|
(Fortsättning Exodus)
Kören Samla vår kör till Baccos ära utropa Penteus undergång Drakens ättling. Han tog på sig en kvinnas kläder, grep den vackra thyrsen och kastade sig mot döden. Tjuren ledde honom till olyckan! Se, Cadmos baccanter, Agavés ärofulla triumf, att gråta över, att klaga över! vackra dåd : med handen dränkt i blod tar hon sin sons huvud! Koryfeen Men jag ser Agavé komma rusande, med vilda ögon, hälsa ankomsten av guden, Evios !
f Agavé med Penteus huvud på spetsen av sin thyrs Agavé Asiens baccanterKören Vad har du att säga mig ?Agavé Jag kommer från bergen. Där skar jag girlanden.Jag bär den till hemmet, som en trofé från min jakt. Kören Jag ser. Du kan komma in i vår kör. Agavé Jag behövde inte något nät för att fånga det, det här unga lejonet : du kan se det! Kören I vilken vildmark ? Agavé I Kithairon…Kören Fortsätt.Agavé …dödade jag det.Kören Vem slog det första slaget?Agavé Jag hade den äran.”Den lyckliga Agavé”, kallade de mig. Kören Vilka var de andra? Agavé Det var Cadmos döttrar…Kören Fortsätt…Agavé Mina systrar och jag har tvingat vilddjuret.Kören Lycklig jakt, ja lycklig jakt!Agavé Kom, tag din del i festen!Kören Jag – i festen! Vilken fasa!Agavé smeker huvudet Ett ungt djur. Under skallens mörka hårsmå hår som blommar på kinden. Kören Man skulle kunna säga ett djurs man.Agavé Den skicklige jägaren Baccoshar fört sina Menader till bytet. Kören Ja, vår herre är en jägare! Agavé Du lovprisar mig?Kören Ja, jag lovprisar dig!Agavé Snart hyllar mig alla thebaner.Kören Och din son, Penteus…Agavé …prisar sin moratt ha gripit ett sådant byte! Kören Oerhörd fångst… Agavé Ofattbart gjord!Kören Och du gläder dig?Agavé I handlingens glädje, som strålarsom avslutar jakten. Kören Du olyckliga, visa då hela världen det ärofyllda byte som du medför. Agavé Ni som bebor Thebe, staden med den vackra muren, Kom och se det byte som vi, Cadmos döttrar, gjort till vårt rov, utan tessaliska spjut, utan jaktnät, men med våra bara händer, med deras smäckra fingrar. Beröm oss nu! Är era vapen kanske smidda förgäves? när vi med våra bara händer kunnat gripa vilddjuret och slita det i stycken! Var är min gamle far? Hämta honom då! Min son, Penteus, var är han? Säg honom att jag reser en stege emot muren och att han där fäster denna lejonens konung som jag hemfört från jakten. Cadmos kommer från vänster, följd av en tjänare, som bär en bår med Penteus kvarlevor Cadmos Följ mig, tjänare, tyngda av denna ömkliga börda, vi går mot Penteus hem, dit vi skall föra kroppen, som tusen mödor krävt att samla hop, spridda över Kithairon utkastad i bitar, eller gömda i det täta gräset. Jag har hört om det brott som mina döttrar utfört när jag kom åter inom dessa murar med Teiresias, efter vårt besök hos baccanterna. Jag vände genast åter upp till bergen jag kommer åter med mins sonson mördad av dem. Jag har mött Ino, Autonoe, hon som är Aktaions mor. Olyckliga, irrar de fortfarande kring i skogen! Men vad jag hört är att den bacciska yran har fört hit Agavé, jag ser henne här, ett smärtans skådespel. Agavé Min far, du kan berömma dig högt, du har döttrar modigare än alla djärva kvinnor här på jorden! Vi är alla så, men jag är den mest framstående av dem alla som lämnade min skyttel vid vävstolen, för ett dåd större än något annat ; att jaga vilddjur med mina bara händer! Du ser jag bär min trofé med mina egna händer för att det skall kunna fästas vid ditt hus. Tag emot det, min far, var stolt över utgången av min jakt. Bjud in dina vänner till en fest, du är en lycklig man, genom oss och våra handlingar. Cadmos O sorg utan gräns, olidliga syn av blod gjutet av brottsliga händer! Det är ett vackert offer som du skänker gudarna för att sedan bjuda mig och Thebes folk på fest! Oss, de olyckliga, du främst, därefter jag! Förtjänad kanske, men alltför ohygglig är gudens hämnd! Den höge Bromios förintar oss, änskönt han är av vårt eget blod. Agavé Vad ålderns ansikte är surt, vad dystert dess utseende! Jag önskade att min son var en lika skicklig jägare som jag när han skall möta de unga männen i Thebe! Men vad han gör är att utmana gudarna! Vi måste, du och jag, få honom att sluta med att lita till denna falska visdom. Var är han ? För honom hit till mig, så att han gläds tillsammans med sin mor. Cadmos Vilket lidande, ack vilket lidande som väntar dig när du förstår vad du har gjort! Så som du är nu, ditt tillstånd tar dock nått insikten från det onda som du gjort. Agavé Vad är det som jag gjort, som inte är gott, som skulle vara ont? Cadmos Lyft först din blick mot himlen.
Agavé Jag lyder. men varför skall jag se på den? Cadmos Är den densamma, eller har den förändrats? Agavé Den syns mig klarare, mer ren än förr. Cadmos Är du så upprörd som du var förut? Agavé Jag förstår inte vad du vill säga, men det verkar som jag är på väg in i mig själv igen, att lämna gamla känslor. Cadmos Vill du lyssna och svara sanningsenligt? Agavé Javisst, jag har glömt vad jag skulle säga dig. Cadmos Av vilken familj har du blivit del i ditt gifte? Agavé Du har förenat mig med Echion, man säger av drakens sådd. Cadmos Och vilket barn har du skänkt hans hus? Agavé Penteus, frukten av vår gemensamma bädd. Cadmos Du håller ett huvud mellan dina händer. Agavé Det är ett lejons, säger kvinnorna som jagar. Cadmos Se då närmare på det. En blick räcker. Agavé Fasa! Vad ser jag? Vad är det jag håller i mina händer? Cadmos Se en gång till. Försäkra dig att du har sett. Agavé Jag ser det mest fruktansvärda lidande! För mig ensam!
Cadmos Ser du ännu ett lejon? Agavé Jag håller Penteus huvud. Olycklig! Cadmos Jag hade gråtit över honom innan du såg. Agavé Vem har dödat honom? Cadmos Du grymma verklighet! Du kommer alltför sent! Agavé Tala! Mitt hjärta darrar inför det som skall komma! Cadmos Du har dödat honom, med dina systrar. Agavé Var dog han? Hemma? någon annanstans? Cadmos Där förr hundarna dödade Actaion. Agavé Kithairon? Vad hade han för orsak att gå dit? Cadmos Han ville göra narr av gudar och mysterier. Agavé Och vi, varför var vi där? Cadmos Ni var upphetsade. I den bacciska yran deltog hela staden. Agavé Dionysos har krossat oss. Nu kan jag förstå. Cadmos Ni skymfade honom, vägrade att se honom som en gud. Agavé Min älskade sons kropp, var är den+ Cadmos Jag har fört den hit, knappt möjlig att samla.
Agavé Så som hans lemmar borde fört honom åter hit. (Slutet av Baccanterna saknas till vissa delar : Agavés klagan och Dionysos ankomst. Den har blivit så beundrad att delar av den har lagts i munnen på Mater Dolorosa. Stabat Mater. – Måhända är det av denna anledning som den saknas. När vi läser antikens texter, som den här, betraktar vi dem gärna som ett steg i utvecklingen, som om vår kunskap omfattade också all den kunskap som då fanns. Det får oss lätt att se lite från ovan på vad de skrev. När man säger att de grekiska tragöderna var religiöst troende, att de trodde på gudarna, kan vi inte annat än tänka oss att de var – liksom vi själva är – bokstavstroände. Men så var det naturligtvis inte. Man kan inte läsa, som vi gärna gör, en metallurgisk utredning på samma sätt som en konstnärlig text. Vi kan inbilla oss att vi har kommit mycket längre i tekniskt kunnande, när det mest handlar om masstillverkning och massförstörelse. Men vi måste göra klart för oss att det inte skett någon utveckling alls av människan och om man erkänner att människan själv är ansvarig för sin egen utveckling är tendensen snarast den motsatta i västerlandet. Grekerna hade en mycket mer klarsynt bild av vad människan var än vi nu lyckas prestera. Vi tror att vi kan förklara allt, men bara genom att blunda för de frågor som är väsentliga i livet – de som inte kan förklaras genom att foga hop molekyler.Därav den stora svårigheten att läsa en antik text efter vad den avser. Baccanterna är en religiös text. Den gör oss förvirrad, men inte mer än hur livet ofta gör oss förvirrade. Den ställer frågor som vi inte kan besvara – på samma sätt som livet ställer oss inför frågor som vi inte kan besvara. Skillnaden till nutiden är bara den inbilska och vidskepliga tron att vi med vårt förstånd kommer att kunna lösa dem. Vi kommer inte att kunna göra det, därför att vi inte dirigerar verkligheten (som vi inte kan omfatta), vi inte är alltets behärskare utan bara en del av världsalltet, men genom vår medfödda begåvning ansvarig för. Jag varnar för att dra några slutsatser av Euripides text som till exempel : Att vara anspråkslös och ära gudarna tror jag är det mest förståndiga. att det skulle utsäga någon slags underdånighet för gudarna. Det är kören som unisont uttalar detta och Euripides skildrar enskilda människor. På samma sätt som Agamemnon i Ifigeneia, vojar sig över att ha blivit konung och ställd till svars för sina handlingar :Agamemnon Du är lycklig som du är, gamle man.!Lycklig att utan ära färdas genom livet utan fara. Ett sådant skulle jag önska mig och inte detta ärofulla. Grekerna är på väg att erövra tillvaron att sträcka ut gränserna, att röja bort de taggtrådshinder, de som ödet och gudarna har satt upp och hela tiden håller på att flytta omkring till hinders för människan. Inför den som är starkare måste man inta en viss hållning, men grekerna till skillnad mot den moderna människan böjde sig inte utan vågade livet för att gå vidare. Agamemnon gör Euripides till en svag och lite löjlig gubbe. Men på samma gång är detta förhållande grunden för den poesi som finns i tragedierna. Och orsaken till att poesin helt saknas i våra nutida texter, på samma gång som humorn, som vi tror är detsamma som komik. ) ……………… Agavé Varför skulle då Penteus sona min hänförelse? Cadmos Han härmade er och vägrade att hylla guden, han svepte in er två i samma undergång, Du och Penteus och lät på samma gång vårt hus falla, berövade oss för alltid manlig arvsföljd, då ut ditt sköte detta olyckliga barn föddes, jag ser honom föras bort i en ynklig och skamlig död. Det var mot dig min släkt höjde sina ögon, o son född av min dotter du var det som bevarade den och bar thebanernas respekt Under din blick fanns ingen som tordes se ned på min ålder utan att vara säker på ett straff. Nu kommer jag att skamligt jagas bort, den store Cadmos, som ur jorden drog thebanernas folk som skördade denna vackra frukt! Min älskade, fast än du inte finns, skall evigt räknas bland dem som är mig närmast. Du kommer inte mer att röra vid min kind och säga: ”Man har handlat fel mot dig, morfar, man saknar inte aktning för dig. Har någon stört dig? det betyder ingenting. Säg vem som är den skyldige!” Och nu är vi beklagansvärda du och jag, din stackars mor och hennes små systrar. Om det finns en dödlig som vågar ställa sig mot gudarna, att han må betrakta denna död och se deras makt! Koryfeen Du är att beklaga Cadmos, men Penteus hade förtjänat det straff han fick, hur stort än blir ditt lidande. Agavé Far, hela min framtid är en annan… ………………… Dionysos ……. Du skall förvandlas till en orm, tillsammans med din man Harmonie, dotter till Ares, lovar guden, hur dödlig du än är. Så som Zeus orakel sagt det, skall du dragas på en vagn av oxar, att färdas långt i fjärran för att befalla över barbarer, och med en oräknelig armé skall du lägga oräkneliga städer i ruiner Och för att en gång ha förnedrat Apollons orakel skall dina krigare lda under sitt återtåg. Men Ares kommer att rädda dig med Harmonie, du kommer att nå de lyckliga nejderna. Det är vad jag förkunnar dig, jag födda av Zeus, ej av dödlig Om ni lärt blygsamhet, som passar dödliga i stället för att neka skulle ni leva i lugn, tillfredställda, skyddade av Zeus. Agavé Dionysos, vi bönfaller dig, vi som är skyldiga! Dionysos För sent har ni förstått! För länge misskänt min gudom! Agavé Vi tillstår det, trots det är ditt straff för obevekligt. Dionysos Jag är en gud, ni har skymfat mig! Agavé Skall gudarna likna människan i hämndlystnad? Dionysos Den dom som träffar er har sedan länge Zeus bestämt. Agavé Må det bli så, min far, vi måste lämna våra hem. Dionysos Man måste böja sig inför det oundvikliga. Dionysos försvinner Cadmos I vilket fruktansvärt tillstånd vi befinner oss, mitt barn, du utan hopp, och jag som skall gå till barbarers länder, en gammal man som har stötts bort!… Gudarnas dekret tvingar mig att föra mot grekerna en armé av främlingar, med Ares dotter Harmonie, och båda förvandlade till skrämmande ormar. Mot Greklands altare, mot deras gravar, skall jag leda fiender. Min olycka har inget slut, ja även på andra sidan Acheron är freden långt borta. Agavé Far, skall jag inte följa dig i min förvisning? Cadmos Håll inte om mig, min dotter, med dina armar, som en svan med sina vita vingar, skyddar en kraftlös fågelunge. Agavé Vart kan jag gå, jagad från mitt fosterland? Cadmos Jag vet inte, mitt barn. Klent är det stöd som din fader ger dig.
Agavé Adjö mitt hem, adjö stad där jag levt, som i min olycka jag lämnar, jagad bort. Cadmos Gå mitt barn, följ Aristes… ………………………. Agavé Jag gråter för dig, min far. Cadmos Jag över dig och dina systrar… Agavé Obevekligt har Dionysosslagit vårt hus. Cadmos Därför att ni hånat honomlämnat han namn utan ära i Thebe. Agavé Farväl, min far, tag min önskanom välgång. Cadmos Farväl, min dotter, men kan det gå väl för dig? han går
Agavé till baccanterna Var min ledare och för mig, där jag kan finna mina olyckliga systrar att följa mig i min förvisning. För mig, dit avskyvärda Kithairon ej finns där jag kan glömma minnena av thyrsen. Må andra baccanter lyfta den! hon går Koryfeen Gudarnas handlingar har många sidor. Ofta gör gudarna det man inte väntar. och det man väntar uppfyllas ej. Det oväntade har gudarna lämnat öppet. Så slutar detta äventyr.
SLUT
(Harmonie var Ares dotter, som Cadmos fick till äkta när han dödat Draken. Autonoes son Aktaion, seltes sönder av sina egna hundar, när han försökte vara bättre än Artemis i jakten, så som vi redan hört Cadmos varna Penteus för i början av pjäsen. Tjuren är Dionysos skepnad. Ormarna är hans – därför skall Harmonie och Cadmos förvandlas till sådana.) |