|
IV
E
n a n a l y s
. Eftersom nästan all vår
tro vilar på vad vi har hört av andra
– så gäller det att finna de rätta
auktoriteterna... Ett förnuftigt val är så
svårt att träffa, att man inte utan vidare
kan säga att det vore bättre att
fatta det själv än att låta andra göra
det.
Ingemar Hedenius ’Tro och Vetande’
Dick Harrison, docent i historia recenserar (i SvD 7. april
01) en bok av Daniel Roche professor i samma ämne som denne recensent
sammanfattar med orden : ”Vi måste lära oss att se världen även ur
varornas perspektiv...” och fortsätter : ”Detta är en djärv och
provokativ teori, som det är till synes enkelt att polemisera emot. Hur
kan objekten sättas i centrum för kontexten utan att de samhälls-relationer
som präglar denna tillåts komma i fokus ?
... Detta blir begripligt för oss när vi analyserar olika
objektrelaterade processer, till att börja med hur föremålen införskaffades.
Hur stor betydelse har vår moraluppfattning när vi bestämmer oss för
att köpa, låt oss säga, ett par skor ? Hur stor vikt har vid detta
tillfälle vårt rent personliga val, impulselementet i införskaffandet ?
Svaret är att detta och mycket mer deltar i det komplexa spelet kring köpandet
av skorna. Jag märker det måhända inte själv när jag står i
skobutiken, men mitt val är delvis bestämt på förhand av rådande
konsumtionsmentalitet. Och det är bara första steget. Vi måste dessutom
analysera hur vi använder skorna efter att ha inhandlat dem. Även här
spelar moraluppfattningen en stor roll. Lägg därtill behovet av kunskap
om hur skorna tillverkas, testas och marknadsförs.
Ett myller av möjligheter uppenbarar sig under analysens gång,
med skorna i centrum.”
Harrison säger att själva sko-exemplet är hans eget, men att
resonemanget är ett ”exempel på att objektens externa värld inte är
identisk med någon fiktiv alienationslära utan snarare ett uttryck för
en kreativ, ständigt pågående process. Individens relation till den
sociala verkligheten är nära länkad till ’objektifieringen’.”
Allt detta är obestridligt. Varje detalj hör till skornas
verkliga värld och var och en av dessa detaljer kan i sin tur analyseras
(undersökas var för sig förståndsmässigt).
Skorna har (på fötterna av en människa eller i ett skyltfönster,
eller som blivande sko, som idén om en sko), sin givna plats i ett större
sammanhang av kalsonger och bilar husbyggen och drunkningsolyckor ekonomi
och barnsbörd folkvilja rymdsonder och politik, det är obestridligt.
Men skon har en funktion : att skydda foten – kanske också vara
vacker.
Som pappersvalor flyger tankar genom luften –
förgäves söker man dess spår i en bördig jord. Även om
vetekornet dör ger det inte ax.
Vid
slutet av 1800-talet fanns, dock avtynande, ännu andra tankar :
”Vi har följt händelsernas gång i Italien, från de dagar då
det var bålverket för ett oemotståndligt imperium till det ögonblick när
det inte längre fanns någon Imperator i Italien och den högsta
representanten för lag och styrelse var ledaren för de heruliska
legoknektarna, Odovacar.
”Varför föll det romerska imperiet ? En uttömmande redogörelse
för detta skulle kräva många volymer och deras källa måste vara en
ingående kännedom om det romerska kynnet, de romerska lagarna och de
romerska vapnen, något som denna skildring inte gör anspråk på. Svaret
som ges på de följande sidorna är helt klart otillräkneligt och bristfälligt,
men även skärvor av en sådan fråga kan ha något intresse.
”Det västliga Romerska Imperiet föll därför att det
fullbordat sitt verk ; när det var moget att skäras ned för att inte längre
stå i vägen. Dess uppgång, dess utbredning, dess förlängda
varaktighet, även om det styrts av en lång rad härskare som Trajanus
och Markus skulle lika mycket som det varit ett bann lika mycket visat sig
vara en välsignelse. Det hade medfört fred, disciplin och lagens ordning
till alla länderna kring Medelhavet och banat väg för kristendomen ;
men hade berövat dem friheten, den fria människans förtjänster hade
mer eller mindre blivit raderade av en invand underdånighet inför
auktoriteten. Det var dags för de teutoniska nationerna att förnya världen,
att föra in sin skräniga energi i dessa lugna och melankoliska länder
befolkade av slavar och despoter. Det var dags för de hänsynslösa förtjänsterna
och de kraftfulla lastbarheterna att uppträda på arenan genom ett folk
som också i sin syndfullhet demonstrerade sin ungdom och sin styrka. Det
var på tiden att den sjukliga lukten från rökelsestickorna som tänts i
underdånighet inför imbecilla imperatorer och lögnaktiga prefekter
skulle vädras ut och ersättas med frihetens friska luft från hedlanden.
Kort sagt, både inför uppbyggandet och raserandet av det Romerska Världsimperiet
har vi rätt att säga : ’Det var därför att Herren Gud ville så.’
”Helt uppenbart kommer detta sätt att ställa upp problemet att
underkännas av den nuvarande mäktiga skolans tänkare : ’Vad menar du
! kommer det att heta, ’skall du återigen komma dragande med teologiska
termer och teleologiska argument i den vetenskapliga historien, när vi
just har gjort oss av med dem ? Är du inte medveten om att historien,
precis som astronomin, som fysiken, som alla annan vetenskap har blivit
vuxen och medveten om sin styrka och om sina syften och nått sitt
positiva, eller materialistiska stadium – ett stadium där Guds vilja, människans
fria vilja, yttersta orsaker och all annan metafysisk och teologisk smörja
blivit uteslutna och där lagen, fixerad och omutlig, även om den är svår
att avslöja måste härska oinskränkt ? ’ ”Detta är en yttring av die Zeitgeist, denna sammanslutning av de mångas kynnen riktad in emot en enda tanke, som på ett mindre kraftfullt språk kallas ’den rådande tidsandan’. Men när man ser tillbaka genom tiderna och där finner död och nedgång för så många skilda Zeitgeist, som en gång dömts allsmäktiga och eviga ; de Egyptiska hierofanternas, den spanska Inkvisitionens, skolasternas, alkemisternas, jakobinernas är man böjd att se den nuvarande tidsandan djärvt i ögonen och fråga varför den mer än sin föregångare skulle vara felfri och evig
? ”Det fanns en tid när causa finalis blev all vetenskaps undergång, när människan försökte räkna ut hur Gud borde ha gjort och jämförde vad han i verkligheten hade uträttat för att därmed lättvindigt kunna undvika vetenskapen. Vi har en stor lärare – Bacon – som återkallade människans sinnen från det fruktlösa irrandet och återgav uppsökandet av fakta och sammanställningen av dem deras rätta plats i filosofin. Han delade inte agnosticismens upphöjda likgiltighet för tillvaron av ett ordnande sinne i universum, som så många av hans efterföljare visat intill våra dagar. Men det kan inte om honom sägas det som kanske kommer att sägas om andra att : ”en partiell blindhet har drabbat fysikens filosofer ; medan man ivrigt gräver efter dess hur i detta synliga universum har man tappat nyckeln till de långt vidare och mer betydelsefulla frågorna om dess varför och dess av vem.” (Thomas Hodgkin ’The Barbarian Invasions of the Roman Empire’ 1885)
Vi har en kraftfull filosof, Kant, som sökte återge ordningen det som
Gud tillhörde och det som människan tillhörde, genom att visa att för
den mänskliga förståndet har kausaliteten samma betydelse som sinnena
har för rumsuppfattningen. Därför kan vårt förstånd inte fatta
någon annan verklighet än den som är bunden till orsakslagen. Den är
tillsammans med rummet och tiden ursprunglig för människan, ett villkor
för erfarenhetens möjlighet. Dessa "det rena förståndets
grundsatser" försvarade matematikens och naturvetenskapernas
möjligheter som strängt vetande ; men på samma gång förändrades den
vetenskapliga sanningen på ett radikalt sätt, därför att den
inskränktes till att omfatta endast verkligheten sådan som de visade sig
för människan, men däremot fråntagit vetenskaperna dess betydelse som
tolkare av själva verkligheten : "förståndet hämtar inte sina
lagar från naturen, utan förståndet föreskriver naturen dess
lagar." Vi kan alltså inte påstå annat än att någon del av
naturen förefaller följdriktig och med den delen kan vi göra traktorer
och tillverka bössor. Men på den andra sidan av verkligheten är allt
bara en gissning i en oändlig följd av gissningar. april 2001 sg
|