|
En kort sammanfattning om rörelse
Vetenskapshistorikern Pierre Souffrin vid CERGA - Université de Nice - har i en artikel om Galileis fallförsök efter ett lutande plan funnit att den skolastiska hastighetsuppfattningen var annorlunda än den efternewtonska som entydigt använder sig av hastigheten i ögonblicket, det som vi kallar för medelhastighet ; vägen genom tiden. Med den hastighetsuppfattningen kan man inte annat än döma Galileis fallförsök som ovederhäftiga. Souffrin visar emellertid att de, sedda med den skolastiska hastighetsuppfattningen, är klanderfria. Det förefaller som om avsikten med Galileis försök inte var den som man allmänt antar att bestämmma ett värde på en absolut hastighet, utan att söka hastigheten som holistisk företeelse, början till en studie av en rörelsevetenskap. "Vetenskapshistorien frågar sig inte, skriver Souffrin, om det före Newton funnits någon sådan och när de inte söker förvånas de inte över att inte finna den." Vi kan emellertid hålla fast vid vad Souffrin visat vara riktigt : att Galilei arbetar med en hastighet som är global (lokal) och att han ser den som ett förhållande, som kan geometriskt bestämmas.
Vad är rörelse ? Professor O.E. Westin upptäckte vissa grunder för rörelsen vid konstruktionsarbetet av vattenturbinen för omkring hundra år sedan : rörelse är förändring av läge hos en kropp ; han skriver att bestämning av läge är det viktigaste i rörelseläran ; vidare att läge bara kan bestämmas i förhållande till en annan kropp, eftersom en kropps läge inte kan bestämmas genom sig själv - slutsatsen blir att rörelsen bara kan ske parvis och att i en rörelseförändring båda kropparna förändrar sitt läge på samma sätt, så att i en rörelse en kropp A förflyttar sig på exakt samma sätt som en kropp B ; avståndet mellan dem kan nämligen inte förändras för den ena utan att det förändras också för den andra. Vidare är varje punkt i en kropp i varje ögonblick utsatt för ett oändligt antal rörelser i förhållande till andra punkter, då antalet punkter (föremål) är oändligt ; och till slut att vila, som förefaller vara motsats till rörelse i själva verket visar sig som en gränsföreteelse av rörelse.
"Aristoteles, citerar Souffrin, skriver att det inte kan finnas någon naturfilosofi
(-vetande) utan en rörelsefilosofi." Kan det ligga något i det ? En enkelt tanke säger oss att vi inte kan veta något utöver det vi kan uppfatta med våra sinnen, därför att utvecklingen av en tanke - hypotesen - förblir en hypotes tills den bevisat sig själv genom att "finnas" - kunna återupprepas ; ett annat skeende är engångsföreteelsen : människans vetande är begränsat till sinnena och hennnes föreställningförmåga är hypotetisk. "Det verkliga" uppfattar människan som rörelse ; rummet och tiden är för henne på samma sätt rörelse. Verkligheten som vi kan veta något om är den fysiska närvaron i Universum. Kan man då säga att rörelsen är egenskap hos ett föremål ? Nej, genom att vara ett förhållande mellan, det vill säga en egenskap utanför kroppen, är egenskapen hos rörelsen, den måste ha en absolut "verklighet". Vilket förhållande råder mellan energin och hastigheten ? Galilei stöder i sina fallförsök också tanken på betydelsen av rörelse som ett förhållande mellan två kroppar ; vid ett fall mot jorden rör sig alltså den fallande kroppen på exakt samma sätt som jorden rör sig mot den fallande kroppen. Vad Westins konstruktionsarbete visar är att en kropp, som approximativt inte påverkas av gravitas - ett fundamentalsystem ; jorden - har en fundamental rörelse, medan en ickefundamental rörels är en följdrörelse och att för en sådan gäller inte dynamikens lagar (tröghetslagen, accelerationslagen...).
Westin skriver att upptäckten av rörelselagarna är av största betydelse för såväl mekaniken som dynamiken ; Souffrin att Galilei har haft samma hastighetsuppfattning i hela sitt verk och han lovar att återkomma med nya studier.
Kan frågan intressera den moderna forskningen ?
Sten-Göran Camitz
|