stolen vid fönsterdörren och låtsas ta mått ; Eurydike faller nad på en stol vid skrivbordet.
Scen IV de förra, Orfeus Orfeus Jag glömde min födelseattest. Var har jag lagt den ? Eurydike Däruppe på bokhyllan till vänster. Skall jag ta fram den ? Orfeus Sitt kvar du. Jag hittar den själv. han passerar framför hästen och smeker den, tar stolen som Heurtebise står på och bär bort den. Heurtebise förblir där han var hängande i luften ; Eurydike kväver ett skri ; Orfeus lägger inte märke till någonting och kliver upp på stolen vid bokhyllan och säder : "Där var den." tar födelseattesten, kliver ned från stolen och ställer tillbaka den under fötterna på Heurtebise och går sin väg. Not För Orfeus och Eurydike är Heurtebise bara en vanlig glasmästare, men vi ser att när han först visar sig böjer han knä och korsar armarna framför hjärtat och intar på det sättet en ställning som vanligen tillskrivs ängeln Gabriel, Bebådelseängeln. Heurtebise är i själva verket en ängel, den ängel som ända sedan Radiguets död jagat Cocteau, det kanske i verkigheten är Radiguet.
Scen V Eurydike, Heurtebise Eurydike Heurtebise ! Förklara det där undret för mig! Heurtebise Vilket under ? Eurydike Du kan inte få mig att tro att du inte märkta något och att det är naturligt för en människa att bli kvar uppe i luften när man tar bort stolen som man står på i ställer för att trilla ner. Heurtebise Blir kvar i luften ? Eurydike Låtsas inte att du är förvånad, jag såg dig. Du var kvar i luften en halv meter över golvet. Det fanns ingenting under. Heurtebise Du gör mig förvånad. Eurydike Du hängde minst en minut mellan himmel och jord. Heurtebise Men det är ju omöjligt. Eurydike Precis, det är omöjligt. omöjligt för en levande, men Heurtebise är ju inte det längre Jag vill ha en förklaring. Du påstår att jaghöll mig uppe utan stöd mellan golvet och taket ? Eurydike Ljug inte Heurtebise ! Jag såg det med egna ögon. Jag hade all möda i världen att inte skrika. I det här dårhuset var du min enda tillflykt, den enda som inte skrämde mig, som jag kände mig lugn tillsammans med. Man kan kanske leva med en häst som talar, men en vän som svävar i luften måste man faktiskt tvivla på. Kom inte hit ! Just nu får jag hönshud bara av ditt glas på ryggen. Heurtebise Jag kan inte försvara mig. Antingen drömmer jag eller också drömmenr du. skådespelarna stelnar i sin pose Not Det är hästen som hon vill förgifta som skrämmer Eurydike, det onormala skrämmer Eurydike ; stjärnornas tystnad. Hon lever i vardagen, harmonisk och förnuftig : till varje pris vill hon skydda sig för de krafter som hon inte kan se.
spelet återupptas Heurtebise Det var säkert någon speglig mellan dina rutor och mina. Det händer att tingen ljuger. Jag har sett en dam gå upp och ned i taket på en marknad. Eurydike Det var inte något trick. Det var vackert och ohyggligt. En sekund bara såg jag dig ohygglig som en olycka och vacker som regnbågen. Du var ett skri från en man som faller ut genom ett fönster och stjärnornas tystnad. Du skrämmer mig. Jag är alldeles för uppriktig för att inte tala om det för dig. Om du vill tiga, så tig ; men det kan inte vara som förr mellan oss två. Jag trodde att du var en enkel människa och det visar sig att du är obegriplig. Jag trodde att du var av samma ras som jag, men du hör till hästens ras. Heurtebise Eurydike plåga mig inte … Du talar som i sömnen. Det är du som skrämmer mig. Eurydike Försök inte med Orfeus-systemet. Vänd inte på rollerna. Försök inte få mig att tror att det är jag som är galen. Heurtebise Eurydike, jag lovar … Eurydike För sent, Heurtebise, jag har förlorat förtroendet för dig. Heurtebise Vad skall vi göra ? Eurydike Vänta ? hon går till bokhyllan och tar en bok och ur den ett brev och ställer tillbaka boken Ge mig kuvertet som du fick av Agavé. han ger henne brevet Tack. hon lägger brevet i kuvertet och slickar på det Aj ! Heurtebise Skar du dig i tungan ? Eurydike Nej, men det var en konstig smak på klistret. Här är kuvertet. Tag med det till Agavé. Gå nu. Heurtebise Jag har inte satt dit rutan. Eurydike Jag klarar mig utan ruta. Gå nu. Heurtebise Du vill att jag skall ge mig av ? Eurydike Jag behöver vara ensam. Heurtebise Nu är du elak. Eurydike Jag gillar inte flygande hantverkare. Heurtebise Det är en ordlek som är dig ovärdig. Eurydike Det är inte någon ordlek. Heurtebise han tar sin säck Du kommer att ångra att du har sårat mig. tystnad Jagar du bort mig ? Eurydike Det mystiska är fiende till mig. Jag tänker kämpa emot det. Heurtebise Jag ger mig av. Jag vill göra dig glad genom att lyda dig. Adjö, Madame. Eurydike Adjö de korsar varann ; Eurydike går mot sitt rum, Heurtebise öppnar dörren och går ut ; dörren förblir öppen ; man ser hans rygg glimma orörlig i solen ; plötsligt hejdar sig Eurydike och henne ansikte förändras ; hon vackla, för handen till hjärtat och ropar Heurtebise ! Heurtebise ! fort, fort … Heurtebise kommer tillbaka Vad är det ? Eurydike Hjälp mig ! …
Scen VI Döden, Azraël, Raphaël Döden kommer in i rummet genom spegeln, följd av sina två medhjälpare ; hon är klädd i en balklänning under en mantel ; hennes medhjälpare är kirurger ; man kan gissa deras ögon : resten av ansiktet är täckt av ett munskydd ; operationshandskar ; de bär två stora svarta mycket eleganta väskor ; Döden går snabbt in i rummet och stannar Döden Vi måste skynda oss. Raphaël Var vill Madame att vi ställer väskorna ? Döden På golvet, var som helt. Azraël, förklara för honom. Azraël, min mantel. han tar hennes mantel Raphaël Det är för att jag är rädd att göra fel, som jag gör dumheter. Döden Ni kan inte lära er det som Azraël kan bara på två dagar. Azraël har varit i tjänst i flera sekler. Han var likadan som ni i början. Min jacka. Azraël tar fram en vit jacka och hjälper Döden at sätta den över balklänningen Azraël till Raphaël Tag lådorna av metall och ställ dem på bordet. Nej, först handdukarna. Täck bordet med dem. Döden går mot tvättstället Azraël tala om för honom att jag kräver ordning och renlighet, som på en båt. Raphaël Ja, Madame. Ursäkta mig, Madame … Men jag tittade på hästen. Döden som tvättar sina händer Tycker ni om hästen ? Raphaël Javisst, Madame, mycket Döden Ett sånt barn ! Du skulle säkert vilja ha den. Det är lätt Azraël, desinficeringen. till Raphaël Det ligger en sockerbit på andra bordet. Raphaël Ja, Madame, den är här. Döden Ge den till hästen. Om den vägrar kan jag ge den. till Azraël Mina handskar. Tack. hon tar på den högra handsken Raphaël Madame, hästen vill inte ha sockret. Döden tar sockerbiten Ta sockret, häst, jag vill det. hästen tar sockerbiten, ryggar och försvinner ; en svart ridå täcker nischen. Så där ja, den är din. Raphaël Madame, jag tackar så mycket. Döden sätter på sig den andra handsken Bara för en vecka sedan trodde du att jag var ett skelett med svepning och lie ; att jag var en skråpuk som man skrämde barnmed … Raphaël Åh, Madame … under dessa repliker täcker Azraël spegeln med ett skynke Döden går och hämtar stolen som Heurtebise lämnat vid altandörren Jovisst. Det tror alla. Men min stackars gosse, om jag vore sådan som man tror, så borde man se mig. Jag måste komma in utan att synas. hon ställer stolen mitt på golvet nära rampen Azraël, sök kontakt. Azraël Det fungerar, Madame. djupt muller från en elektrisk maskin Döden tar fram en duk ur jackan Perfekt, Raphaël, vill du vara vänlig att binda för mina ögon med den här, medan Raphaël binder för hennes ögon Vi har våg sju och en zon ; sjutolv. Reglera allt mot fyra. Om jag ökar gå till fem. Gå inte över fem under några omständigheter. Gå inte under några omständigheter över fem. Dra till hårt. Gör en dubbel knut. Tack. Är ni klara ? Azraël och Raphaël står bakom bordet, sida vid sida, med händerna inne i metallådorna Jag börjar. hon närmar sig stolen, masserande och hypnotiserande runt ett osynligt huvud Raphaël mycket lågt Azraël … Azraël Tyst … Döden Tala ni, ni stör mig inte. Raphaël Azraël. var är Eurydike ? Döden Jag tänkte att du skulle fråga det. Du ser Azraël, det är alltid samma fråga ! Förklara, Raphaël. Raphaël Döden måste för att kunna röra vid livet, passera genom ett element som försämrar det och förflyttar det. Våra apparater tillåter att direkt röra vid det när hon kan se det, något som sparar beräkninga och alltsåm avsevärd tid. Raphaël Som att skjuta fisk med gevär ? Döden skrattar Kanske det. Azraël, gör i ordning spolen. Azraël Ja, Madame .. Madame, vet ni var Heurtebise är ? Döden Han hämtar Orfeus nere i stan. Raphaël Hinner vi även om de skyndar sig ?b Döden Det sköter Azraël. Han ändrar vår hastighet. En timma för oss är bara en minut för dem. Azraël Madame, nålen passerar fem. Vill Madame ha spolen ? Döden Fäst in den och ge den till mig. Az försvinner in till Eur och kommer tillbaka på scenen med spolen ; Döden räknar hans steg mellan sin stol och rummet ; så vänder hon sig mot dörren in till Eurydike ; Azraël ger henne spolen ; en sots automatisk mätare från vilken en vit tråd går till Eur Azraël Raphaël, har du kronometern ? Raphaël Jag har glömt den ! Azraël Nu sitter vi fast !
Bli inte nervösa. Det kanske finns ett enkelt sätt … hon talar lågt med Azraël Azraël går fram till rampen Förlåt, mina damer och herrar, finns det någon som kann hjälpa oss med att låna ut sin klocka ? till en herre som lyfter sin hand Tack, vad vänligt. Raphaël, skulle du vilja ta herrns klocka. en scen Döden Är ni klara ? Azraël starta ! trummorna mullrar ; tråden kommer farande från rummet och försvinner ner i en låda som Döden håller ; Azraël räknar som en boxningsdomare med handen ; Raphaël utför långsamt flaggsignaler Azraël Koppla ! trummornas muller tystnar plötsligt ; Raphaël stelnar till ; tråden tar emot ; Döden rusar in i rummet ; Hon kommer tillbaka utan bindel med en duva som flaxar, fäst vid tråden ; maskinen hörs inte längre Döden Uff ! Fort, fort Raphaël, saxen hon springer till altanen Kom hit, klipp av här. han klipper av tråden och duvan flyger sin väg Ordna med bandet, Azraël visa honom. Det är mycket enkelt, låt honom göra det, han måste lära sig. Azraël och Raphaël stänger lådorna, packar och så vidare … Döden lutar sig mot bordet ; hon ser ut i itet, alldeles utmattad ; hon för sakta handen över ögonen som en sömngångare som vaknar, som för att träda ut ur en hypnos Azraël Allt på plats, Madame. Döden Och nu, stäng, lås. Jag är klar. Min mantel. Azraël lägger manteln över hennes skuldror under det att Raphaël stänger väskorna Har vi inte glömt något ? Azraël Nej, Madame. Döden Då ger vi oss av.
Herrn i salongen Psst ! Azraël Javisst! Döden Vad är det ? Azraël Klockan. Raphaël, lämna tillbaka klockan och tacka så mycket för låbnet. scen Döden Raphaël, skynda dig, skynda er ! Raphaël Jag kommer, Madame. Döden skyndar fram till spegeln, står orörlig med utsträckta händer ; så går hon genom den ; hennes medhjälpare följer henne ; de gör på samma sätt som hon ; på bordet till vänster ser man tyligt att hn har glömt sina handskar, scenen står tom Not Det är med stor anspänning som döden gör sitt inträde ; vi kan också se att de försiktighetsmått hon tar är nödvändiga : lika riskabelt som det är för livet att röra vid döden, lika ödesdigert är det för döden att röra vid livet
Sven VII Orfeus, Heurtebise Orfeus röst Du känner henne inte. Du vet inte vad hon är i stånd till. Rena komedin för att få mig att komma hem. dörren öppnas och de kommer in ; Heurtebise skyndar mot rummet, ryggar tillbaka och faller på knä på tröskeln Orfeus Var är hon ? Eurydike ! … Hon är bara sur. Ah ! nej nu … jag blir galen ! Hästen ! var är hästen ? han för undan skynket framför nischen Borta ! Jag är förlorad ! Någon måste ha öppnat för den, någon har skrämt honom ; det är säkert Eurydike. Det skall hon få betala för ! han rusar mot dörren Heurtebise Stopp ! Orfeus Tänker du hindra mig att gå in till min hustru ?
Heurtebise Titta ! Orfeus Var då ? Heurtebise Genom mina fönsterrutor. Orfeus han tittar Ja, hon sitter där. Hon sover. Heurtebise Hon är död. Orfeus Vad ? Heurtebise Död. Vi kom för sent. Orfeus Det är inte möjligt. han slår på rutorna Eur ! älskling ! svara mig ! Heurtebise Det hjälper inte. Orfeus Hör du, låt mig komma in. han skjuter Heurtebise åt sidan Var är hon ? ute i kulissen Hon var här alldeles nyss, hon satt på sängen. Rummet är tomt. kommer tillbaka in på scenen Eurydike ! Heurtebise Du trodde att du såg henne. Eurydike bor hos Döden nu. Orfeus Ah ! Vad betyder hästen nu ? Jag vill se Eurydike igen. Jag vill at hon förlåter mig för att jag struntade i henne, utan att förstå. Hjälp mig. Rädda mig. Vad skall jag göra ? Vi förlorar tid som är dyrbar.
Heurtebise De goda orden räddar dig, Orfeus. Orfeus faller ned vid bordet i tårar Död. Eurydike är död. han reser sig Nå … jag skall rycka henne från döden ! Om så är, går jag själv och hämtar henne ända nere i dödsriket ! Heurtebise Orfeus, hör på mig. Lugn. Hör på mig … Orfeus Ja, jag skall vara lugn. Låt oss tänka efter. Räkna ut en plan … Heurtebise Jag vet ett sätt … Orfeus Du ! Heurtebise Men du måste lyda och inte förlora en minut. Orfeus Ja. Orfeus uttalar alla dessa repliker som i feber och mjukt ; scenen sker med stor hastighet Heurtebise Döden har varit här och hämtat Eurydike. Orfeus Ja … Heurtebise Hon har glömt sina operationshandskar. tystnad ; han går fram till bordet och tar handskarna, försiktigt, som man tar i ett heligt föremål Orfeus skräckfyllt Ah ! Heurtebise Du skall ta på dem. Orfeus Ja, Heurtebise Ta på dem. han ger dem till Orfeus som tar på dem Du skall söka upp Döden under förevändning att lämna dem tillbaka och tack vare dem kan du nå ända fram till henne. Orfeus Bra … Heurtebise Döden kommer att söka efter sina handskar. Om du ger henne dem kommer hon att ge dig något som tack. Hon är girig och tycker om att ta mer än hon ger, och eftersom hon aldrig återger det som man låtit henne ta kommer dein begäran att förvåna henne mycket. Du får säkerligen inte mtcket, men du får alltid något. Orfeus Bra. Heurtebise han leder honom fram till spegeln Här går din väg. Orfeus Genom spegeln ? Den är ju hård. Heurtebise höjer handen När du har handskarna på är det som att kliva genom vatten. Orfeus Var har du lärt dig alla de där fruktansvärda kunskaperna ? Heurtebise låter handen falla Du vet speglar, det är lite som fönsterrutor. Det hör till yrket. Orfeus Men när jag har gått igenom … den här porten … Heurtebise Andas långsamt och regelbundet. Gå utan fruktan rakt fram. Tag till höger och därefter till vänster, sedan till höger, sedan till höger. Där, hur skall jag förklara det … det är inte längre någon mening … man snurrar, bara i början lite obehagligt. Orfeus Och sen ? Heurtebise Efter det ? Ja det finns de ingen i världen som kan tala om. Orfeus Jag är inte rätt för henne. Heurtebise Adjö. Jag väntar på dig här. Orfeus Det kanske tar lång tid. Heurtebise Tid ? det finns ingen tid där. För oss, du försvinner bara och kommer tillbaka. Orfeus Jag kan inte tro att det där glaset skulle kunna mjukna. Nå, jag försöker. Heurtebise Ja, försök … Orfeus börjar gå Händerna först. Orfeus tränger genom spegeln med de röda händerna först Orfeus Eurydike ! … han försvinner
Scen VIII Heurtebise ensam, sedan Brevbäraren Heurtebise böjer knä framför hästens nisch ; det knackar på dörren Heurtebise Vem är det ? Brevbärarens röst Posten. Jag har ett brev till er. Heurtebise Han är inte hemma. Brevbäraren Och Madame ? Heurtebise Inte madame heller. Stick in brevet under dörren. ett brev sticks in under dörren Brevbärarens röst Är de inte hemma `
ridån för intervallet sänks långsamt och går genast upp igen
Scen VIII bis Heurtebise, Brevbäraren Heurtebise Vad är det ? Brevbärarens röst Posten. Jag har ett brev till er. Heurtebise Han är inte hemma. Brevbäraren Och madame ? Heurtebise Inte madame heller. Stick in brevet under dörren. Brevbäraren Är de inte hemma ? Heurtebise Nej, de sover bara …
Scen IX Heurtebise, Orfeus, sedan Eurydike Orfeus kommer ut ur spegeln Orfeus Är du fortfarande kvar ? Heurtebise Fort, berätta ! Orfeus Min vän, du är en ängel. Heurtebise Ja. Orfeus Du är det, verkligen en ängel. Heurtebise Och Eurydike ? Orfeus En överraskning. Titta noga. Heurtebise Var ? Orfeus Spegeln. Ett, två … Heurtebise Där är hon ! Eurydike kommer ut ur spegeln Eurydike Ja jag. Jag är den lyckligaste kvinnan på jorden, den första som haft en man nog modig att hämta tillbaka sin hustru från dödsriket. Orfeus "Madame Eurydike skall återvända från dödsriket ". Och v som inte kunde förstå vad det betydde. Eurydike Tyst, min älskling ! Kom ihåg att du lovat att aldrig mer tala om hästen. Orfeus Det var dumt ! Eurydike Och vet du Heurtebise, det var han själv som kom på hur han skulle göra det. Han fick den geniala tanken att sätta på sig Dödens handskar. Heurtebise Det kan man verkligen kalla intelligent … Orfeus hastigt Nå … huvudsaken var att göra det. han tänker vända sig till Eurydike Eurydike Se upp ! Heurtebise Vad är det med er ? Orfeus En liten detalj. Till att börja med verkade det lite skrämmande, men om man är försiktig kommer det att ordna sig. Eurydike Det blir en vanesak. Heurtebise Vad då för något ? Orfeus En överenskommelse. Jag fick lov att ta tillbaka Eurydike, men jag har inte lov att se på henne. Om jag tittar på henne försvinner hon. Heurtebise Fruktansvärt ! Orfeus går och sätter sig vid det vänstra bordet med ryggen mot Eurydike, som sitter vid det högra ; Heurtebise blir stående mellan de två. Orfeus "Madame Eurydike kom tillbaka från dödsriket" … det finns ingen poesi i det … Jag vill i alla fall ha tillbaka min Pegas, min häst. Eurydike, varför släppte du ut hästen … var har den tagit vägen ? Eurydike Jag släppte inte ut hästen. Orfeus Vem annars ? Det var du som ville bli av med den. Eurydike Jag har inte gjort något med hästen. Orfeus Var är den då ? Heurtebise Sockerbiten … den är borta … Orfeus Vad då för sockerbit ? … skamsen tystnad Vad då för sockerbit ? … Jag förstår … Det var ett sätt att bli av med honom! Han var det viktigaste i mitt liv och du tog livet av honom med en sockerbit … han vänder sig häftigt mot Eurydike ; hon försvinner Ouff ! Det var det ! Orfeus går fram till spegeln och betraktar den, rör vid glaset ; Heurtebise erinrar sig brevet och går fram till dörren för att ta upp det Heurtebise Det har kommit ett brev … Orfeus öppnar brevet Vad är det för något ? Heurtebise Dåliga nyheter ?
Orfeus Det går inte att läsa, stilen är vänd. Heurtebise Det är ett sätt att dölja innehållet. Försök i spegeln. Orfeus läser i spegeln "Ursäkta inkognitot, Agavé har framhävt att frasen "Eur skall återvända från dödsriket" är en förolämpning mot tävlingens jury eftersom den innehåller en uppenbar lögn. Hon har övertygat jurymedlemmarna att ni är en mystifikatör och har rest upp stadens halva befolkning mot er. Kort sagt kommer snart en oöverskådlig hjord av galningar för att ta livet av er. Backantera har satt sig i rörelse och kräver ert liv. Rädda er ! Det är inte en minut att förlora ! Någon som vill er väl. " Heurtebise Inte ett enda sant ord. i fjärran hör man trummor som närmar sig i en våldsam rytm Orfeus Hör ! … Heurtebise Trummor … Orfeus Deras trummor. Eurydike hade rätt. Hästen har lurat mig ! Heurtebise Man hänger inte någon bara för ett ords skull. Orfeus Allt är en förevändning, det döljer ett hat mot mig som her en annan grund. Agavé vill hämnas på mig för Eurydikes skull. Jag är förlorad. Heurtebise Det är mitt fel. Brevet kom när du var borta, jag hade glömt det. Ge dig av genast. Orfeus Det är för sent. hästens förtrollning släpper Orfeus ; hans syn förändras Heurtebise Jag gömmer dig i snåren oh säger att du har rest bort. Orfeus Det har ingen mening, Heurtebise. Det som skall ske kommer att ske. Heurtebise Jag skall slåss för dig. Orfeus Jag kommer inte att tillåta dig det. Heurtebise Du är inte klok ! Orfeus Spegeln är hård. Den läste brevet för mig. Jag vet vad jag skall göra. Heurtebise Vad då ? Orfeus Jag skall tillbaka till Eurydike. Heurtebise Det kan du inte längre ! Orfeus Jo, det kan jag. Heurtebise Och om du återvänder till henne kommer ni att börja gräla igen. Orfeus som i extas Inte om hon ger mig ett tecken att jag skall komma till henne. Heurtebise Du lider. Ditt ansikte drar sig samman. Du får inte gå under i onödan. Orfeus Oh ! Trummorna Heurtebise, trummorna ! De närmar sig ! de är snart här ! de dundrar, de exploderar i mig. Heurtebise Du har stått emot magi vid andra tillfällen. Orfeus Inte för att gjuta blod … Heurtebise Du skrämmer mig … Stenar … stenar slår mot fönsterrutor och hamnar i rummet Orfeus Stenar av vitt glas. Det ger tur ! Jag skall resa en byst över mig själv. han skyndar sig ut på balkongen ; han lutar sig över räcket och ropar Kvinnor ! Kvinnor ! Kvinnor ! efter varje rop hörs trumvirvlar ; han försvinner ut åt höger där man inte ser honom ; trummornas ljud överröstar hans rop ; Ljuset förmörkas ; Heurtebise faller på knä och täcker sitt ansikte ; plötsligt flyger något genom luften : det är Orfeus huvud som rullar över scenen och stannar framme vid rampen
Scen X Heurtebise, Orfeus huvud, därefter Eurydike Orfeus huvud Var är jag ? Det är alldeles mörkt … Vad det känns tungt i huvudet. Det gör ont i kroppen, jag måste ha trillat ned högt från balkongen på huvudet. Huvudet … ? Faktiskt, ja, jag talar om huvudet … var är det ? Eurydike ! Heurtebise ! Hjälp mig ! Var är ni ? Tänd ljuset, jag kan inte hitta huvudet längre. Det är bara tomt, tomt överallt. Förklara. Väck mig. Hjälp ! hjälp ! Eurydike ! Eurydike ! Eurydike … Eurydike … Eurydike kommer ut ur spegeln Eurydike Min älskling ? Orfeus huvud Eurydike, är det du ? Eurydike Ja, det är jag. Orfeus huvud Var är min kropp ? Var har jag gjort av min kropp ? Eurydike Bekymra dig inte om det. Räck mig handen. Orfeus huvud Var har jag gjort av huvudet ? Eurydike tar hans osynliga hand Jag håller dig i handen. Gå. Var inte rädd. Jag skall leda dig … Orfeus huvud Var har jag kroppen ? Eurydike Den är här hos mig. Du kan inte se mig än, jag har lov att ta dig med mig … Orfeus huvud Och huvudet, Eurydike … mitt huvud ? Var har jag gjort av huvudet ? Eurydike Se så, älskade, bekymra dig inte om huvudet … Eurydike och Orfeus osynliga kropp försvinner genom spegeln
Scen XI Heurtebise, Orfeus huvud; därefter Poliskommissarien och Notarien Det knackar på dörren ; tystnad ; det knackar igen ; tystnad Kommissariens röst I Lagens namn, öppna. Heurtebise Vem är det ? Kommissariens röst Polis ! Öppna eller jag slår in dörren. Heurtebise Jag öppnar. . Vänta. han skyndar sig fram till Orfeus huvud, tvekar och placerar det till slut på sockeln vid dörren som han öppnar ; dörren skymmer sockeln ; under det ögonblicket ersätter Skådespelaren Orfeus papier-maché huvudet med sitt eget på sockeln Kommissarien Varför svarade ni inte genast ? Heurtebise Herr domare … Kommissarien Kommissarien. Heurtebise Herr Kommissarien, jag är en vän till familjen … jag var just då så fruktansvärt gripen … Kommissarien Gripen ? Vem är gripen ? Heurtebise Jag måste erkänna att jag var ensam med Orfeus vid tiden för dramat. Kommissarien Vilket drama ? Heurtebise Mordet på Orfeus som Backanterna utförde. Kommissarien vänder sig till Notarien Det är exakt den version som jag väntade att få höra. Och … hustrun till offret ? Var är hon ? Jag vill konfrontera henne med er. Heurtebise Icke närvarande. Kommissarien Bättre och bättre. till Notarien Var vänlig och sätt er vid bordet och anteckna. han visar på bordet till vänster ; Notarien sätter sig med pappersbuntar och pennor ; han vänder ryggen mot spegeln ; för bekvämlighetens skull så att han lämnar den omöjliga ingången fri Heurtebise Jag har … Notarien Tyst. Kommissarien Vi följer den normala proceduren. Tala inte annat än när ni blir tillfrågad. Var är kroppen ? Heurtebise Vilken kropp ? Kommissarien Fråga inte ! Ett brott har begåtts det måste finnas enn kropp efter personen. Heurtebise Men herr Kommissarien, det finns ingen kropp. Den slets sönder av kvinnorna och släpades bort av galningarna ! Kommissarien Primo förbjuder jag er att uttala er förolämpande mot kvinnor som utför en helig rit. Sekundo motsägs ert uttalande av femhundra åsyna vittnen. Heurtebise Ni menar … Kommissarien Tystnad ! Heurtebise Jag … Kommissarien pompöst föredragande Lyssna nu noga, din slyngel. Det är idag solförmörkelse. Denna solförmörkelse är enbart ordnad för att hylla den populäre Orfeus. Man ordnar ett triumftåg. Myndigheterna kräver hans kropp. Nu har Backanterna sett denne Orfeus visa sig på balkongen översköljd av blod. Med stor förvåning eftersom de kommit för att hylla honom, varför de önskat skynda till hans undsättning, försåvitt han inte (och femhundra vittnen kan inte ha fel) som jag sade, fallit ned död inför deras ögon. Jag sammanfattar. Dessa damer ordnar ett hyllningståg under ropet "ned med Orfeus". Plötsligt öppnas fönstret. Orfeus kastar sig blödande ut under rop på hjälp. Damerna bereder sig att rusa upp för trapporna ; det är för sent ! Orfeus faller och hela hjorden – glöm inte att de är kvinnor – kvinnor älskar att ropa, men som åsynen av blodet skrämmer – hela hjorden, som jag sagt, vänder ner igen. Solförmörkelse. Staden ser i denna förmörkelse Solens vrede, därför att man skymfar de gamla gudarna. Hela staden söker sig hit av detta enda skäl. Myndigheterna måste tilltaga extrema åtgärder för att hålla tillbaka den oordning som hotar att drabba Staden. De har tillkallat mig, mig Poliskommissarien, som nu förhör er och som inte tillåter sig att behandlas som en annan byling.
Heurtebise Men jag har aldrig … Notarien Tyst. Ni är inte tillfrågad. Kommissarien Vidare, enligt normal procedur. till Notarien Var var jag ? Notarien Bysten. Jag tillåter mig att påminna om bysten. Kommissarien Ja… visst. Man vill ha en staty av Orfeus till triumftåget. Finns det en sådan ? Heurtebise går fram till dörren och stänger den ; man ser huvudet på sockeln ; Kommissarien och Notarien vänder sig mot den Kommissarien Men den är ju inte ens lik. Heurtebise Detta är mycket vackert Kommissarien Av vem ? Heurtebise Det känner jag inte till. Kommissarien Den här är ju inte ens signerad ! Heurtebise Nej. Kommissarien till Notarien Anteckna : Byst, möjligen Orfeus. Heurtebise Nej, nej, det är Orfeus, det kan ni vara alldeles säkra på. Det finns inget tvivel hos skulptören. Kommissarien Alltså sätt : Byst av Orfeus, utförd av X (okänd). till Heurtebise Ert namn ? Heurtebise Passar det ? Kommissarien Ert yrke kan ni inte lura mig på. Glasmästare kan jag se, din slyngel. han knackar på Heurtebises ställning med glasrutor Heurtebise ler Det kan jag erkänna : glasmästare . Kommissarien Bekänn nu, att bekänna är numera ert enda försvar. Notarien Herr Kommissarie, om vi skulle undersöka hans papper. Kommissarien sätter sig Mycket riktigt. Era papper. Heurtebise Men jag … det har jag inga. Kommissarien Vad då ? Notarien Oh ! oh ! Kommissarien Utan papper … var bor ni ? Heurtebise Jag bor … det vill säga jag bodde … ¨ Kommissarien Man frågar er inte var ni bodde, man frågar er var ni bor. Heurtebise Jag … i själva verket har jag .. ingen bostad. Kommissarien Inga papper, ingen bostad, utmärkt ! En lösdrivare. Saken är klar, min vän ! Ålder ? Heurtebise Jag är … han tvekar Kommissarien fortsätter att fråga ut Heurtebise, men vänder honom samtidigt ryggen eftersom saken nu bara är en formsak ; han rör samtidigt på fötterna som förhörsledare brukar Du vet väl i alla fall hur gammal du är … Heurtebise Tjugo år. Notarien Nitton år … Heurtebise Tjugo. Kommissarien Födelseort ? Notarien Ett ögonblick, Kommissarien. Jag måste sudda. han suddar Heurtebise drar sig mot spegeln osedd av de båda andra och försvinner medan vi hör följande Not Varför tjugo är ? Den anda förklaring vi kan finna är det dunkla sambandet mellan denna Bebådelseängel och det datum då Cocteaus gode vän Radiguet avled efter den famösa borddansen.
Scen XII Orfeus huvud, Kommissarien, Notarien Notarien Herr Kommissarie, jag är redo igen. Kommissarien Födelseort ? Orfeus huvud Maison Laffitte. Kommissarien Jag hör inte. Orfeus huvud Maison Laffitte. Två f, två tt . Kommissarien Då kanske ni kan komma ihåg ert namn också ? Orfeus Jean. Kommissarien Jean, vad då ? Orfeus Jean Cocteau.
Kommissarien Coc ?...
Orfeus C O C T E A U ; Jean Cocteau. Kommissarien Vilket namn, vilket namn ! Men då kanske ni har en bostad också ? För ordningens skull. Orfeus Rue d'Anjou 10. Kommissarien Se där, se där. Notarien Då var det bara en namnteckning här. Kommissarien Här … skriv bara under här… det är inte farligt .. se så . han vänder sig om Oh ! Notarien Vad är det Kommissarien ? Kommissarien Han har försvunnit ! Den skyldige är försvunnen ! Notarien Det är ett under … Kommissarien Under … under .. här finns inget under … han går med stora steg över golvet Jag tror inte på under. En solförmörkelse är en solförmörkelse. Ett bord är ett bord. En skyldig är en skyldig. Vi fortsätter enligt den vanliga proceduren. Den här dörren … Notarien Omöjligt herr Kommissarie, jan kan inte komma fram här. Kommissarien Alltså balkongen Notarien För att komma till fönstret måste han passera framför oss. För övrigt svarade den skyldige hela tiden, ända tills nu. Kommissarien Alltså slutsats … Notarien Alltså slutsats … jag förstår ingenting. Kommissarien Jag har huset omringat, han kan inte komma undan. Notarien En sån historia. Kommissarien Det finns ingen historia, inte den minsta. Ni ser ju historier överallt. de rusar iväg och låter dörren stå öppen så att den täcker sockeln med Orfeus huvud ; under tiden ersätts skådespelaren med pappershuvudet ; scenen står tom några ögonblick så kommer Kommissarien rusande tillbaka Kommissarien Statyn ! Vi får inte glömma statyn. Notarien Vi får inte komma hem med tomma händer. Kommissarien Tag den. Notarien tar huvudet ; de går ; det blir mörkt.
Scen XIII Heurtebise, Döden, Azraël, Raphaël Orfeus sedan Eurydike Heurtebise ; hans glasrutor har nu åter blivit hans änglavingar och Döden med en bindel för ögonen, sitter vid bordet till vänster ; för övrig är rummet i fullständigt mörker ; vi befinner oss inte hemma hos Orfeus ; Azraël och Raphaël, i polisuniformer och operationsbindlarna fortfarande för munnen,, leder in Orfeus Orfeus Se där, är du här Heurtebise Se där, hur då ? Orfeus Ursäkta, känner vi två inte varann ? Azraël sätter sig vid bordet för att föra protokoll Azraël Tystnad. Ni har inte rätt att tala utom när ni blir tillfrågad. Orfeus Ursäkta då. Misstag av identitet … Azraël Tyst ! Heurtebise Det är jag som frågar. Detta är en förhörskommission i den domstol inför vilken ni slutligen skall ställas till svars för en viss del av era handlingar. till Azraël Var vänlig läs upp anklagelseakten Azraël stående Primo : anklagelsen gäller oskuld : beredskap att utföra vilka brott de än vara må, att utan reflektion parasitiskt ta emot andras kärlek : brott mot mänskligheten :duperad av djävulens Pegas, krossande sin egen kärlek ; symptom blindhet. Sekundo : anklagelsen gäller brottslig strävan till intrång till det okända ; att två gånger sökt överskrida gränsen till poesin, då den är ouppnåbar : en gång med bedrägligt användande av Dödens handskar : en gång genom offer av sitt eget liv, genom förlust av sitt eget huvud, därigenom överskridande de mänskliga prerogativen i sökandet efter ett paradis som inte finns.Heurtebise Anser sig den anklagade skyldig eller inte skyldig ? Orfeus Skyldig till den första anklagelsen. Jag erkänner att jag fått blåtiror av brott som jag inte har begått ; jag erkänner i det andra fallet att jag ständig velat hoppa över den fjärde muren, den på vilken människan skriver ned sin kärlek och sina drömmar. Döden Varför ? Orfeus Utan tvivel därför att jag var trött på världen som den ser ut och av fasa för att fastna i vanan. Också kanske för den olydnad – uttryck för det högsta modet – som ställer frågor till reglerna – behovet av att skapa – den högsta formen av det mänskliga sinnet : viljan att säga emot … Heurtebise Vi är inte här för att lyssna på din vältalighet. Döden Vad menar ni med det som är overkligt ? Orfeus Det som gränsar till vår begränsning. Döden Ni bär alltså inom er en sjuk, som utan att ha armar vill gripa och som utan ben vill springa, en drömmare ? Orfeus Jag skulle inte kunna uttrycka det bättre. Döden Vad avser ni då med termen "poet" ? Orfeus En poet som diktar måste använda ett språk som varken är levande eller dött ; som få människor förmår lyssna till och som ännu färre förmår tala. Heurtebise Och vad är det för glädje med ett sådant språk ? Orfeus Att kunna vända sig till dem som förstår att blotta sig är att öppna sin själ. De blinda kan se. Döden Av vem har du lärt det där ? Orfeus Av ingen. Döden Ni ljuger. Orfeus Jag kan ge er rätt om ni går med på att vi är tjänare till okända krafter inom oss, som vi inte känner först och som vi måste leva med. Heurtebise lutar sig mot Döden och viskar Det är kanske en total idiot i alla fall ? Döden viskar tillbaka De intellektuella behöver i varje fall inte frukta något av honom. De kan inte förstå vad han säger. till Orfeus Sluta upp att pladdra och svara bara när ni blir tilltalad. Orfeus Jag ville bara uttrycka … Raphaël Tyst ! Heurtebise Ni skall inte predika utan svara på frågor. Ni är en skum blandning av mörka hålor och outforskade skogar, träskmarker och röda floder där det gömmer sig fruktansvärda monster som sliter sönder och förtär varann. De är ingenting att raljera med. Orfeus Jag ber om ursäkt. Döden Döden vet att er resa inte är en jämn färdväg utan ett alltid motsägelsefullt letande. Emellertid har jag nu nått gränsen för min befogenhet ; den slutliga domen tillhör inte mig … i nischen där hästen stått visar sig Eurydike bakom en löja som anger hennes oåtkomlighet Orfeus Jag har lite svårt att hänga med … Raphaël Tyst Heurtebise Du är inte ombedd att förstå. Orfeus Men Madame … Döden Min gräns är passerad … alla reser sig ; under domslutet försvinner småningom alla utom Orfeus som till slut befinner sig ensam hemma i sin våning ; Eurydike försvinner inte helt, men hon bleknar till enskugga : hon är för Orfeus den kärlek som för alltid kommer att ge honom hans längtan, hans drömmar och därigenom allt hans lidande som gör det möjligt för honom att närma sig och skymta Poesin ; Rösten är först helt naturlig för att allt mer närma sig något onaturligt svävande Rösten Du har anklagats för att två gånger utan lov och i fullt medvetande ha överskridit gränsen för att gripa tag i det som inte kan fattas : Poesin. Du har försökt att göra det lätt för dig – att två gånger snedda genom verkligheten för eget gagn.: varken livet eller livets poesi tillhör dig, därför ar domslutet detta : den anklagade skall – i det omättliga lidande som är kärlekens gåva till människan ; i den ständigt närvarande smärta som saknaden och längtan ensamma kan ge : för att nå det innersta mål som är hans mening – se det som ej kan ses, röra vid det som ej kan vidröras, tolka den grammatik som konjugerar verben kärlek och giva med samma böjningsmönster dömas till evigt liv med sin hustru evigt närvarande – ickenärvarande – i sin eviga längtan så länge som liv finns … Det är Livet som talar – inte Döden … Under den senare delen av domen sjunker ljuset undan för att lämna Orfeus sittande med ansiktet vänt mot Eurydike som nu syns tydligt i sitt bås men bakom den skyddande slöjan ; ljuset tonat sakta ned … SLUT
|