Konstantin
Stanislavskij :
Arbete med Tartuffe
Småningom uppstod frågan
vilka hur det kom sig att Tartuffe kunde påverka Orgon som han gjorde.
Hur kunde han så till den grad förhäxa Orgon att han blev till en hörsam
slav. Jag vet att den tanken har framkastats att Orgon skulle vara
homosexuell, men den idén är orimlig. Molières tanke är alltid klar.
Han s pjäser har alltid eb tydlig adress till mänskliga seder och han
skulle aldrig förta styrkan i sin människoteckning genom att föra in
ett så grumligt inslag.
Den tanken var också främmande för Stanislavskij. Han var på
det klara med att Tartuffes inflytande över Orgon var av ett helt annat
slag. Men vad var det? Orgon är ju en vanlig normal människa och det behövs
utomordentligt slipade metoder för att förblinda honom. Om man tänker
sig Orgon som en dumbom, som är lätt att dupera med narraktiga och
enfaldiga medel, då är det meningslöst att spela pjäsen. Nej, för att
pjäsen skall bli trovärdig är det nödvändigt med ytterst raffinerade
medel.
Vi vet att Molière var en utomordentligt skarp iakttagare och att
han nästan utan undantag byggde sina personer på människor som fiolk
kunde känna igen i den dagens Paris. (Inom parentes kan man ju då säga
att det gått förlorat ett stor underhållningsvärde i hans pjäser, då
dessa personer inte längre finns till) För oss återstår det allmänmänskliga
i Molières gestalter.
Tartuffe är en farlig bov. Han är farlig, därför att han kan
dupera kloka människor. Han är försedd med en hel arsenal med de mest
skiftande och utstuderade metoder och tankegångar, just för att slå blå
dunster i ögonen på sina medmänniskor, han varierar dem efter person
och situation och han är så fräck att man inte kan låta bli att tro
honom.
I texten kommer det fram hur Orgon första gången blev slagen av
Tartuffes uppförande i kyrkan, hans hängivenhet och hans uppriktiga bön
Allting ett beräknande spel för att fånga Orgon.
Orgon söker övertyga sin svåger Cléante (Akt I, Sc 5) : Orgon : Det är en man som… ha! En
man… kort sagt en man, Som tror på det han säger,
känner djup frid, och ser på världen som något
man kan avstå från. Ja, jag känner att i hans närhet
blir jag annorlunda . Han lär mig inte fästa mig
vid alla dessa ting, Frigör min själ från alla
dessa band (Översättningarna
som infogats är helt fria, för att återge textens innehåll och har
inga ambitioner att efterlikna den ursprungliga franska texten)
För vår sekulariserade tid måste man sätta sig in i den religiösa
världens betydelse – då. Men man kan inte göra Tartuffe med ett
schablonmässigt, gudsnådeligt uppträdande, falskt ; det skulle aldrig
imponera på Orgon.
Ett prov på Tartuffes förmåga är när han blir ertappad av
Damis i sina försök att förföra Elmire bakom ryggen på Orgon. (Akt
III, sc 5&6) : Damis :
…och denna herres stora
iver för oss visar sig i det sätt han återgäldar dina gåvor Och det är – rakt på sak
– att ta din ära. Jag har just blivit vittne
till hur han försöker vittja
dina garn och deklarera brottslig kärlek
till din hustru… (Elmire…) Orgon : Vad säger du! O himmel! Är
det sant! Tartuffe : Ja, min bror, jag är en
brottsling – en förtappad olycklig syndare, fylld av
orättvisa tankar den största skurk som någonsin
har levt. Vart ögonblick av mitt liv
är smutsat, det är en samling brott och
orenhet. Och jag kan se, o himmel!
Att du i detta ögonblick har valt att dödligt
straffa mig för någon oförlåtlig
synd som jag begått och inför detta har jag
intet till försvar. Tro det man säger, låt din
vrede svalla (Guds) och jaga mig ur huset som en
skurk. Av detta skall min skam inte
bli större än det jag har förtjänat
i min synd… Orgon (till Damis) : Åh,
du förrädare, du lögnare…
Här föreligger uppenbara bevis, den äkta mannen är rasande och
vad gör Tartuffe? Han håller en lång monolog, men hur kan han hejda den
rasande Orgon, så att han överhuvud får yttra sig innan käpprappen börjar
hagla över honom? Situationen glöder. – Har du gjort det! Säger
Orgon, som är på väg att förlora besinningen och Tartuffe svarar djärvt
– Ja1 och han klarar sig.
Naturligtvis kan man säga att Orgon litar mer på Tartuffe än på
sin son ; ännu en intrig från familjen för att svärta ned Tartuffe i
hans ögon. Eller försökte han fresta Elmire för att prova hennes ärbarhet?
Men sådan är inte situationen i ögonblicket och ingen i ensemblen ville
gå med på den lösningen.
Nej, i det ögonblicket tror Orgon på vad Damis säger och hans
samhörighet till hustrun är helt klar. Det är en mycket svår uppgift för
Tartuffe att klara sig ur knipan. Han har inte tid att resonera sig fram
till hur han skall göra för att rädda sig. Han måste ta till
extraordinära och förbluffande åtgärder, men vilka?
Man talade mycket om det, man nämnde kända bigotter, som alla
trott sig vara Guds utvalda.
” – Ja, ni tänker rätt, men försök slå Orgon med häpnad,
sade han till den som gjorde Tartuffe.” Men han vågade inte.
” – Du måste vara fräck! Gör något fräckt, något ovanligt
trick. Tänk inte på vad du skall gör, tänk på att någon går till
anfall mot dig med käppen höjd, du är ställd mot väggen, du måste ha
tid att tänka, alltså måste du avleda uppmärksamheten. Ripostera just
nu, som du kan just nu, morgon kan det bli något annat.”
Resultatet blev magnifikt!
Den ertappade Tartuffe stod vid en soffa mitt i rummet och höll
Evangeliet i handen. Han såg sig omkring som ett jagat djur – Orgon kom
allt närmare med lyftad käpp : ”Oh himmel, är det sant !”
Och efter en kuslig, spänd paus kom det
” – Ja!” Käppen var på väg genom luften mot Tartuffe, men plötsligt
välte soffan. Orgons käpp blev hängande i luften, innan han tappade
den. Han kunde inte fatta vad som hade hänt. Hade Gud straffat honom, för
att han hade vågat lyfta käppen?
Men Tartuffe stod redan på knä och kysste käppen och avvärjde
Orgons anfall genom att vända sig till Gud och börja leda bort
misstankarna genom att småningom gå över till något helt annat. Orgon
förlorade initiativet och under tiden hade Tartuffe tid att beräkna sin
taktik. Han behövde framför allt tid och genom att välta soffan fick
han det. Orgon började lyssna och han är redan snärjd i Tartuffes
helighet. I Orgons ögon kan inte Tartuffes synder vara så stora (tänk på
berättelse om loppan i första akten), alltså kan inte hans brottslighet
vara så stor som Damis påstår.
Så börjar Orgon uppfatta Damis anklagelse, det får bilden av förtal
och därför vänder Orgon tvärt om. Hemligheten bakom det skrivna var
alltså att Tartuffe måste rycka åt sig initiativet, för att scenen
skulle kunna bli trovärdig. (20 mars 2000)
|