|
Francois Delsarte - hans metod - huvudets ställning och blicken Delsarte först på svenska därefter har jag delvis översatt till franska och - engelska
Delsarte I den första delen av sina Episoder berättar Delsarte hur han började förstå gestens betydelse för uttrycket och hur han kom på en av de lagar han lägger fram. Han arbetade med en roll i vilken han överraskande möter en person som han sökt : Åh, Fader Degrand, så roligt att se er ! Men hur han än bar sig åt kunde han inte få fram den rätta, glada överraskningen. Hans lärare var missnöjd och visade hur han skulle göra, men till sin häpnad lade Delsarte märke till att läraren gjorde olika varje gång. Han hade inte någon regel som han följde och visste alltså inte själv på vilket sätt det skulle göras. Delsarte har redan förtvivlat, när dörren plötsligt öppnas och hans kusin oväntat kommer in i rummet. ”Nej, har du kommit hit !” utropade han och hejdade sig. Kusinen betraktade honom förvånat ; ”Tyst jag har funnit det !” svarade Delsarte. Han hade funnit det rätta uttrycket för en glad överraskning. Det var inte de framsträckta händerna, inte rörelsen emot som gav uttrycket, utan rörelse ifrån som uttryckte förvåning och som var viktig. * Delsarte, François död i Paris 19 juli 1871. Efter studier, tenor vid Opéra Comique i Paris. Han förlorade rösten och började ägna sig åt pedagogik. Han hade ett flertal berömda sångare och skådespelare som elever. Författade sånger och romanser och samlade medeltida musik. Han utvecklade ett system där sambandet mellan den fysiska gesten och själstillståndet systematiserades. Delsarte ansåg detta system ha vetenskaplig räckvidd ; Système de François Delsarte , Paris ; eget förlag
Huvudets ställning och rörelse vittnar om inställningen till motspelaren. Till en början vill man gärna vända hela kroppen mot den andre och avhänder sig därigenom det viktiga meddelande som finns i motsatsen – oppositionen. Det är av stor betydelse att lära sig uppfatta den nästan omärkliga förändringen i huvudets ställning i förhållande till motspelaren som ger möjligheten att spela på det breda register som antyds genom schemat nedan : motspelaren rakt framför till höger eller till vänster. Huvudet kan också vara något lyft eller sänkt i förhållande till motspelaren. Nu uppkommer följande kombinationer Huvudet böjt mot dyrkan huvudet sänkt rakt emot tankfullhet böjt från misstanke
böjt mot ömhet huvudet normalt rakt emot ingen särskild känsla böjt från uppskattning
böjt emot tillit, förtroende huvudet lyft rakt emot hänryckning böjt från överlägsenhet, stolthet
Blicken alltid mot den andre Jämför man de här ställningarna finner man att självmedvetande, egoistiska känslor, misstanke eller sensualitet ger en riktning från motspelaren, medan självförglömmelse, dyrkan, ömhet, tillit och så vidare ger en riktning emot. Detta är en av Delsartes viktigaste lagar. Om man förstår dem kan man se om, när en man kysser en kvinna, han 1. inte älskar henne – om han håller huvudet rakt fram eller bara böjer det framåt ... 2. älskar henne rent sensuellt – om han böjer huvudet från henne, mot den motsatta axeln när han ser på henne ... 3 älskar henne ömt – om han böjer huvudet åt sidan, mot henne Ett bakåtlutat huvud, böjt något på sned från något föremål är detsamma som beundran eller uppskattning – som en lagparagraf. Enligt denna lag tvingar oss varje uppskattning, varje erkännande av något behagligt att luta oss bakåt – liksom för att ta sats. Det motsvarar en paus ; ju starkare intryck av det vi hör, ju längre paus krävs för att ta ställning till det. Om en chef lutar sig tillbaka när han hälsar en av sina underordnade tyder det på en särskild välvilja. Halsen Alla dessa olika huvudställningar får nya nyanser om man : överdrivet sträcker halsen eller har halsen tillbakakastad eller spänner halsenhuvudet böjt mot medlidande sänkt huvud, bakåtsträckt hals rakt emot nedslagenhet böjt från slughet
huvudet böjt mot ironiskt, låtsad ömhet Huvudet normalt, spänd hals huvudet rakt mot avslag, kyla huvudet böjt från fräckhet
huvudet böjt mot högsta tillit, ömhet Huvudet upplyftat, halsen bakåtsträckt / rakt emot exaltation böjt från utmaning, fräckhet
Alla ställningar är ett förhållande till den andre, blicken måste hela tiden ha kontakt.
Axeln En av de intressantaste episoderna i uppkomsten av Delsartes system är hans försök att finna axelns deltagande i den uttrycksfulla gesten. Han lade märke till att när man talar om kärlek höjer man ofrivilligt axlarna. Skulle det betyda att axlarna ger uttryck för kärlek ? Men så var det inte ! Men när huvudet är böjt mot motspelaren är axeln starkare höjd än när huvudet är från honom. På vad kan det bero ? Uttrycker axeln ömhet och inte sensualitet ? antagligen kan det förhålla sig så. Men vid sorg och vid avsmak lyft också axlarna. Axlarna kan inte vara neutrala därför att de deltar i känslouttrycket. Vad är då sambandet ? Det visar sig att de uttrycker graden av känsla, de fungerar som en termometer. Så fort Delsarte fann ordet termometer blev allt klart för honom. Axeln är känslans termometer. I och med att axeln deltar visar den graden av känsla, oberoende av känslans karaktär. Så här formulerar Delsarte det diagnostiska värdet i denna sats : När en människa säger – ”jag lider”, eller ”jag älskar” eller ”jag är förtjust” tro henne inte om hennes axel förblir orubbad i sitt normala läge. Tro henne inte vilket uttryck hennes ansikte än har, hur uppriktig hennes röst än är ! Tro henne inte därför att hon ljuger ! Hennes ansikte må vara passionerat , men hennes axel vederlägger hennes påstående –betrakta termometern ! Den visar hur ärlig hon är. Axeln uttrycker alltså styrkegraden – armbågen uttrycker säkerheten – stolthet, fräckhet, högfärd breder ut sig, osäkerhet, underdånighet och tafatthet gör sig smal. Handen avslutar gesten – men då går vi tillbaka till Manjas schema ...
Il était d’abord ténor à l’Opéra Comique à Paris mais un maladie aux cordes vocales lui a forcé se faire comédien et à nouveau prendre des leçons sur la scène. Dans une leçon la situation donnée est qu’il a cherché en vain pendant des semaines un ami et qu’il l‘a rencontré dans un moment inattendu. Il faut physiquement montrer « l’inattendu » , « qu’un problème est résout » et « la joie de rencontre depuis longtemps un ami ». C’est un petit chaîne d’évènements rapides et il ne réussit pas. Son professeur avait montré et il a compris, mais il ne pouvait pas faire le geste propre. Mais tout d’un coup se déroulait la situation imaginé dans la vérité ; un de ses amis qu’il n’avait pas vue pendant des années est entré dans la salle. Il l’a joyeusement embrassé et tout était là ; il avait trouvé la clef. Il s’était toujours imaginé que son mouvement doit être vers la personne en question. Au contraire il trouvait qu’il faudrait s’éloigner de lui. Il avait trouvé la solution d’une question fondamentale dans l’expression humaine ; ne pas avec mais contre. La force d’opposition dans l’expression. Son nom était François Delsarte, né en 1811, mort à Paris 1871. Delsarte avait continué à développer sa révélation dans un system qui décrivait la relation entre le geste physique est l’état spirituel. Je vais donner un exemple ; et on peut voir que « tout en face » n’est pas une expression. L’étude est simple et peut être pratiquée par tout le monde qui s’y intéresse. Le corps ne doit jamais être tout à fait d’en face au regard de la partenaire, mais un peu à droit ou à gauche, mais toujours en la regardant avec les yeux. Il s’agit de la position de la tête ; si la tête est un peu baissée, tordue de devant au regard de la partenaire. Cela donne tout de suite une impression de soupçon. En tordant la tête vers l’autre mais toujours baissée, on peut constater qu’il se produira une expression pensive et la tête tordue vers donne l’adoration. Chaque état spirituel a une attitude physiquement correspondant. Il y en a encore six positions fondamentales de la tête ; voilà un schéma :
vers l’autre - adoration
La tête baissée en face - pensive
en devant - soupçonneux
La tête position vers l’autre - affection en face - aucune expression forte en devant - estimation
La tête levée vers l’autre - confiance en face - exaltation en devant - esprit altier ; supérieur
Il faut surtout que l’état spirituel vienne d’intérieur pour qu’il soit convainquant et ne pas un jeu intellectuel. C’est là la différence entre le théâtre industriel est la méthode de Stanislavskij.
At first he was tenor at the Opera Comique in Paris but affection on his vocal cord, changed that and made him a comedian. During one of his lessons he was going to unpredictably meet after a long search an old friend. He must with his body bring out “the unexpected”, “that suddenly a problem is solved” and “the joy of meeting an old friend”. It is a small chain of fast sentiments and he was not successful. But ironically reality helped him: an old friend of his he had not seen for years came into the hall where he was working. They embraced and within a second he knew where the key was hiding. Automatically he had the belief that the movement ought to be towards the other. But his natural action was away from – taking in the whole – and that created an opposition. His name was François Delsarte, born in 1811, dead I Paris 1871. Delsarte continued his research and created a system describing the relation between the physical expression and the spiritual feeling. I will give an example; and you will see that “frontally” there is but little expression. It is a simple lesson that can be taught by anybody interested. The body should never be exposed frontally towards the other person, but always a little to the left or to the right. The look always fixed at the opponent. This is about the position of the head; if your head is a little lowered and turned a little away this position will immediately give the impression of suspicion. If the head is turned directly towards the other person, but still lowered the impression will be pensive, and continuing the turning of the head so it will towards the other person the inner purpose will be that of adoration. This is easy to find out by oneself. There are nine fundamental positions, but of course endless nuances in between them. Here is a schema:
towards the other - adoration Head down frontally - pensiveness
away from - suspicion
towards - affection
Head in normal position frontally - no special expression away from - estimation towards - confidence
Head raised frontally - exaltation away from - pride; superiority towards - confidence, trust
It is important that the spiritual experience is fed within you. This means co-operation between the intellect – conscious memory – and intuition guided by patience and power of will. It is the only way to transfer the inner experience, and it means the difference between the Stanislavskij method and industrial acting. But he who has adapted himself to the industrial method will never have a possibility to change, or anyway a wish to adopt something much more difficult that will not pay of in $.
|