|
vakter för in den i kedjor fängslade Dionysos ; Penteus kommer ut ur palatset
ANDRA EPISODEN Vi är här, Penteus, herrar över det byte i vars spår du sänt oss. Vår jakt var enkel. Det här bytet är undergivet. Långt från att söka fly sträcker han fram sina händer utan motstånf, jag såg honom inte ens blekna. Han log när han uppmanade mig att kedja honom, förblev orörlig, hjälpte mig till och med. Jag kände mig illa till mods och sade : ”det här är inte mitt eget påhitt att fängsla dig. Men Penteus vill ha det så. ” När det gäller baccanterna, som du lät fängsla, binda, och stänga in i statens fängelse, så är de borta ; de har befriats sina fängsel och glädjerusiga begivit sig till sina orgier, åkallamde Dionysos! Från deras fötter föll av sig själv bojor av järn ; utan en dödlig hand rörde signycklarna i porten. Vilka mirakler har den mannen utfört här i Thebe! han tystnarResten får du själv besluta. Penteus vredgat Ni är galna! Utan mitt löfte och i mitt våld är det svårt att undgå min makt. m tystnad ; han betraktar DionysosAh, verkligen du ser inte så illa ut, främling åtminstone för att kunna gillas av de kvinnor som du kom hit för att söka! Man ser att ditt långa hår passar dåligt för gymnaster ; dess lockar faller över kinden för att väcka kärlek ; din hy hae skyddats för solen och är ljus ; skönheten hos den som jagar Afrodite! torrtAtt börja med, var har du din familj? Dionysos Jag skal svara dig utan omsvep, enkelt : säkert har du hört talas om det blommande Tmolos. Penteus Jag vet, det bereg som omger Sardes. Dionysos Därifrån kommer jag, Lydien är mitt hemland.
Penteus Varför vill du föra in de här mysterierna hos oss? Dionysos Dionysos, Zeus son beslöt vår avfärd. Penteus Ni har alltså en annan Zeus, far till en ny gud! Dionysos Nej, det var här han förenade sig med Sémélé. Penteus Var det i en dröm eller i vaket tillstånd, som du fick hans order? Dionysos Jag såg honom. Han förklarade sin tir, sina mysterier. Penteus I vilken form känner du dem? Dionysos Till de icke invigda kan man ingenting säga. Penteus Vad vinner du på att hylla guden? Dionysos Det har du inte rätt att höra. Det är dock av högsta värde. Penteus Du tänker locka genom att väcka nyfikenhet. Dionysos Gudens mysterier avskyr otro. Penteus Du påstår att du sett honom. Hus såg han ut? Dionysos Han är precis vad han har lust till. Jag hade ingenting annat att föreslå. Penteus Nytt undvikande för att slippa svara! Dionysos Den dumme tror att visa råd är utan mening. Penteus Och Thebe är alltså den första plats, dit du har fört din gud? Dionysos UtomGrekland firar alla hans orgier.
Penteus Hör dina riter natten till, eller dagen? Dionysos Vanligen på natten. Högtidligt är mörkret. Penteus Det lockar förrädiskt till att förföra kvinnor. Dionysos Vem hindrar ljuset att söka onda vägar? Penteus Spetsfundiga påhitt säger mig intet. Dionysos Du, dina dårskaper och hädelser. Penteus Trots allt har han mod, den här baccanten! han talar väl! Dionnysos Säg vad som väntar mig. Säg vilka lidanden du förbereder för mig? Penteus Först tänker jag klippa dina mjuka lockar. Dionysos Mitt hår är heligt. Jag låter det växa för guden. Penteus Ge mig sedan thyrsen som du bär. Dionysos Du måste rycka den ifrån mig. Den tillhör Dionysos. Penteus Till slut skall du i fängelse, belagd med kedjor. Dionysos Guden själv befriar mig närhelst jag vill. Penteus Javisst, bland dina baccanter, när du skall hylla honom! Dionysos Till och med nu är han nära och ser det som jag lider. Penteus Var håller han då till? Mina ögon kan inte se honom. Dionysos Här nära mig! Du skulle se om du inte var hädisk.
Penteus ursinnig grip honom! Han förolämpar Thebe och mig själv! Dionysos Jag, som är klok, jag nekar er, ni dårar, att kedja mig! Penteus Jag ger er en order ! Att man kedjar honom. Min order gäller över hans. känna att det finns en annan makt än hans ; ”min order…” är jämförande…guden förvillar) Dionysos Du vet inte längre vad du säger, vad du gör, ens vem du är. Penteus Penteus, son till Agavé och Echion. Dionysos Redan de namn som förebådar olycka. Penteus Att jag slpper se honom! Bind fast honom i stallet vid krubborna och att han inte annat ser än mörker! Där kan det passa bra att dansa! Vad gäller kvinnorna i din kortege, de som är med dig i ditt brott, antingen jag säljer dem, eller sätter jag stopp för deras larm, får deras händer att glömma trumman och åter minnas sina händers verk : att sy! går in i palatset Dionysos till vakternaJag följer er. Det sker blott som skall ske. Dionysos skall få dig att betala dina förolämpningar, Dionysos, vars existens du förnekar. Genom att fängsla mig är det Dionysos du försöker kadja. vakterna för honom motpalatsets stallar Om Baccanterna En kung värnar om sitt land (och sig själv). Han tror att det är en bedragare, som utger sig för att vara en gud, som visar sig i hans stad ( - vi vet att han är det). Kungen vägrar att se : han ser inte under i form av kedjor som faller av, palats som rasar samman, synvillor i form av vita tjurar och baccanternas uppträdande, när de förvillar stadens kvinnor. Som alla maktmänniskor ser han inte annat är det som passar in i hans egen världsbild. Han vill nämligen ingen annan makt än den egna. Detta är en djup mänsklig erfarenhet att alla annan makt är hot. Nå, guden säger sig vilja hjälpa – det är ett första steg att ta över makten : ”Jag tror mig om att kunna återföra baccanterna till staden…” Men kungen är misstänksam. En gud sträcker bara en gång fram handen. Sedan krossar han. Han förvillar, han lurar kungen upp till bergen för att själv se dem som dyrkar ; han fördmjukar och han klär honom i de kläder han skall bära i Hades. Ate dotter av himmelske Zeus är makten, som alla bedårar, denna fördärvliga kraft. Hennes fötter de mjukaste äro, ty ej på marken hon går, utan vandrar i mänskornas huvud, dårande jordens barn, och alltid så snärjer hon någon. Baccanterna är ett alltigenom religiöst drama. Det tvingar oss att ta ställning till det vi vet och det vi inte vet. Och det börjar med allt grekiskt dramas början : människa lär känna dig själv. Penteus öde är att vara kung. Penteus öde är att var släkt med någon som är större än han. Penteus kan inte göra annat än att gå under – den styvnackade bryts, de mjuka överlever Tiresias och Cadmos – ett tag och av fåfänga. Det är svårt att vara människa. Religionen, det svåra, finns inte utanför människan, det är bara en bild som Euripides använder, vi måste göra klart för oss att alla myter utkämpas i vårt inre och att metamorfosen finns för att vi skall klarare kunna betrakta den utifrån. Och att det grekiska dramat gäller inte de sagofigurer som vi ser på scenen eller läser om – utan oss själva, var och en, på det sätt som konst uppstått hos en och verkar i en annan – om mottagningen är öppen. Styrkan i tragedin ligger till en del i hyllningen, till erkännandet av det som är större och det som människanändå kan vila i liksom i ett sköte, naturen, det oväntade, olyckan, glädjen i det hon förmår : att människan söker sanningen men inte ser sig själv som sanning, inte heller som Universums befallningshavare. Det är den religiösa känslan hos människan – att känna oändligheten
ANDRA STASIMON
STROF Kören Dotter till Achelous, höga Dirke, ädla jungfru i dina armar bär du denne gudars nyfödde, sedan zeus hans upphov ryckte honom ur en himmelsk eld sydde honom i sitt lår och skrek : ”Kom dityramb, kom in i mitt manliga sköte! Du skall bli återbördad Thebe, staden som skall ge dig namnet Baccos!” Är det du, du lyckligaste Dirke, som stöter bort mig nu när jag kommer till dig en kör med vackra kronor? Varför förneka mig, varför fly Ty genom det vinsom Dionysos drar ur druvan, skall du få veta en dag, lovar jag, vad Dionysos är!
ANTISTROF Av draktand sådd som av Echion, uppväxt ur jorden, visar du tydligt, Penteus att du är av monstret kommen, som intet mänskligt är! Likt en grym jätte, som är gudarnas fiende ville han fängsla mig, som är Bromios tjänare, som han redan i ett källarhål håller ledren för min kortege! Dionysos, o du Zeus son, du ser din profet i strid med våldet ! Visa din thyrs med blommor av guld högt i luften kom herre från din Olymp, gör slut på skymferna från din fiende.
EPOD Är det till Nysa, som föder de vilda djuren, som du leder din flock, Dionysos? mot Korycies toppar ? eller mot Ωlympens skogkl ädda dalar,där Orfeus khitara förr tonade, lockande med sin sång träden och djuren? Lyckliga Pierie, älskad av evhoés gud, för att ge dig baccanalernas kör kommer han förbi, följd an Menaderna, den snabbe Axios, med Lydia mänskornas välgörare, och Apidan, flodernas fader, som, säger man, föder de böljande vågorna en jord där de vackraste hästarna betar.
DEN TREDJE EPISODEN
Dionysos bakom scenen Ohé! hör min röst, baccanter, baccanter!Kören Vem talar? Vem? Var kommer ropet från? Dionysos Ohé! Hör du mitt andra rop!Det är jag Sémélés son, Zeus son! Kören Ohé! vår härskare,kom till oss Bromios, vår flock, Bromios. Dionysos Just nu skall Penteus palats skakas; det kommer att falla Dionysos är här! Tillbed honom! Kören Vi tillber honom!Ah! se hur friserna av marmor delas! Bromios skriker ut sin triumf under taken!
Dionysos Tänd facklan med helig eld,och bränn upp Penteus hus! Kören Ah! Ah! Se! Se!runt Sémélés heliga grav flamman som lämnar sitt bländande sken! Darra och sjunk till marken. Menader! Ja, sjunk, vår herre välter detta palats! Han är guds son! Dionysos Så stor var alltså er skräck. främlingar, att ni föll till marken? Jag tror ni förstod det var Baccos verk när Penteus palats föll sönder? Nå, res er, frukta intet, sluta darra! Koryfeen Det är solens fest vi förrättar, o Evios, Åh! vilken lycka att åter se dig, jag som varit fjärran från dig! Dionysos Har ni förlorat ert mod, när man förde bort mig, trodde ni kanske jag fastnade i Penteus mörka valv? Kören Ja visst. Om du gått under, vem skulle då skyddat mig? men hur har du kunnat befria dig från den otrogne? Dionysos Jag befriar mig själv utan besvär, utan möda. Kören Men han hade bundit dina händer? Dionysos Det var precis så som jag hånade honom, han trodde att han band mig lurad av min illusion. Dit han förde mig syntes en vit tjur vid krubban, han band honom vid hoven, vid hasen flämtande av vrede, drypande av svett. Bredvid honom satt jag lugnt och såg på. I det ögonblicket ingrep Baccos, välte palatset, tog elden från sin moders grav och fick flamman att synas : Penteus trodde allt var i lågor, jagar slavarna att släcka elden, när han plötsligt tror sig se mig fly griper sin svarta värja och jagar mig. Men Bromios sparar en annan fantasi, som, vad kan jag annat säga, han låter Penteus studsa mot, just när han tror sig gripa mig, Baccos har ännu mer väntande åt honom, han låter hela palatset sjunka ner i grus på marken, och då kan Penteus se vad mmina kedjor kostat honom. Modlös faller hans hand med värjan. En människa bara, som sökt slå en gud! en paus Men jag hör tunga steg som ekar därinne. Han kommer snart. Vad kommer han att säga ? Penteus kommer ut urpalatset Penteus Det är verkligen egendomligt. främlingen har undflytt mig, just när jag bundit honom. Men vad är det här? Vad är det? Där är han ju! Hur vågar du visa dig vid ingången til ditt hus när du just har flytt? Du stanna här! Dionysos Du också, bara ta det lugnt! Penteus Hur gjorde du för att slita kedjorna? Dionysos Har jag inte sagt dig det – eller hörde du inte – jag har en befriare? Penteus vem då? Allt det du säger är mig främmande. Dionysos Den som, åt människorna, hopar druvorna på rankan? Penteus till vakter Min order är att stänga alla portar. Dionysos Till vad nytta? Har portar nånsin hejdat en gud? Penteus Alltid samma prat, aldrig ett förnuftigt ord! en boskapsherdekommer Dionysos Det mitt förnuft ser räknas förmer. Herden Penteus, konung över Thebe, jag kommer från Kithairon, där snön aldrig slutar lysa vit. Penteus Och vilke nyhet får dig att skynda så? Herden Jag såg baccanterna som blivit stuckna av en gadd, jaga på bara fötter långt från denna stad, jag vill berätta för dig och denna stad, det de gör, det som sträcks långt över underverk. Att jag först har ditt löfte att berätta allt, jag fruktar annars att di vrede kommer att drabba mig, ditt impulsiva hjärta och din alltför kungliga karaktär. Penteus Tala. Du har ingenting att frukta av mig. En modig man har ingeniting att frukta. Men ju värre din berättelse är, dess värre blir det straff, som drabbar denna man som lockat dem att handla så. Herden Den hjord av oxar som jag vaktar kom upp till kammen just som solens strålar nådde marken och i det ögonblicket överraskar jag en samling kvinnor delade i tre körer, Autone ledde den första, Agavé, din mor, den andra och Ino den sista. De sovo alla, utsträckta på marken, några lutade mot tallens grenar andra vilande på ekens löv, alla blygsamt och inte alls som du säger fulla, vid en bägare, eller jagande sin lust till män i skydd av skogen. När de hörde oxen råma, vaknade din mor och reste sig och stötte ut det rituella skriet för att väcka dem och de reste sig alla gamla och unga och de som ännu inte knutit hymens band och ordnade sitt långa hår, fäste vid sina liv skinnen som föläckats av de ormar som slickar deras kinder. Andra har tagit till sig en vargunge och givit dem sin vita mjölk. Det var de mödrar som ammade med överfyllda bröst som övergivit sina diande barn. Andra flätade sig kransar av murgröna, av ek, eller av smilax blommig, då tar en sin thyrs och stöter den i berget och ut flödar en bäck av renaste vatten. Ena annan stöter ned satven i marken och guden låter en källa av rent vin flöda. Ur thyrsen murgröna flödar honung! Ah! att du inte kunnat bevittna dessa under! Guden som du anklagarborde du förföljt med dina böner Vi, alla herdar, talade om detta och en av oss, som ofta besöker staden och talar väl sade : ”vad säger ni om att fånga Agavé, Penteus mor, och rädda henne ifrån orgien? Det skulle glädja Penteus.” Vi gömmer oss bland buskarna : timman för baccanalen kommer. De sjkara sina thyrser, och kallar med ett enda rop : Iaccos, Bromios, Zeus son! Och hela berget deltar upphetsat med alla vilda djur. Agavé dansar då just förbi mig och jag kastar mig ut från busken där jag dolt mig : Hon ropar ”Mina snabba hundar, ser ni att männen förföljer oss? Följ mig, följ mig med vårt vapen, thyrsen i er hand!” Det lyckades oss att fly, att rädda oss från förödelse. Men hjorden betade bland grästuvorna. Du kunde se några av dem delas i två delar av deras bara händer, när andra kvinnor slet kvigorna i små bitar flanker, lösryckte klövar kastade åt alla håll hängde drypande av blod i tallens grenar. Vilda tjurar, med blicken hotande under hornen trycktes till marken och bars bort av tusen kvinnoarmar. Snabbare än dina kungliga ögon kunnat blinka, var allt slitet i stycken. När nu herdarna ser sina djur dödade, tar de vreda till vapen. Men ett nytt mirakel möter dem : vapnen är inte i stånd att såra dessa baccanter. De lyfter blott sin thyrs och de, kvinnorna, får männen att fly hals över huvud! och säkert utan hjälp av någon gud! Till slut återvänder de och tvättar blodet av sig i den källa guden låtit rinna upp ; de strimmor av blod som ännu rinner utför dras kinder, slickas av ormarnas tungor. Den guden, vem han än är, o herre, öppna hans väg in i staden, ty han är stor i allt, särskilt om det är han som ger oss vinet, sorgens läkemedel. Utan vin, ingen mer kärlek, inget mer som kan hänföra männsikan. Koryfeen Jag är rädd att tala alltför öppet inför kungen ändå måste jag säga : finns det en gud för vilken Dionysos viker? Penteus Som en vådeld sprider sig mot oss är baccanalen stor skam för Grekland. Vi måste handla snabbt! till vakter Gå till Elektras port kalla i mitt namn alla dem som bär sköld ryttarna på sina snabba hästar också dem med lätta sköldar också dem som får bågsträngen att darra, för att gå mot baccanterna. Det är nog med dem! Dionysos Min vän, vi kan fortfarande ordna upp det här! Penteus Och hur? Genom att jag blir tjänare åt mina tjänare? Dionysos Jag tror mig om att utan våld, åter få hit baccantena. Penteus Otroligt! Se hur han försöker med en ny fälla! Dionysos Inte alls, min konst vill bara tjäna till att rädda dig. Penteus Du smider planer för att jag skall låta er för alltid hylla Baccos! Dionysos Jag smider planer, ja, och det tillsammans med en gud. Penteus Tag hit mina vapen! Och du, du håler tyst! han går mot palatsetDionysos Kom tillbaka! De här mötena i bergen, skulle du vilja se dem? Penteus Javisst! Tänk vilken säck med guld jag skulle ge för det! Dionysos Varifrån kommer en så plötslig önskan? Penteus Att kunna verkligen bli upprörd av all dena berusning. Dionysos Du skulle alltså se med glädje, det som sårar dig? Penteus Med glädje, men jag skulle vara dold av träden.
Dionysos Men hur försiktig än, de skulle kunna upptäcka dig. Penteus Du har rätt, och jag skall gå i fullt dagsljus. Dionysos Du tänker att jag skall vara med dig? vill du göra färden? Penteus För mig genast dit! varför vänta! Dionysos Sätt i så fall på dig en linneklänning. Penteus Varför då? varför göra mig till kvinna? Dionysos Av fruktan att de annars dödar dig. Om en man skulle ses bland dem… Penteus Du har rätt. Din vishet är inte av igår. Dionysos Dionysos har upplyst mig. Penteus Men hur skall vi göra, med dina goda råd? Dionysos Vi ger oss in i palatset – jag skall utrusta dig. Penteus Hur då? I kvinnokläder? Ah! jag rodnar! Dionysos Du avstår alltså från att se Menaderna? tystnadPenteus Vad säger du att jag skall ha för kläder? Dionysos Först löser jag ditt långa hår. Penteus Vad mera, för att klara mig? Dionysos En lång tunika, runt huvudet ett band. Penteus Har du något mer i berdeskap för mig?
Dionysos En thyrs i handen, och ett fläckigt skinn av hjortkalv. Penteus Jag förmår inte – att uppträda som kvinna. Dionysos Då blir det striden med baccanterna. Och blod kommer att flyta . Penteus Du har rätt. Jag måste först studera dem. Dionysos Det visar större vishet ; än våldet man sedan får lida av. Penteus Men hur komma genom staden, utan att kadméerna kan se? Dionysos Vi tar oss fram på öde gator. Jag vet hur jag skall leda dig. Penteus Allt är bättre än att låta sig utsättas för baccanternas hån. Jag går in i palatset för att tänka efter hur det skall göras. Dionysos Bra. Jag för min del vet redan! Penteus Det är bra! Antingen tar jag mina män med mig, eller också förljer jag ditt råd. går in i palatset
Dionysos Kvinnor, Penteus, de faller i mitt garn. Han kommer mitt ibland baccanterna och där betalar han sitt fel! Nu är din tur att handla, Dionysos, du som är så nära! Straffa honom! Förvirra honom! Först sinnet. För in en galenskap, som får det att svänga fram och åter, för vid sina sinnens fulla bruk, tar han inte på sig kjolen. Min önskan är att thebanerna roar sig kungligt på hans bekostnad när han går i kvinnokläder genom staden, det kommer att se bra ut efter alla hans hotelser, som skulle få oss att darra. Jag skall klä honom i den dräkt som han skall bära när han sedan irrar omkring i Hades massakrerad av Agavés, hans egen mors händer. Han skall lära sig att Dionysos, Zeus son, till slut kommer att visa sig för mänskorna, som den mest fruktansvärda guden – men också som den mildaste.
|