| Åter |
|
Jag vill ge ett exempel på
hur Stanislavskij arbetade med sina skådespelare för att nå ett så bra
resultat som möjligt. Det rörde sig om en scen ur en gammal melodram som
hette ”Systrarna Gérard”. Det hela utspelar sig i Paris som jäser
1789. En av systrarna är blind. Till följd av en komplott rövas den
andra systern bort på ett torg i Paris dit de just kommit från landet.
Den blinda systern står ensam på torget och kallar förtvivlat på sin
syster. ”Var snäll och släck
ljuset, sade Stanislavskij och låt det förbli mörkt. Så försvann han från sin plats utan att någon av de medverkande
uppfattade det. Från sin nya plats vände han sig till skådespelerskan på
scenen. ”Kan du komma hit till
mig. ”Javisst, svarade hon.
Det hördes små fniss i salongen. ”Tyst! avbröt
Stanislavskij. Jag ber er att vara fullständigt tysta. Jag vill ha en sådan
tystnad som omgav den blinda Louise när hon lämnades ensam på torget i
Paris. Han sa det på ett sådant
sätt att alla plötsligt greps av det tragiska i den unga flickans belägenhet,
hjälplös i en främmande stad. Det blev dödstyst i salongen. ”Förlåt, sade skådespelerskan,
med lite underlig röst.. ”Är det du? Jag trodde
det var dig jag stötte till, Konstantin Sergejevitj? Inget svar. ”Det är ingen här! och
plötsligt blev stämningen i salongen kuslig. ”Var det inte dig jag stötte
till Konstantin Sergejevitj? Det var inte längre någon
som visste var Stanislavskij befann sig. Skådespelerskan på scenen hade
fortfarande Stanislavskijs maning inom sig, men visste inte var hon skulle
söka i mörkret. Hon stötte till möbler och rekvisita, man hörde hur
hon rörde sig på scenen. Så kom det plötsligt, alldeles oväntat och
osäkert : ”Henriette. Henriette,
var är du? Alla i salongen ryckte
ofrivilligt till. ”Det är bra, hördes
Stanislavskijs röst, förstår
du nu vad det vill säga ? Tystnaden runt henne i Paris, där hon inte kan
tala med någon, ensamheten på det stora torget utan att kunna nå någon
annan. Tänd ljuset. ”Ja, nu förstår jag,
svarade aktrisen. ”Nu vet du också något
om vad blindhet är. Du blev rädd för att alla teg. Så teg också hela
Paris befolkning runt Louise. Hon visste redan vad det var. ”De som ser tycker
instinktivt inte om de blinda. De undviker dem, de gör en lov omkring
dem. Visst är det fullt av människor runt henne på torget, regimässigt
måste vi också lösa en sådan ”passage” men genom tystnaden och det
att hon inte ”syns” kommer det att verka starkare. Ödsligheten,
uteslutningen skall finnas inte bara i dekoren. Människors egoism i en
stor stad – det är detta skrämmande som vi måste ge uttryck åt. Det var bra att du fann
systerns namn att du efter di egen första rädsla förstod att du hade en
uppgift på en scen. Min lek blev plötsligt pjäsens verklighet för dig.
Det är detta som är varje förövnings uppgift att någon gång inse
verkligheten i situationen. ”Jag skall gå igenom
schemat för det som hände. ”För det första var övningen
oförberedd – oväntad, man får heller inte förbereda sig för den.
Situationen för Louise var också oväntad på samma sätt. ”För det andra. Du kände
inte vägen. Du visste inte hur omgivningen omkring dig såg ut. Du gick
inte rakt fram, du trevade dig fram, sökte verkligen, ’spelade inte
blind’. ”Du var rädd för att
ropa, du var helt enkelt generad för det, därför blev din röst lite
underlig, med en ansats till rop, ett avbrutet skri. ”För det fjärde var du
rädd därför att du inte visste vad som skulle komma att ske. Allt det där
sammantaget innebär begreppet blindhet. Man måste fatta det som en människas
inre förnimmelse det en människa är med om och inte som ett utvändigt
lyte. ”Jamen man påstår ju
att hos en blind ersätts synen av en skärpt hörsel, sade skådespelerskan.
”Det är möjligt. Men
publiken skall inte möta någon avhandling om blindhet. Den skall möta
det verkliga i att vara blind, den upplevelse som finns i blindheten. ”Varje yttre
karakteristik, varje lyte har sin egen psykologi, sitt eget sätt att få
människan att förnimma verkligheten omkring sig. Det skrivs inte mycket
om det, det talas heller inte om det kanske för att människor som har
ett lyte inte tycker om att tala om detta. ”Men en skådespelare måste
känna till det… ” _____
|