|
Euripides Ifigeneia i Aulis tidig morgon utanför Agamemnons tält Agamemnon Gamle man kom hit till mitt tält
Gamlingen Jag kommer, men vad har du nu räknat ut, furst Agamemnon?
Agamemnon Nu skall du höra.
Gamlingen Jag skyndar mig. Min ålder saknar sömnen, jag lyssnar på dina order.
Agamemnon Vad är det där för stjärna på himlen?
Gamlingen Det är Sirius nära de sju Plejaderna, ännu mitt på sin bana.
Agamemnon
Det hörs ingenting,
inte fåglarna, inte havets brus.
Gamlingen Men varför den här brådskan Som kastar ut dig ur ditt tält, furst Agamemnon? Allt annat vilar än i Aulis, Vakten på murarna väntar att lösas av. Gå in igen.
Agamemnon Du är lycklig som du är, gamle man.! Lycklig att utan ära färdas genom livet utan fara. Ett sådant skulle jag önska mig och inte detta ärofulla.
Gamlingen Men det är vad som lyser upp i livet.
Agamemnon Det är just ljuset som får oss på fall. Förmånen smickrar, men röjer hur den förgiftar så fort du smakat den, Ett enda fel begått i gudarnas tjänst, och var så god, ett liv ruinerat. Eller så är det människorna Som utan ände byter åsikt ; Aldrig blir de nöjda med något, hela tiden bråkar de med oss.
Gamlingen Jag tycker inte om att höra en chef tala så. Atreus har inte fött dig för din egen lyckas skull, Agamemnon ! Du bör tåla både glädje och lidande, Därför att du är dödlig. Om du vill det eller inte, Är gudarnas beslut vad de är. Men du har tänt din lampa, Skrivit brevet som du håller i din hand, Så strukit ut det du skrivit. Du förseglar brevet med ditt sigill och bryter det Du kastar skivan som du skrivit på marken, du smälter i tårar : All tecken på osäkerhet Som den ger från sig som yrar. Vad lider du av ? Av vilken olycka har du drabbats, herre ? Se så, anförtro mig dock din plåga, Du talar med en bra man som är dig tillgiven. Ty tyndaros har en gång fogat mig till din hustrus gåva Och anförtrodde mig eskorten av den unga bruden.
Agamemnon [Redogör för preliminärerna till deras vistelse i Aulis ] … och att göra Menelaos glädje väljer de mig att kommendera, jag hans bror ! Varför, denna ära kunde den inte fallit på en annans axlar ! Armén är samlad, färdig att ge sig av, och vinden vägrar fylla våra segel håller oss vid Aulis i overksamhet. Till vår förvirring svarar Kalkas med ett orakel. Min egen säds Ifigeneia skall offras Artemis som bor i denna trakt begär henne. Färden över havet ges oss och Trojanernas undergång om vi offrar henne, om inte förvägras oss detta! När jag hörde det villkoret gick jag till Taltybios Att han högt och tydligt skulle tillkännage upplösning av armén, aldrig skulle jag ha hjärta att offra min dotter, då kommer min bror med tusen skäl att jag skall gå med på denna avskyvärda akt. Jag skriver ett brev för att förmå min hustru att snarast skicka min dotter, att hon skall äkta Akilles, vars företräden jag hyllar, och lägger till att han inte skall följa med grekerna i det fall han ur våra händer får en hustru som han kan föra till Pthie. hur skulle jag annars övertyga min hustru om inte med ett falskt bröllop ? Ensam med mig av grekerna vet bara Kalkas, Odysseus och Menelaos. Men fasan i mitt beslut har gått upp för mig, och jag har återkallat det är bäst att göra det, med dessa skivor som du såg mig yra över i natens skugga, sedan foga hop igen. far nu till Argos med mitt föreläggande. Det som finns inneslutet i denna duk, jag säger dig det, därför att du är oss trogen trogen mitt hus och min hustru. "motsägande mitt första bud, låter jag dig nu veta, Ledas dotter … "
Gamlingen Fortsätt, förklara dig, så att min mun får henne att höra samma ord som du skrivit.
Agamemnon … "att du inte får sända din dotter till den muddrade viken under Euboia till Aulis skyddade vatten. Vi bör när vi tänker efter skjuta upp detta bröllop till en annan tidpunkt. "
Gamlingen Tror du att Akilles så lätt ger upp sin brud utan att uppröras av hat emot dig och din hustru ? Där har du en sak till att frukta. Säg vad tänker du om den saken ?
Agamemnon Akilles har lånat sitt namn, ingenting utöver det, utan att själv känna till det här giftermålet, något om vår plan, om mitt föreburna löfte att lämna min dotter till hans bädd för hymens band.
Gamlingen Ett vådligt företag, Agamemnon, min konung som du är, att lova bort din dotter till gudinnans son när du lockar henne till grekerna dom offer !
Agamemnon Ack, jag hade förlorat modet och hade fallit i fällan. Men ge dig då av, skynda dig, ge inte efter för åldern.
Gamlingen Jag skyndar mig herre.
Agamemnon Alltså bli inte kvar i skogen bredvid källa, låt inte sömnen övermanna dig !
Gamlingen Vad har du mer att säga mig ?
Agamemnon Se upp vid vägskälen och se åt alla sidor var vaksam så att de inte kan möta dig utan att du ser om hon är på väg hit i vagn på snabba hjul att möta de grekiska skeppen.
Gamlingen Det skall bli gjort.
Agamemnon Om du möter henne när hon med sin eskort redan lämnat det trygga hemmets slutna rum måste hon återvända, grip tag i hästarnas betsel, och vänd dem åter till härden som byggts av Cykloperna.
Gamlingen Men vilket lösen ger jag för att tala på det sättet till din hustru och din dotter ? Tala om det för mig.
Agamemnon Du skall noga vakta sigillet som finns intryckt på plattan som du bär med dig. Ge dig av för himlen ljusnar redan den himmelska eldens fyrspann övermannar di. Tag del av min smärta. (Gamlingen avlägsnar sig till vänster) Ingen dödlig har ett liv fyllt med rikedom och lycka. Man kommer inte till världen utan att ge sitt pris till lidandet.
Han återvänder till sitt tält under det att kören ställer upp sig.
P A R O D O S
STR0F I
KÖREN För att taga mig till Aulis stränder, där havet slår mot sanden, har skeppet länsat genom vågorna där Euripes stryps tillsammans. Ty jag kommer ifrån Khalkis min egen stad, som Artethusa den berömda närde vid havet, för att se Akaiernas armé, för att se även, färdig att klyva havet, flottan av tiotusen skepp som dessa halvgudar, den blonde Menelaos och den ädle Agamemnon (som våra män berättat) sänder på jakt efter Helena just hon som herden Pâris på sluttningen av förde sin hjord i vall och rövade. Cypris hade givit honom dagens ljus där vid en frisk källa, med Hera, med Pallas hon hade förhandlat om skönhetens pris.
MOTSTROF
Den lund som Artemis, denna nejd för offer har jag genomkorsat springande med röda kinder som försiktig ung kvinna, nyfiken att få se de områden där grekerna skyddar soldater och baracker och mängden av hästar. Jag har upptäckt, som vapenbröder, det två Ajax, Elevs son, och Telamons, Salamis ärofullhet. Protesilas var där också med sin sons son till Poseidon, Palamedes, med mångfalden av drag på sitt bräde. Diskuskastning roade Diomedes. Nära den höll sig Merion, ättlingen till Ares, beundrad av de dödliga, och Laertes son, kommen ifrån klipporna som kransar hans ö, tillsammans med Nireos, den vackraste av grekernas krigare.
EPOD
Akilles, i sina språng, lätt som vinden som Thetis förde hit till världen och som Chiron gav sin form, jag har sett honom, där havet rullat stenarna i sanden, ensam väpnad mötande ett fyrspanns snabbhet, gång på gång för att hämta hem segern. Som han skrek, vagnens kusk, Eumelos, sonen till Phères son, med piken stickande hästarna ! Inte mer ser jag något så vackert, tyglarna belagda med guld de närmast tistelstången apelkastade, ytterst sotfuxar med vita fötter, medan sonen till Peleus trots vapnens tyngd, håller hästarnas steglängd bredvid vagnens hjulnav.
STROF II
Jag ville också räkna skeppens antal, låta deras skådespel förföra kvinnan, mina unga ögons lystna tillfredställelse av fullkomlighet. På flottans högra flygel ser jag Myrmidonerna från Phthie, femtio snabba skepp med bilder av guld på akterspegeln Nereus döttrar, dessa gudinnor som tjänar Akilles flotta som bild.
ANTISTROF II
Till samma antal, alldeles bredvid, har jag sett de skepp från Argos som sonen till Mecisteus förde befälet över, utlärd av Talaos hans farfar, och Sthenelus, son till Kanapeus. långsides med dem låg till ankars sextio skepp som Theseus son fört dit från Attika. Deras emblem är Pallas på sin vagn som de vingade hästarna bär fram, som sjömännens gynnsamma bild.
STROF III
Så föll min blick på den beotiska flottan, femtio skepp med sina värdighetstecken, som de stolt förde på sina akterskepp Kadmos med draken i sitt våld Leitos, en av dem som Jorden avlade, hade befälet, medan till samma antal de lokriska skeppens kommendant som kommit dit från Tronions lysande stad sonen till Ilus
ANTISTROF III
Från Mykene, staden byggd av kykloperna förde Atreus son sina hundra skepp och dess besättning Adraste för befälet med honom, vän nära en vän, för att kräva åter i Greklands namn den kvinna som har övergivit sin härd, fångad av åtrån till den barbarisk bädd. Från Pylos akterspeglar förda hit av gereniern Nestor strålade bilden av en tjur, bilden av grannen till staden, floden Alpeius.
|