|
Detta är verkligt. Att leka med gudar är allvarligt Jag tror att Dionysos ser ut som en av Léon Baksts sagofigurer, vacker, praktfull, en luftande, håret i nästan feminina slingor vid tinningarna – oskyldig och farlig – men som en människa. Hans Menader, som följer honom, likaså vackra och farliga (som kvinnor) och i enlighet med myten med ormarna slingrande i håret. Det finns en makt över oss människor i kosmos. Betyder det något vad vi kalla den, eller vilka egenskaper vi tillskriver den ? Jag frågar mig : vad är tro? Vad tror jag? Jag översatte den här tragedin från franskan troligen någon gång 1993. Det har en betydelse därför att Lotta var då en i mig verksam kraft. Nu skulle jag skriva en kommentar på ett helt annat sätt. Verklig, mångtydig, religiös, grym, mild. Vinet är grymt men också milt. Framför allt har jag lyckats häva det religiösa förbudet, Occidentens handikapp som en gång kommer att kosta mycket tårar. Men vi måste ta oss igenom de barriärer som nu vetenskapen och innan dess kristendomen ställde upp liksom ogenomträngliga, men osynliga murar – kanske främst ogenomträngliga genom att vara genomskinliga, transcendenta. Backanterna är ett grymt drama ; en genomskinlig tragedi ; en lära om människan på samma sätt som Riddaren av den sorgliga skepnaden är det. Lännersta den 1 juni 2002
TREDJE STASIOMON
STROF
Kören Så kan jag då i nattens mörker sträcka mina nakna fötter i en baccisk dans låta min nacke smekas av den svala luften! Så som hjortkalven finner glädjen på stäppen, efter en våldsam flykt undan jägarns utspända nät, där han med höga rop eggar sina ilskna hundar. Och med en sista kraft, ett sista språng fram till bäcken, studsar den jagade hjortkalven, lycklig att komma undan mannen, in under skogens lövrika träd. Finns det någon anna visdom, har gudarna inte funnit något som är vackrare än makten att krossa sin fiendes huvud? Det vackert är, är dyrbart.
ANTISTROF Gudomlig makt vidgar sig långsamt, men man kan lita sig till den. Den rättar den överlägsnes självbelåtenhet Han tror sig över gudarnas tillbedjan, medan makten ligger skickligt i bakhåll medan tiden går sina långsamma steg, och till slut slår till mot den hädiske. Må våra tankar aldrig röra vid det som är högre än lagen! Vad kostar det inte att inse att gudarna innehar makten. Finns det någon annan visdom, har gudarna inte funnit något som är vackrare än makten att krossa sin fiendes huvud? Det vackert är, är dyrbart
EPOD Lycklig att undkomma stormen lycklig nå hemmets port! Lycklig den som kan bära sin prövning! Människan tävlar i glans och i makt. Och av miljoner människor bär var och en sin förhoppning. Några vinner en rikedom, andra går under. Jag tror den är lycklig som ser kvällen komma innan lidandet nått honom.
Dionysos kommer ut ur palatset
DEN FJÄRDE EPISODEN
Dionysos Du, som brinner att se det som inte får ses, och att pröva, det som inte får göras, det är till dig, konung Penteus, jag talar. Kom ut ur palatset och visa dig! klädd som du är till kvinnlig Menad, på väg att spionera på din egen mor och hennes vänner. han orndar Penteus klädselJa, du ser precis ut som en Cadmos dotter. Penteus Jag tor jag ser två solar, två gånger Thebe med sina sju portar. Du ser ut som en tjur som går före mig, och två horn ser det ut som stack ut ur ditt huvud. Var det så det var, att du var ett vilt djur? Just nu är du faktiskt en tjur. Dionysos Gudenommer att följa oss. Han verkar fientlig, men vapenvilan är slut. Du kommer att se det su skall se. Penteus Vem liknar jag, säg? Jag borde ju vara som Ino eller kanske som Agavé, som min mor. Dionysos Jag tror det är dem sjag ser, när jag ser på dig. Men titta, där är ett spänne som sitter fel, det som jag satte fast på ditt huvudband. Penteus Det var därinne som det lossnade, när den bacciska yran fick mig att skaka mitt hår. Dionysos Men jag, som är här för att hjälpa dig, skall ställa allt tillrätta. Vrid huvudet åt höger. Penteus Så här. Du vet hur det skall vara. Det är i dina händer jag lägger mig. Dionysos Skärpet sitter för löst. Vecken måste falla jämnt och ned till fotknölen. Penteus Det verkar så, åtminstone på den här sidan. På vänstersidan faler den jämnt ned till klacken. Dionysos Du kommer inte att kunna värdera min vänskap högt nog, min vän när du ser, tots allt vad du tror, baccanternas kyskhet! Penteus I vilken hand skall jag hålla min thyrs för att bäst likna en baccant? Dionysos I högra handen, och lyfta den på samma gång som du lyfter högra foten. Jag gratulerar dig till ditt nya synsätt. Penteus Om jag kunde bära på ryggen hela Kithairon alla dess lundar och baccanterna med? Dionysos Visst kan du göra det om du vill. Ditt sinne var sjukt. Frisk har du blivit nu. Penteus Tar vi hävstänger, eller behöver vi inte, för att famna, kan jag rycka från basen till kemmen och lasta det på mina axlar? Dionysos Men spara i alla fall nymfernas boningar och den plats där Pan spelar på sin flöjt. Penteus Du har rätt. Vi skall inte använda våld för att triumfera över kvinnorna. Jag gömmer mig bland träden. Dionysos Du kommer att finna den rätta platsen där man bör sitta på huk med fällan klar för att speja på Menaderna. Penteus Jag tycker redan jag kan se dem i gräset som små fåglar där de faller för kärlekens frestelser. Dionysos Är det för att se det spektaklet, som du utnämner dig till övervakare? Ja, kanske du överraskar dem, om du inte först själv blir överraskad. Penteus Följ med mig nu genom Thebes gator eftersom jag är ensam om att gå emot faran.
Dionysos Och ensam blottar du dig i staden, ja, endast du. Din strid väntar, den som du skall ukämpa. Kom, jag skall följa dig till den rätta hamnen. Men en annan person skall föra dig åter. Penteus Säkert min mor. Dionysos Hon kommer att visa dig för allt folket. Penteus Det är just det jag önskar. Dionysos Du återvänder buren… Penteus Det är en ära! Dionysos …i din moders armar. Penteus Mer kan jag inte begära! Dionysos Du får bara det du är värd! Penteus Det här är ett företag som är mig värdigt. Dionysos Du är stor, och stor är prövningen som väntar di. Di ära kommer att nå upp till hi,len. Sträck era händer, du Afavé, ni, hennes systrar, döttrar till Cadmos! Jag för till er en ung prins till den stora strid, där jag kommer att segra med Bromios. Framtiden visar resten. de går ut till vänster
DEN FJÄRDE STASIMON
STROF Kören Raseri giv oss dina snabba hundar, låt dem löpa mot berget där Cadmos döttrar dansar, hetsa dem mot denne man som är i kvinnokläder, den galning som spionerar på Baccos Menader! Det blir först hans moder som ser honom sticka upp huvudet över en klippa. hon kommer att skrika till de andra Menaderna : ”Vilken kadmé är det som kommer rusande mot oss i bergen för att avslöja våra mysterier, mina baccanter? Av vem kan väl jan vara född? Väl inte av en kvinnas blod, men väl av Libyens Gorgon!” Låt rättvisan komma med våldsam kraft, komma med sitt svärd slå mot strupen, ett dödligt slag gudarnas fiende, sonen till den som växt upp ur marken, Echion, han som föraktar lagar och rätt.
ANTISTROF Hans orättfärdiga hjärta och hans galna revolt, mot dina mysterier, Baccos, och de mot din mor, har rest detta yrande sinne, denna förvirrade vilja. Han tror sig med makt kunne tvinga, dem som gå obesegrade! Att förhålla isg måttligt mot gudarna utan att skygga, ge gudarna det dem tillhör försäkrar dig fredliga dagar. För mig kan visheten inte bära en misstanke, bara en lycka lika jämbördig som beständig : att ge medlidandet mina dagar och nätter, förkasta allt som är emot det rättänkta, att ge gudarna all ära. Låt rättvisan komma med våldsam kraft, komma med sitt svärd slå mot strupen, ett dödligt slag gudarnas fiende, sonen till den som växt upp ur marken, Echion, han som föraktar lagar och rätt.
EPOD Visa dig för dem, tjur! Gör synliga, drake, dina tusen huvuden! Träd fram, flammande lejon! Gå på, gå på! unga baccant, kasta med ett skratt dina snara som dödar mot jägaren som nu fallti tungt bland sina Menader.
från vänster kommer en krigare ur Penteus garde :
EXODOS
Krigaren Du hus som förr så lyckligt räknat, i hela Grekland det hus hus som sprungit ut ur gamlingen från Sidon, som sådde drakens tänder jag gråter för dig! Jag är bara en slav utan vikt! De tillgivna tjänarna deltar i sin herres sorg. Koryfeen Vad är det? Har du hört något om baccanternas återtåg? Krigaren Penteus, Echions son, är död. Kören O, du härskare Bromios, du träder fram som en gud,en verklig gud! Krigaren Vad vågar du säga? gläder du dig åt min husbondes död? Kören Främling jag sjunger ett evohé för mitt land,fruktan för fängelset vilar inte över mig. Krigaren Tror du att Thebe är så utan män att du kan visa förakt för dem? Kören Thebe har ingen rätt över mig!Det är Dionysos, ensam Dionysos, som är min herre!
Krigaren Jag bör förlåta dig, men det är ärelöst att glädja sig åt andras olycka. Kören Hur dog han, denne laglöse man, med sin orättfärdiga avsikt? Krigaren Vi hade passerat fältens byar gått över Asopos och närmat oss Kithairons sluttning, Penteus och jag, ty jag följde min herre och främlingen som ledde vår pilgrimsfärd. Först i en gräsbevuxen dal hejdade vi oss dämpande våra steg, våra röster för att inte störa tystnaden och s utan att ses. Just där en liten dal med branta sidor genomfluten av en bäck skuggad av tallar ; det var där Menaderna vilade sysselsatta med angenäma arbeten. Den vars Thyrs förlorat grönskan flätade ny murgröna, andra lyckliga som lössläppta kycklingar sjöng lovsånger till Baccos ära. Den olycklige Penteus, som inte kunde se kvinnorna sade : ”Främling, där vi nu befinner oss, kan jag inte se att jag har brutit något av frenesin. Men om jag stiger upp på en kam, eller i ett träd kan jag säkert se deras oanständiga lekar.” Då ser jag främlingen utföra ett under ; han fattar en gren på en tall som når till himlen, han böjer trädet ned till jorden böjer det som en båge, som en kompass tecknar ett hjul. Alltså, med sina bara händer, kröker ned mot marken ett bergens träd, som ingen mänsklig styrka kunnat göra. Han sätter Penteus ibland grenarna För honom med handen och låter honom långsamt stiga upp ; trädet rese sig igen mot himlen där Penteus blir mer seed än ser baccanterna. Men knappast har Penteus nått upp till himlen förrän främlingen blir osynlig, och man hör från himlen en röst, kanske Dionysos, som ropar högt : ” Se unga kvinnor, jag för till er den som hånar er och mig och mina orgier. Gå på och hämnas er!” Och mdan han talar reser sig en helig eld mellan jorden och himlen. Luften förblir stilla, i gläntan rör sig inte ett löv, man hör inte längre de vilda djurens skrin. Men ropet hade inte nått fram till kvinnorna. De reser sig och ser åt alla sidor : guden ropar igen sin befallning. Och i det ögonblick som Cadmos döttrar tydligt hör Baccos signal, kasta de sig framåt,sanbbare än duvans flykt jagar i bredd mot ett enda mål, Agavé och hennes systrar och alla andra som en storm över dalen , förryckta av gudens andedräkt. När de ser min herre längst uppe i trädet stiger de upp på en klippa och liksom från ett torn börja de kasta stora stenar slungar mot honom, som spjut långa grenar. Andra kastar sina thyrser mot det olyckliga målet men utan att nå. Högt ovan, slltför högt, sitter han den beklagansvärde, utan att veta vad han skall göra. Men när de ser sina fåfänga försök, skriker Agavé : ”Menader, vi måste samlas runt trädet och gripa det ! Vi måste fåtag på det vilda djur som sitter där, förhindra att han sprider kunskap om våra hemligheter.” Och säkert hundra armar griper trädet och rycker det ur marken. Störtad ned mot jorden ifrån toppen faller Panteus, utan att kunna hejda sit tvanmäktiga skrik, när han föstår i vilken fara han befinner sig. Först är hans mor, som förbereder offret, kastar sig över honom.Han rycker bandet från sitt hår för att hon skall känna igen honom, beklagansvärda Agavé. Han säger, han rör vid hennes kind : ”Mor det är jag, din son Penteus som du själv har satt till världen vid Echions härd. Förbarma dig över mig. Ja jag har syndat men döda ändå inte den som är ditt barn.” Men hon med munnen skummande och vilda ögon, strela, är inte längre herre över sitt föörstånd, helt fångad av Baccos, kan hon inte höra honom. Med sina båda händer griper hon tag i hans vänstra arm, tar spjärn med foten mot hans bröst och rycker armen från saxeeln. Säkert att hennes egen kraft inte skulle räckt men gúden tollät henne all denna kraft. På andra sidan hade redan Ino slitit bort den andra. Autonoé med andra Menader sliter hans kött i stycken, allt var ett stort oväsen ! Han kved ända till ett sista andetag de triumferade i sina skrin! E tar en arm en annan plockar upp hans ben där ännu skon finns kvar hans nakna sidor sönderslitna. och med sina händer blodiga kastar de sig över resterna av Panteus. De ligger här och där emellan klipporna i det höga gräset : Hur skall man någonsin kunna återfinna dem? Men det olyckliga huvudet : med sina båda händer griper Agavé det, och sticker huvudet på spetsen av sin thyrs, och bär det som vore det ett lejon dödat ibland bergen hon lämnar systrarna i kören och går stolt med sitt hemska byte mot fästningsmurarna, åkallande Baccos, sin vän i jakten och hennes medsvurne i förföljelsen, i en seger som för henne blott kan betyda tårar. Jag själv vill avstå från allt detta och avlägsnar mig inför Agavés ankomst. Att vara anspråkslös och ära gudarna tror jag är det mest förståndiga för den dödlige att ägna sig åt. han går
|