Om Stanislavskij
Den blinda systern
Arbete
med Tartuffe
Tre sätt
Det svåra... Kostja
Henriksson (Krister, professor i scenframställning - en av två vid
Stockholms Teaterhögskola)
Allt detta kommer från Manja Benkow, av vilken den svenska teatern
"inte hade något att lära" (Erland Josefsson)
Konstantin Sergejevitj Stanislavskij hade ett enda syfte med sitt arbete
att framställa levande människors livsöden på scenen att ge hela den
bakomliggande historien därför att varje människoöde är värd sin egen
berättelse på samma gång som till exempel Hagia Sofias historia är värd
att lära känna ...
För att göra detta krävs kunskap om människan. Stanislavskij sade själv
att han och hans medarbetare funnit tydliga lagar och han väntade sig att
vetenskapsmännen snart skulle kunna lägga fram sådana till fromma för
teaterkonsten.
Dessa lagar, som Stanislavskij aldrig kom i kontakt med finns nu beskrivna
i Fritz Künkels karaktärsanalys. Den "personlighet" som Stanislavskij
försökte locka fram hos sina skådespelare är ingenting annat är det Künkel
kallar för subjekt. Det är obevekligen så att en skådespelare som är allvarligt
syftande ovillkorligen för att göra en annan levande människa som vi alla
andra är behäftade med fördomar (dressat och hämmade av sin tendentiösa
apperception) måste lära känna - om än inte kunna förändra - sina egna och
att arbetet på scenen, men inte bara av den anledningen, nödvändigtvis
innebär ökad kunskap om människan och därmed en mognande människa.
Teaterns roll är att avslöja det självgoda i människan för att stämma henne till
eftertanke, sade Manja Benkow som lärt hos Stanislavskij, man skulle kunna
tillägga också det onda som mindervärdeskänslan förorsakar.
Teaterns är som konst näst efter den individuella terapin det kraftfullaste medlet
för att lära känna människan - och man skall då heller inte glömma att all
kunskap börjar med människokunskap...