|
R
y t m e n
” – Sätt er allihop och lyssna. Situationen i Orgons hus är spänd.
Husets herre har rest bort och lämnat sin mor åt Tartuffes omsorger.
Orgons mor är mycket religiös och dyrkar den fromme mannen – den
helige mannen – och nu ger hon sig uppretad iväg! Vad kommer Orgon att
tänka! Tartuffe lämnas ensam med familjen som är avogt inställd till
honom. Vad kommer Orgon att säga? Vilken skandal kommer det inte att bli?
Och hur kommer då inte Tartuffe att vinna på det? Det kommer att
ytterligare komplicera och försvåra deras kamp mot honom. ” – Ni måste göra
allt för att blidka och hejda denna uppretade gumma! Och hon – inte
bara det att hon är oblidkelig, helt döv för alla argument, hon får
inte tillåta någon att ens öppna munnen. Den som försöker säga något
slår hon ned. Det här är Molière och inte Tjechov. Är det skandal, så
skall det vara skandal. Är det strid på kniven, så skall knivarna flyga
genom luften! Det här är inte ett schackspel, det är en boxningsmatch. ” – Hur skall jag
kunna locka fram er lust att handla rätt? Tänk er uppretade hungriga
tigrar i en bur och en domptös som de är färdiga att slita i stycken
och som håller tillbaka dem bara genom att inte ett ögonblick släppa
efter på sin uppmärksamhet mot dem. Tigerns ögon avslöjar dess avsikt
och hon stoppar dem tvärt innan den hunnit bli till handling. Och när någon
av tigrarna gör sig redo till språng, hejdas han av piskan, så att han
lommar tillbaka med svansen mellan benen. Sen är det inte bara en tiger,
utan fem, alla beredda till språng. Nå hur blir det? Men ni sitter ju
alla i fel rytm. Sök den rätta rytmen. Märker ni inte att ni inte
sitter beredda till strid, utan lugnt och sävligt, som om ni höll på
att läsa tidningen.” Skådespelarna reste sig
upp. ” – Men nej, nej, inte
så. Res er inte sitt kvar. Man kan vara beredd till språng även om man
sitter. Jag ber er alla att finna en inre rytm som är rasande! Den kan
finna sitt uttryck i mycket små rörelser. Nej, det är inte det! Var har
ni er teknik? Så fort man tar ifrån er den räddande texten blir ni som
hjälplösa, all säkerhet försvinner. Men jag vill att ni skall lära er
att handla på scenen, handla, logiskt, konsekvent och tydligt. Texten
kommer att hjälpa er senare, den kommer att förstärka och ytterligare
att utveckla era fysiska handlingar. Men just nu ber jag er att bereda er
på slagsmål. Är det svårt?” Ja, det var svårt, skådespelarna
kunde inte finna det som krävdes av dem. Då sade Stanislavskij : - ”
Ack, ack, ack, ni har ingen vilja” Men skådespelarna försäkrade att
viljan fanns där, de var mer än villiga att lösa uppgiften, men de
visste inte hur de skulle göra. De kunde inte börja agera i en rasande
rytm, sittande på sina stolar. Det blev falskt, de trodde inte på vad de
gjorde och de skämdes för det de gjorde. De trodde helt enkelt att det
var omöjligt. ” – Dumheter, rytmen måste
man kunna förnimma i ögonen, i de allra minsta rörelser. Det är
elementärt. Jag ber er sitta i en given rytm, att skifta rytmen i era rörelser.
Det bör en elev kunna göra.” En av skådespelarna, som
troligen kände sig träffad av situationen sade : ” – Konstantin
Sergejevitj, kan du själv göra det? ” Alla väntade sig ett utbrott,
men Stanislavskij sade genast : ” – Javisst! Vill ni
ha en rasande rytm, så var så goda!” Sittande på sin plats
blev han som förvandlad. Vi såg en ytterst bekymrad man som satt liksom
på glödande kol. Han tog fram klockan, men gav sig knappt tid att titta
på den, stoppade tillbaka klockan, stelnade till, men hela tiden beredd
att rusa upp från sin plats. Utan att resa sig gjorde han en mängd sådana
snabba rörelser, som var fullt trovärdiga, därför att de var
motiverade av ett inre tvång – och de var mycket verkningsfulla. ” – Vill ni se en
annan rytm?” sade han och fortsatte, nu som en mycket lugn, lite sävlig
person, som att och läste och tänkte gå och lägga sig, men sköt upp
det hela gång på gång, därför att han kom att tänka på något
annat. Det var mycket övertygande. Då sade en i ensemblen : ” – Men hur skall man
komma fram till den här tekniken?” ” – Bara genom daglig
träning. Allt vad ni gör nu är bra, men ni måste till detta lägga
arbetet med rytmen. Ni kan inte behärska den fysiska handlingens metod
utan att kunna behärska rytmen. Varje fysisk handling är oupplösligt förbunden
med rytmen och får sin karaktär genom rytmen. Om ni alltid handlar i
samma rytm, i er egen rytm, hur skall ni då kunna uppnå
omgestaltning.?” Då upphävde någon sin röst.
” – Men om du säger
att min egenskap är en slö rytm? Vi skall ju utgå från oss själva, från
våra egna egenskaper? ” – Det beror på. Om
någon trampar dig på tån och det råkar vara din ömma tå, blir du
kvar i samma rytm då? ” – Men det är en
annan sak! ” – Nej, det är samma
sak : er slöa rytm kan vara tills någon trampar er på er ömma punkt.
Det kan hända att det i den här pjäsen inträffar saker som inte berör
er. Men det är därför att ni inte har låtit er beröras av dem! Tänk
om det var en annan händelse! Ni har alla ömma tår i era liv, som man
helst inte skall trampa på. Alla vet hur det är att bli trampad på tårna.
Nå, enligt pjäsen skall ni ju handla som om det var en katastrof som ni
vill undvika. Handla så! som om det gällde livet! Bestäm först de fysiska
handlingarna, vad ni skall göra, och träna till att börja in de
impulser som är förenade med dem. : det här vill jag med den här
handlingen. Men gör ingenting utan att säga : det här vill jag, det här
kan jag göra, ännu kan jag inte göra det, men jag skall lära mig. ” – Följ logiken, öva
rollen, helst utan text, ha tålamod och till och med när du kan rollen,
tala inte högt. Arbeta lugnt och djärvt. Bryt inte med : fasen, det var
fel. ” – Vad betyder det
att tro på det man gör på scenen? Det betyder att man gör det djärvt
och precist, det vill säga klart och logiskt. Gör ni det, kommer ni att
dra med er publiken i det ni gör och den kommer att följa allt med
intresse. Om ni fortsätter att arbeta lugnt, blir ni själv indragna i
det ni gör och redan det är till hälften att tro. Men för att helt fängsla
publiken, måste man fullkomna sin halva tro, tills den blir hel och det gör
man genom att arbeta vidare efter samma bana man själv tror på.”
|