|
IV
U p p g i f t e n. Filosofins
uppgift är att undanröja motsägelser för att kunna formulera problem.
Filosofins
verktyg är logiken. En
princip är arbetsmetoden för ett eller flera sammanhängande begrepp där
man inte funnit någon motsägelse. En
princip är den dräkt som en tanke blivit iklädd och måste envist hållas
fast Andra tankar måste som helhet föras genom den ursprungliga som en
helhet för att avslöja motsägelser. Om dessa blir kvar måste tanken
rensas från grunden tills motsägelsen försvinner.
Principer
är, så betraktade, människans idéer. Hela kulturer vilar på idéer
och bristen på logik får dem alla att {förr eller senare} rasa som
korthus. Detta
är historia : ”Något av det onda i min berättelse kan varit
inneboende i omständigheterna”. Omständigheter och olyckor har alla
uppstått ur de mänskliga idéerna. Man har sin egen logik och inte
livets. Varför föll det romerska imperiet ? därför att den mänskliga
inertian, en av de starkaste krafterna i människan (trögheten och självförgudandet)
ostört hade fått verka den tid som behövdes ; varför hejdades inte
Hitler och nazismen ; Vad beredde vägen för protestantismen?
Filosofins
uppgift är det obönhörliga fasthållandet vid det antagna och ett över
hela tillvaron {i människans fantasi} riktat oavlåtligt tänkande. När
sökandet upphör övergår människan till att notera och systematisera.
Till det behövs inget tänkande. Naturvetenskaparna har slutat tänka
eftersom naturvetenskapens filosofi redan finns i deras arbetsmetod som är
naturlagarna redan är definierad. Analys, syntes och kausalitet kräver
bara tillämpning när man funnit de olika delarna skall de bara fogas in
i ett mönster. Men vad säger att naturlagarna (som människan ställt
upp) är det yttersta av mänskligt vetande ?
L i t e n T i l l ä m
p n i n g.
Vi håller fast vid det att den mänskliga handlingens motiv är
antingen saklig – avsedd att tjäna saken eller också jagaktig –
avsedd till egen fördel. Då finner vi att syftet
är avgörande :
”En lärjunge till rövaren Cheh frågade denne och sade : ’Är
Vägen tillfinnandes även i tjuveriet ?’ Cheh svarade : ’Kan du säga
mig något tillfälle där icke Vägen finns ? Att ha på känn var bytet
ligger dolt, detta är visdom. Att vara den förste att bryta sig in,
detta är mod. Att vara den siste som går ut, detta är rättfärdigt
handlande. Att veta om kuppen skall lyckas, detta är kunskap. Att dela
bytet lika, detta är medmänsklighet. Aldrig har någon i hela riket
blivit en stor tjuv utan att vara i besittning av dessa fem dygder.’
Härav kan ses att utan de vises grundsatser kan goda män inte
vinna fasthet och utan de vises grundsatser kan rövaren Cheh icke nå
sitt mål. Eftersom nu goda män är sällsynta här i världen men onda människor
är talrika, så har världen föga gott men mycket ont att visa. Därför
står det skrivet : ’Då läpparna dras upp till ett leende blir tänderna
kalla.” (Chuang-Tzu ur ’Den äkta Urkunden’)
Här är två principer : 1. när sökandet efter motsägelser upphör
tar
2. auktoriteten vid.
När Vägen är utstakad är målet i sikte : ’När vi låter oss
ledas av inlärda meningar, vem saknar då ledning ? Vad finns då för
anledning att utbyta tankar med andra om rätt och orätt ?’ (Chuang-Tzu).
|