Approximationer .

Sun Tzu har sagt :

1. Ty kriget är en livsavgörande angelägenhet för Staten, ett område för liv och död, vägen som leder till överlevnad eller utplåning. Det är en absolut nödvändighet att studera det i grunden.

Li Ch’uan : ”Vapnen är det ondas förebud” kriget är en allvarlig affär; man är rädd att människan försätter sig i det läget utan den eftertanke som krävs.

2. Bedöm det då med de fem pelarnas grundläggande skyldigheter i Statens funktion och värdera dem med de sju element som nämns längre fram. Ni kan då uppfatta de viktigaste förutsättningarna.

3. Den första av dessa pelare är den andliga kraften ; den

andra är de atmosfäriska förhållandena ; den tredje är behärskningen och den femte metoden.

4. Med den andliga kraften avser jag det förhållandet att folket har ett harmoniskt förhållande till sina ledare, så att de följer dem i livet och döden utan att frukta när de sätter sina liv i fara.

5. Med de meteorologiska förhållandena menar jag det ömsesidiga spelet mellan de naturliga krafterna, påverkan av vinterns kyla och sommarens hetta, såväl som de militära rörelserna i enlighet med varje säsong.

6. Med terräng menar jag avstånd, de lätt övervunna såväl som de svåra att övervinna, öppenheten eller slutenheten i landskapet och de förutsättningar till liv eller död dessa erbjuder.

7. Med auktoritet avser jag den kvalité av vishet, rättvisa, mänsklighet, av mod och allvar som finns hos generalen.

Tu Mu : ...” Om chefen är mån om att vara vis, förmår han uppdaga förändringar i omständigheterna och kan omedelbart handla därefter. Om han är rättvis kan hans män vara säkra på belöning och straff. Om han är mänsklig tycker han om sin nästa, delar hans känslor och uppskattar hans arbete och möda. Om generalen är modig, tar han hem segern utan att tveka i det rätta ögonblicket. Om han menar allvar är hans trupper disciplinerade, därför att de fruktar honom och förutser sitt straff.”

Shen Pao Hsu sade : ”Om en general inte är modig är han oförmögen att besegra sin tvekan och nå stora mål.”

.............................................

Sun Tzu var från Staten Ch’i. Tack vare sin bok ”Krigets Konst” fick han företräde inför Ho Lu, kung av Wu. Denna bok brukar sägas tillhöra den klassiska tiden, som sträcker sig till år 551 f.Kr., förmodligen före Konfucius födelse 249, året för ”likvidationen” av ätten Chou som utfördes av kung Chao av Ch’in.

Data är osäkra.

Enligt Ssu Ma Ch’ien, vars monumentala Shih Chi (Dokument av historien eller historiska anteckningar) som avslutades omkring år hundra före vår tideräkning, var Sun Wu en kinesisk medborgare i Staten Ch’i som hade skänkt sin Krigets Konst till Ho Lu, härskare i den till hälften barbariska staten Wu, under senare delen av sjätte århundradet f.Kr...

Det är inte som en antikvarisk kvarlämning som Sun Tzus anteckningar förtjänar vår uppmärksamhet. Krigets Konst är mycket mer...

Sun Tzu var övertygad om att en skicklig strateg kunde betvinga en fientlig armé utan militärt engagemang, att erövra städer utan belägring och att störta Stater utan att bloda värjan. ”Antalet endast i sig” sade han ”ger inte på något sätt en fördel”.

Han ansåg att en noggrann förberedelse byggd på exakta underrättelser om fienden bidrog till en snabb militär lösning. Han var medveten om ekonomins betydelse för krigföringen och var den första att konstatera att militära operationer oundvikligen följdes av höga priser. Detta skrev han : ”Ett utdraget krig kan inte tjäna någon av de inblandade.”

Enligt Sun Tzu var armén det verktyg som gav en fiende, som redan innan dess hade gjorts sårbar, le coup de grace. Före fientligheternas utbrott skulle hemliga agenter infiltrera fienden med vissa avsiktligt lömska och omstörtande handlingar. Det innebar till exempel att sprida falska rykten och felaktiga upplysningar, att korrumpera och köpa tjänstemän i staten och att skapa interna stridigheter, att upprätta en femte kolonn. Under hela tiden skulle speciella agenter ägna sig åt att på alla nivåer uppskatta situationen och avgöra när tiden var mogen och fienden tillräckligt försvagad. Deras rapporter skall tjäna till att upprätta en ”segerrik” plan.

Marskalk Chapochnikov var inte den första att fatta att den viktiga förutsättningen för en framgångsrik kampanj är att ”förbereda åtgärder i det fientliga lägret för att resultatet av anfallet skall bli det åsyftade”. Sålunda fullföljde före detta chefen för den Röda Armén sin parafras av Sun Tzu : ”Den segerrika armén anfaller en demoraliserad fiende som redan på förhand är slagen.”

Krigets Konst har utövat ett stor inflytande under hela den kinesiska historien och över det japanska militära tänkandet ;

den är källan till Mao Tse Tungs strategiska tänkande och doktrinen för den kinesiska armén.

Förmedlad av de Tartariska Mongolerna har den nått Ryssland och blivit en viktig del av det orientaliska arvet. Den är på så sätt en oundgänglig kunskap för att öppna en fördjupad kunskap för att sätta sig in i dessa länders strategiska tänkande.

............................................

”Sir John Duncan, var militärbefälhavare i Shanghai 1927 ; för att klara av den kritiska situation som de kantonesiska arméerna råkat ut för när de under befäl av Chiang Kai Chek avancerade mot Krigsherrarna i Norr :

’Jag har just nu läst en utomordentligt intressant bok :

En av dess idéer påminner mig om er teori om störtfloden i sin upprinnelse : en armé kan liknas vid vatten ; vattnet undviker höjderna och söker sig fram i svackorna ; en armé omringar, viker undan det kraftfulla och ger sig på det obestämda. Strömmen formar sig efter terrängen, segern bärs hem genom att anpassa sig till fiendens situation.’

”Sun Tzus tydliga språk skulle kunna rättat till Clausewitz otydliga tanke. Men olyckligtvis fanns inte Sun Tzu tillgänglig i västerlandet. Inte någon soldat eller statsman hade lagt märke till hans uttalande : ”Inte av något förlängt krig kommer någon Stat att vinna.”

De dödliga anvisningarna som man finner hos Clausewitz beror i stor utsträckning på den ytliga och alltför bokstavliga tolkningen av hans elever, men Clausewitz hade själv blivit offer för detta sätt att tolka sina egna tankar och låtit sin teori sträckas ut till en alltför abstrakt och detaljmässig tolkning för att den skulle kunna tillämpas på verklighetens slagfält.

”Hur många liv skulle inte kunnat sparas under de två världskrigen om soldatutbildningen skett i Sun Tzus anda.”

Den offensiva strategin .

Sun Tzu har sagt :

1. Det är i allmänhet den bästa politiken i kriget att erövra en Stat, så som den är ; att förinta den är bara en sista utväg.

Li Ch’uan : ”Uppmuntra aldrig mord.”

2. Det är mer värt att få den fientliga armén att kapitulera än att förgöra den ; utan att decimera ta tillfånga en bataljon, ett kompani eller en grupp på fem man har mer värde än att förgöra.

3. Att vinna hundra segrar i hundra strider är långt ifrån höjden av vett.

4. Det alltså, som är av största betydelse i kriget, det är att anfalla fiendens strategi.

Tu Mu : ”Storhertigen sade : De som bemödar sig att lösa svårigheter löser dem innan de uppstått. Den som vill lysa med att besegra sina fiender triumferar innan hotet från honom har visat sig.”

Li Ch’uan : ”K’ou Hsun hade omringat Kao Chun. Chun sände sin tjänstgörande officer, Huang Fu Wen för att underhandla. Denna var grov och otidig. K’ou Hsun lät halshugga honom och meddelade detta till Kao Chun på detta sätt : ’Er befälhavare saknade vanlig uppfostran. Jag lät halshugga honom. Om ni vill ge er, gör det omedelbart, om inte försvara er.’ Samma dag bröt Chun sina befästningar och gav sig.

Alla K’ou Hsuns generaler sade : ”Hur gick det till ? Ni avrättade hans sändebud och ändå fick ni dem att lämna från sig stadens nycklar ! Är det möjligt ?

”K’ou Hsun sade : Huang Fu Wen var Kao Chuns högra arm, hans privata rådgivare. Om jag sparat honom hade han fortsatt sina uträkningar, men när jag dödade honom berövade jag Chun hans högra hand. Det står skrivet : Den mest raffinerade konsten i kriget är att ge sig på fiendens uträkningar.

”Alla generalerna sade : ”Detta går över vårt förstånd. ”

När Sun Tzu hade företräde hos Ho Lu, kung av Wu sade denne :

” Jag har läst dina tretton kapitel om kriget. Kan du visa hur man behärskar truppens rörelser ?

Sun Tzu svarade: ”Det kan jag.”

Ho Lu : Kan du göra det med kvinnor ?

Sun Tzu : ” Ja .”

Kungen var villig och skickade efter åttio vackra kvinnor från sitt hov.

Tzu delade dem i två avdelningar och i täten för var och en placerade han två av kungens favoriter. Tzu lärde dem att hantera en hillebard. Sedan sade han : Vet ni var hjärtat befinner sig, den högra handen, den vänstra handen och ryggen ?

Kvinnorna svarade : Det vet vi.

Sun Tzu sade : När jag kommenderar ’Rakt fram’ vänder ni er rakt fram, med hjärtat mot mig ; när jag kommenderar ’vänster om’ vänder ni er åt vänster, när jag kommenderar ’höger om’ vänder ni er åt höger, när jag kommenderar ’helt om’ vänder ni mig ryggen.

Kvinnorna svarade : Vi har förstått.

Efter dessa förberedelser, ordnades bödelns verktyg.

Sun Tzu gav därefter sina order tre gånger och förklarade dem fem gånger, varefter han lät slå signalen ’höger om’ på trumman, varvid kvinnorna började fnittra.

Om instruktionen inte är tydlig och befallningen exakt är det befälhavarens fel. Men eftersom instruktionen varit tydlig och blivit förklarad och inte genomförts i enlighet med den militära lagen, är brottet den befälhavande officerens. Därefter gav han order om att kaptenen för det högra och det vänstra kompaniet skulle halshuggas.

Kungen av Wu som deltog i händelsen från sin balkong, såg att hans två favoritkonkubiner var på väg att avrättas. Han förskräcktes och skickade sin adjutant med följande meddelande : ’Jag vet nu att generalen förmår utnyttja sina trupper. Utan dessa två konkubiner kommer min mat att mista sin smak. Det är min önskan att de skall skonas. ’

Sun Tzu svarade : ’Er tjänare har redan erhållit ställning som högste befälhavare av er själv ; nu är det så att befälhavaren står i täten för armén, han är inte beredd att ta emot vilka order som helst från sin härskare..

Han gav alltså order om att de två kvinnorna som hade kommenderat trupperna skulle halshuggas, för att statuera ett exempel. Därefter satte han de närmast i rang under dem som befäl.

Därefter gav han trumman signal att slå ’vänster om’, ’höger om’, ’rakt fram’, ’helt om’, ’på knä’ och ’res er’ , och alla gjorde exakt vad som krävdes av dem. De vågade inte låta höra ett enda ljud.

Därför sände Sun Tzu följande meddelande till kungen : ’Trupperna befinner sig nu i god ordning. Kungen kan komma och inspektera dem och låta dem passera revy. De kan nu nyttjas så som kungen önskar, de kan också gå genom eld och vatten.’

Kungen av Wu sade : ’Generalen kan dra sig tillbaka och vila sig. Jag har ingen lust att inspektera.’

Sun Tzu sade : ’Kungen håller sig bara till tomma ord. Han förmår inte genomföra dem i verkligheten.’

På det sätte lärde sig Ho Lu vad Sun Tzu var som chef för armén och gjorde honom därför till chef för armén. ”

................................

När jag berättade den här historien för Jhoan stöttes han tillbaka av råheten i den. Det kan vi, men en av lärdomarna är att krig är en rå behandling av livet och därför värt att undvika. Men inget krig kan undvikas genom att man gör sig försvarslös.

Det finns ingen filosofiskt logisk eller psykologisk utredning som säger att människan kommer att avhålla sig från krig – våra politiker är lika ansvarslösa som de fnittrande kvinnorna. Men om det blir krig kommer de att befinna sig i skydd av bunkrarna.

...och de som tror att vi avskaffat alla krig därför att vi är så kloka kommer en dag att bli mycket förvånade alldeles innan de avrättas. Krig uppstår när människan inte får som hon vill, eller som LO uttrycker det ” Stolt men inte nöjd”. Krig är psykologiskt sett oupplösligt förbundet med människans villkor som människa.

Sun Tzu har sagt :

På ett allmänt sätt sett är det samma sak att kommendera ett stort antal personer, som att kommendera några få. Det är en fråga om uppdelning och numrering.

Chang Yu : ”För att dirigera en armé måste man först förtro ansvaret till generalerna och deras närmaste och bestämma vissa formeringar ...

”En människa är en enkel soldat ; två människor ett par ; tre är en trio. Ett par och en trio, det vill säga ett band om fem bildar en tropp* ; två troppar en sektion ; fem sektioner blir en pluton ; två plutoner ett kompani ; två kompanier en bataljon ; två bataljoner ett regemente ; två regementen en brigad ; två brigader en armé. Vart och ett av dessa element är underordnat det närmast föregående i hierarkin och har auktoritativ makt över den som är närmast under. Vart och ett av dem är tränade på lämpligt sätt. Med resultat att det är möjligt att styra en armé på en miljon man på samma sätt som om det rörde sig om några individer. ”

* Den engelske kommentatorn tänker sig att det beror på olika sorters vapen / en kines skulle snarare säga att bland några människor finns de som kan hålla ihop i par, men lika ofta blir ett par en konkurrens, som måste dämpas av en tredje. Så handlar den vise befälhavaren.

2. Och att kommendera ett stort antal är detsamma som att kommendera några få. Det är en fråga om disposition och signal.

Chang Yu : ”Men det är visst att trupperna, när de är talrika, sprider ut sig över vidsträckta områden, som varken ögat eller örat förmår genomtränga med tillfredställande noggrannhet. Det är därför som order till framryckning och återtåg är överlåten till officerarna och männen med standar och signalflaggor, och till dem som förmedlar order att förflytta sig eller göra halt med hjälp av klockor som ljuder eller trummor. På det sättet rycker inte de modiga fram ensamma, och pultroner kan inte fly undan. ”

3. Möjligheten för armén att uthärda fiendens attack utan att besegras är försäkrad genom de kraftrörelser som kallas ”extraordinära” och de som kallas ”normala” **

** Idén tycks framställas av tecknen för Cheng ”normal” eller ”direkt” och Ch’i ”extraordinär” eller ”indirekt” och har en avgörande betydelse. Den normala kraften [Cheng] uppehåller eller stör fienden : den extraordinära kraften träder i verksamhet i tid och plats där dess ingrepp inte kan förutses. Om fienden vädrar en manöver Ch’i och riposterar för att neutralisera denna, förändras den av sig själv till en manöver enligt Cheng

Li Chuang : ” Den kraft som möter fienden är den normala kraften ; den som tar flanken är den extraordinära kraften. Ingen arméchef kan rycka från fienden initiativet utan tillhjälp av de extraordinära krafterna. ”

Ho Yen Hsi : ” Jag gör så att fienden uppfattar min normala kraft som extraordinär och min extraordinära som normal. Dessutom är den normala känslig för att bli extraordinär och vice versa.

4. De trupper som kastas mot fienden som en kvarnsten mot ägg är ett exempel på en massiv stöt mot ingenting.

Ts’ao Ts’ao : ” Kasta mot det mest ömtåliga, det ni har som är hårdast. ”

5. Använd som allmän regel under striden den normala kraften för ett engagera till strid ; använd den extraordinära för att leda till seger.

6. Men resurserna hos dem som är experter på att använda sig av de extraordinära krafterna är lika gränslösa som himlarna och jorden; lika outtömliga som den mäktiga flodens lopp.

7. Verkligen, de avslutas och sedan omgrupperar de sig, återkommande som solens uppgång och månen. De försvinner för att återfödas, de återkommer som årstiderna.

8. Musikens nottecken är till antalet bara fem, men de olika sammansättningarna mellan dem är så många att man inte kan höra dem alla.

9. Grundfärgernas antal är bara fem, men deras sammansättningar är så oräkneliga att man inte kan uppfatta dem alla.

10. Smaken har bara fem grundelement, men de erbjuder en sådan rikhet i sina blandningar att det inte är möjligt att uppleva dem alla.

11. Under striden finns bara den normala kraften och den extraordinära kraften, men deras olika sammansättningar är utan gräns ; inget mänskligt sinne kan gripa dem alla.

12. Därför att de två krafterna frambringar varandra, den ena efter den andra ; deras samspel är utan slut, som två sammanlänkade ringar. Vem kan säga var den ena börjar och den andra slutar ?

13. När vattnet i forsen får stenarna att rulla är det tack vare sin häftighet.

14. Om med ett slag falken slår ned sitt byte är det för att den slår till i rätt ögonblick.

Tu Yu : ” Slå till fienden lika snabbt som falken slår sitt byte. Ofelbart slår den till i veka livet på sitt byte, därför att den inväntar det rätta ögonblicket att slå till. Dess gest är beräknad”.

15. Således besitter den som behärskar krigets konst en oemotståndlig inneboende kraft och hans anfall är styrt med precision.

16. Hans slagkraft är den som finns i pilbågen som spänts till det yttersta, avsändandet av pilen är utlösningen av en mekanism.

17. I stridens vimmel och väsen, förefaller dess fortgång förvirrad, men det finns ingen oordning ; trupperna tycks röra sig i cirkel, men de kan inte besegras.

Li Chiang : ” Under striden verkar allt vara ett tumult och en enda röra. Men flaggorna och standaren svarar för precisa dispositioner och cymbalerna för bestämda regler.”

18. Den synbara oordningen är resultatet av order, den synbara långsamheten är mod, den synbara svagheten är kraft.

Tu Mu : ” Denna verset betyder att om man önskar låtsas vara i oordning för att locka till sig fienden, måste man själv ha sträng disciplin. Det är bara under sådana omständigheter som man kan låtsas vara förvirrad. Den som vill simulera slapphet och hålla sig inom jaktavstånd för fienden måste vara modig, därför att det är bara då han förmår simulera rädsla. Den som vill låtsas svag för att göra sin fiende arrogant, bör vara ytterst stark. Det är bara under sådana förhållanden som man kan låtsas vara svag.

19. Ordning eller oordning är beroende av organisationen, mod eller slapphet på omständigheterna.

Li Ch’uang : ”men, när trupperna lyckas placera sig i en förmånlig ställning blir stackaren modig : när ställningen blir ohållbar förvandlas de modiga till stackare.

20. Sålunda har de som lyckas provocera en rörelse hos fienden lyckats skapa en ställning i vilken denne tvingas ge vika ; de drar fienden med ett lockbete ut ur en ställning där bytet är säkert och genom att förespegla denne en synbar profit, väntar han med sin kraft bakom.

21. Det är anledningen till att chefen för en armé bestämmer segern i ett läge och inte hans underordnade.

Ch’en Hao :” De som är experter i militär konst litar särskilt på det lyckliga tillfället och snabbheten i utförandet. Det slår sig inte till ro inför sina män med resten av arbetet att fullborda.

22. Han väljer sina män som själva kan ta tillfället i akt.

Li Ch’uan :” ... men den modige kan strida ; den försiktige försvara sig ; den vise råda. Det finns då ingen vars talang är förspilld.”

Tu Mu : ” ... vänta intet förverkligande från dem som saknar talang.”

När Ts’ao Ts’ao anföll Chang Lu i Han Chung, lämnade han generalerna Chang Liao, Li Tien och Lo Chin i täten för mer än tusen man för att försvara Ho Fei. Ts’ao Ts’ao skickade order till Hsieh Ti, stabschef för armén i ett kuvert på vilket han skrivit : ”Att öppnas först när rebellerna anlänt.” Strax därpå belägrade Sun Ch’uan av Wu Ho Fei med hundra tusen män. Generalerna öppnade kuvertet och läste : ” Om Sun Ch’uan kommer, skall generalerna Chang och Li öppna strid. General Lo skall försvara staden. Stabschefen för armén skall inte deltaga i striden. Alla övriga generaler skall anfalla fienden.”

Chang Liao har sagt : ”Vår härskare för strid på avstånd och, om vi inväntar ankomsten av förstärkningar, skall rebellerna säkert förinta oss. Det är därför som instruktionerna befaller oss att anfalla fienden omedelbart innan de hunnit samla sig för att mjuka upp deras skärpa och stärka moralen hos de våra egna trupper. Efter detta skall vi kunna försvara staden. Möjligheterna till seger eller nederlag vilar helt i den aktionen. ”

Li Tien och Chang Liao gav sig av och anföll Sun Ch’uan och utmaningen luckrade verkligen upp fiendens moral. De drog sig tillbaka och förberedde sina försvarslinjer och trupperna kände sig säkra. Sun Ch’uan anföll staden under tio dagar, men han lyckades inte inta den och han drog sig tillbaka.

A propos denna händelse har historikern Sun Sheng noterat :”Nu är det så att kriget är en listens affär. Vad beträffar försvaret av Ho Fei, var det flytande, svagt och saknade förstärkningar. Om man litar sig till djärva generaler som älskar att strida kommer man att dra på sig svårigheter. Om man litar sig enbart till dem som är försiktiga, låter sig dessa lätt modfällas och har svårt att hålla situationen under kontroll.”

Ch’ang Yu : ”Men den rätta metoden när man för befäl över män är att utnyttja den snåle och den dumme, den vise och den modige och att ge var och en av dem ansvaret i de situationer som passar dem. Anförtro inte uppdrag åt dem som inte är kapabla att genomföra dem. Genomför ett urval och ge var och en rätt uppgift efter sin förmåga.

24. Den som utnyttjar situationen utnyttjar sina män i striden som man kastar vedträn eller rullar sten. Men det finns i vedtränas och stenarnas natur en vilja att vara i jämvikt på fast mark och att ändra läge på ett oroligt underlag. Om de är fyrkantiga hejdar de sig om de är runda rullar de.

25. Sålunda kan den inneboende kraften i trupperna styras med avsikt och kan liknas vid stenar som förflyttar sig rullande från bergets topp.

Tu Mu : ” ... på det sättet behövs det inte stor kraft för att åstadkomma mycket.”

Chang Yu ” ... Li Chang har sagt : ”I kriget finns tre sorts lägen :

”När generalen misstror fienden och hans officerare är ivriga att strida, när viljan hos dem som rör sig bland molnen och deras iver lika våldsam som en orkan, befinner vi oss inför ett läge skapat av moralen.

”När en ensam man försvarar en passage i bergen som liknar tarmkanalen hos ett får eller ingången till en hundkoja kan han hålla ställningen mot tusen soldater. Man befinner sig inför en situation skapad av naturen.

”När man drar fördel av fiendens behov att slappna av, av hans lättja, hans hunger eller törst eller när man slår till innan hans främre posteringar har hunnit bli upprättade, eller när han armé befinner sig mitt under en flodövergång, befinner man sig inför en situation skapad av fiende. ”

”Också bör man, när man har befälet över trupper, dra fördel av situationen, exakt som när man låter en sten rulla utför ett brant stup. Den kraft man anbringat är liten men resultaten omätliga.”

” ... Vintern 1920 organiserade jag för första gången arbetare politiskt. ... Från den tiden blev jag alltmer övertygad om att endast massiv politisk makt kunde garantera genomförandet av dynamiska reformer .. Under mitt andra besök i Peking ... letade jag ivrigt efter kommunistisk litteratur. [Några av böckerna] borrade sig särskilt djupt in i mitt sinne och byggde upp min tro på marxismen, som jag aldrig sviktat i sedan jag väl accepterat den som den korrekta tolkningen av historien.” [’Kommunistiska manifestet’ ; ’Klasskampen’ av Kautsky och ’Socialismens historia’ Kirkup]

Edgar Snow var den ende västerlänning som inifrån följde ’Den långa marschen’. Hans långa intervju med Mao-Tse-Tung ger bilden av en utomordentligt sympatisk och vidsynt människa, en klok ledare och en ovanligt levande människa.

Som Lidell Hart anmärker var han naturligtvis väl bevandrad i Sun Tzu, hela den röda arméns taktik är – som man kan förstå av Snows skildring – den svagares välorganiserade seger över den numerärt överlägsnes ; man kan säga att i praktiken infördes sovjeterna i Kina men Sun Tzus strategi.

Liksom i Ryssland har marxismen ätit upp sig själv. Exakt hus maktkampen förts går förmodligen inte att förstå, men att marxismen som doktrin fått ge med sig är det inte svårt att se.

Nu ägnar sig det naiva och av sina tekniska framsteg förblindade och av sin vällevnad försvagade Västerlandet i sin självöverskattning åt att införa västerländskt rofferi i Kina. Kineserna ler artigt och tar emot. Men vad kommer att hända när kinesen nått upp till medelklass LO-standard och ekonomiskt överflöd ? Räkna lite :

Ett disciplinerat Kina med ettusen tvåhundra sextio tusen miljoner människor – granne till Indien [totalt odisciplinerat] med en befolkning på ungefärliga ettusen sextiofem miljoner, Pakistan 154 miljoner, Bangladesh 141 miljoner ; alla gränsande till varann och tilläggas kan inom samma sfär Indonesien 238 miljoner, alla icke disciplinerade nationer som skall inlemmas i en misslyckad demokrati – med hoppet att samma upplösning som USA nu undergår skall drabba även Kina. Men ingenting tyder på att den kinesiska kolonier [med ett oräknat antal kineser] undergår samma upplösningstendenser som Västerlandet befolkningar gör. Snarare kommer de att fungera som Sun Tzus infiltratörer. Vad vet någon västerlänning egentligen om kineserna ? Detta västerland som helt upphört att använda sin hjärna annat än till egen omedelbar fördel ?