Åklagaren

... och vad är er åsikt om två gånger två ?

Adolf

Jag är inte någon matematiker ... herr ...?

Åklagaren

I alla fall, hur mycket är, herr Adolf, enligt er mening, två gånger två ?

Adolf

Jag har aldrig någonsin gjort sådana beräkningar. Om det någon gång skulle uppstått ett sådant problem, skulle jag i så fall referera till det vederbörande departementet ... Besluten fattades, under alla omständigheter, av Schultz.

Åklagaren

Så ni vet inte hur mycket två gånger två är ?

Adolf

Det var bara Schultz som sysslade med siffrorna.

Åklagaren

... så fort ni ville veta vad två gånger två var, gick ni till Schultz ?

Adolf

Nej, inte alltid. Ibland kunde sådana saker ordnas per telefon, Men jag skulle kanske nämna att hösten 1943 flyttade Schultz till Salzkammergut och det var först där som jag träffade honom med Lopke.

Åklagaren

Lopke ! Kände han också till hur mycket två gånger två var ?

Adolf

Det kan jag inte säga. Jag frågade honom aldrig. Som jag sade var min överordnade Schultz.

Åklagaren

Visste Schultz det rätta svaret på två gånger två ?

Adolf

Jag kan inte svara på den frågan. Det är inte min sak att veta vad han visste.

Åklagaren

Men man kan förutsätta att han visste det – eller hur ?

Adolf

Jag har aldrig försökt att döma mina överordnade.

Åklagaren

Men hur kunde ni då veta att Schultz beräkningar beträffande två gånger två var korrekta ?

Adlof

Jag kunde inte veta det. Om inte mitt minne sviker mig, så hade jag aldrig några tvivel om det. Jag är inte matematiker.

Åklagaren

Inte det ? Då kanske ni kan tala om för oss hur det är möjligt att i Dokument Nr. 6013 finns nedtecknat med er handstil ordagrant ”två gånger två är fyra”.

Adolf

Det är inte möjligt.

Åklagaren

Se här !

räcker honom ett dokument

Har ni skrivit det här eller inte ?

Adolf

efter att ha undersökt föremålet

Ja.

Åklagaren

Är det er handstil ?

Adolf

Nej.

Åklagaren

Vad menar ni, nej ?

Adolf

Jag befann mig inte i Berlin på i dokumentet angivet datum.

Åklagaren

Men dokumentet är avfattat i München.

Adolf

Jag var heller inte där. Vid just den tiden befann jag mig i tjänst i Dachau.

Åklagaren

Vad för slags tjäst ?

Adolf

Men när jag tänker efter befann jag mig i Linz.

Åklagaren

Hur kan det då komma sig att er namnteckning finns på det här

dokumentet ?

Adolf

Det är ett senare tillägg ; men jag skulle vilja påpeka att siffrorna i dokumentet ärsvårlästa : siffran 4 är något suddig och kan på det hela taget uppfattas som 7.

Åklagaren

Enligt er mening är alltså två gånger två lika med sju ?

Adolf

Det var inte vad jag sade. Som jag påpekat är jag inte matematiker. Min anmärkning rörde sig bara om formen på siffran 4. Den påminner mig i

Dokument 6013 om siffran 7.

Åklagaren

Nå, kan ni besluta er för vad det är ?

Adolf

Det var i Dachau jag var då.

Domaren

Åklagade, ni är påfordrad att svara på frågan hur mycket två gånger två är !

Adolf

Fyra.

Åklagaren

Det är alltså inte sju ?

Adolf

Jag sa inte att det var sju. Jag svarade bara att formen på siffran 4 , i vissa dokument, påminner om den som siffran 7 har.

Åklagaren

Vi sysslar här inte med ”vissa dokument”. Inget annat Dokument än

Nr. 6013 har något intresse här.

Adolf

Jag kan inte göras ansvarig för det här dokumentet, eftersom det datum som det signerades, befann jag mig i Linz.

Åklagaren

Det var Linz till slut alltså ?

Adolf

Så långt som det är möjligt att rekunstruera det som hände.

Åklagaren

Och jag påstår att det aldrig var något problem för er att beräkna två gånger två !

Adolf

En gång till understryker jag att jag inte är matematiker.

Åklagaren

Vill ni räcka upp två fingrar.

Adolf

Jag svär vid den allsmäktige Guden ...

Åklagaren

Jag bad er inte svära en ed. Jag bad er räcka upp två fingrar.

Adolf

Av den anledningen skulle jag vilja göra ett påpekande.

Åklagaren

Var så god.

Adolf

Lopke var överförd till Protektoratet på hösten 1943 ; alltså kunde Schultz omöjligt ha mött honom i Salzkammergut senare det året.

Åklagaren

Jag kan inte se sammanhanget.

Adolf

Jag talar under ed, herr ...? och för att hålla sig till sanningen var Lopke aldrig inblandad i Schultz affärer.

Åklagaren

Nå, det saknar betydelse. Frågan är hur många fingrar räckte Lopke upp ?

Adolf

Till min kännedom, för såvitt jag vet, räckte Lopke aldrig upp några fingrar.

Åklagaren

Jag menar er. Hur många fingrar räcker ni upp nu ?

Adolf

Två – tror jag. Men jag kan absolut inte ställas till ansvar för misstag när det gäller matematiska frågor. Jag har ingen matematisk bakgrund.

Åklagaren

Nå det är bra. Nu, vill ni vara vänlig att räcka upp två fingrar också på den andra handen.

Adolf gör det

Räkna nu. Hur många fingrar ser ni ?

Adolf

Tio.

Åklagaren

Jag menar uppräckta fingrar.

Adolf

Men jag ser de andra fingrarna också.

Åklagaren

Men vi är bara intresserade av de fingrar som är uppräckta.

Adolf

De som jag inte räckt upp är också mina fingrar. I själva verket representerar de sextio procent av det totala antalet av mina fingrar ; det vill säga en femprocentig majoritet jämfört med dem som är uppsträckta : om jag inte misstar mig.

Åklagaren

Jag vill bara veta en sak – hur stort är det totala antalet av era två gånger resta två fingrar ?

Adolf

Nu ?

Åklagaren

Ja. Räkna dem.

Adolf

försöker men misslyckas

Jag kan inte.

Åklagaren

Varför inte ?

Adolf

Därför att när jag räknar är jag van att räkna med fingret på det som jag räknar. I det här fallet blir jag förvirrad av det faktum att det finger jag räknar med är detsamma vid ett tillfälle som jag skall räkna och det framkallar en dubblering. Min ed tvingar mig att vara exakt. Jag ber om tillåtelse att göra ett påpekande.

Åklagaren

Var så god.

Adolf

Jag vill inte ge det intrycket att jag helt förkastar den omständigheten att två gånger två under vissa förhållanden skulle kunna ge ett resultat i närheten av fyra, men jag önskar understryka att jag aldrig deltagit i någon sådan verksamhet, eftersom ett sådan verksamhet vida skulle överskrida min kompetens. Jag begär att Schultz vittnesmål måtte beaktas här, eftersom han vid den tidpunkten var Gauleiter i Wuppertal.

Åklagaren

Såvitt jag förstår håller ni praktiskt taget med Schultz när det gäller två gånger två.

Adolf

Som jag redan har sagt kan jag inte hålla med om detta så länge som jag vittnar under ed. Men jag är också beredd att ta alla konsekvenser av detta hellre än att skapa intrycket att jag skulle svika min pikt.

Åklagaren

Det är bra. Vad är två gånger två ?

Adolf

Om jag inte misstar mig har jag redan svarat på det.

Åklagaren

Jag vill höra det en gång till.

Adolf

Om jag inte misstar mig har jag ....

Åklagaren

Jag vill höra det en gång till.

Adolf

Som ni vill herr ... ? Såvitt jag har förstsått är svaret på ovan nämnda matematiska beräkning i närheten av den siffra ni nämnde för några minuter sedan.

Åklagaren

Så det är alltså fyra ?

Adolf

Såvitt jag kan bedöma det.

Åklagaren

Fyra !

Adolf

Allmänt sett uttryckt, är det uppenbarligen så.

Åklagaren

Två gånger två ät fyra. Ja eller nej ?

Adolf

Det förra.

Åklagaren

Tack så mycket. Det var allt jag ville veta....