|
Professor Erling Norrby
Lännersta den 30 december 2002
Sten-Göran Camitz
Stort tack för svaret på mitt brev !
Min propå var en fråga om vad som är verkligt som förutsättning :
antingen känner vi hela verkligheten eller är den verklighet vi känner
en del av en utom denna existerande verklighet och i så fall påverkas
vår verklighet av denna mer omfattande verklighet ? "Forskningens
idé är att nya rön alltid måste bekräftas..." skriver professor
Lars Werkö i en artikel om skojeri inom den biomedicinska forskningen ;
alla nya rön måste bekräftas av andra forskare så att "varken
misstag eller fusk skall finnas i den samlade kunskapsmassan... som man
skall kunna lita på." Att kunna lita på något är att åter och
åter kunna framkalla samma resultat. Professor Werkö tänker sig att ju
närmare man kan knyta ett rön till den avsedda verkan, dess närmare
verkligheten är man. När man som förutsättning tänker sig att varje
försök oföränderligt ger samma svar föreligger en /vetenskaplig/
verklighet. Frågan är bara om detta är hela verkligheten ; antag att
det inte är så.
Vi vet att universum rör sig efter bestämt förutsägbara rörelser,
från atomen eller vad som är mindre till galaxernas rörelser. Så
långt vi kan urskilja universum på detta sätt är dessa rörelser
förutsägbara, rörelser i en oändlighet som vi måste antaga, eftersom
ändligheten förutsätter frånvaro av rumslighet i vilken ingenting
rumsligt (som rörelse) kan verifieras. Vi kan alltså förutsätta en
rumslig och tidsmässig oändlighet, utan att kunna vänta oss att
någonsin kunna 'veta' vad den är, därför att så fort vi försöker
luta oss mot den kommer den att ge efter.
I denna fysiska oändlighet känner vi till en ändlig verklighet en
rörelse på planeten Jorden av helt annat art än i universum : vi kan
kalla den för den levande rörelsen där vi kan iakttaga tre olika
varianter : växternas, djurens och människornas. Vi kan se att dessa
rörelser genom att verka i universums återupprepade rörelse
(i molekylerna) har förändrat en del av detta 'döda' universum till
något annat än det universum vi (hittills) kan uppfatta. Vad jag menar
med detta är bara att denna andra art av rörelse inte emanerar från den
exakta upprepningasbara rörelsen i det 'fysiska' universum utan,
betraktat med den senare förutsättningen, tyder på en verklighet utom
vår som alltså är en större verklighet, men om vilken vi inte kan
'veta' något i vetenskaplig mening bevisbart. Om vi undersöker tillvaron
med denna senare förutsättning skall vi först finna att det råder ett
oupplösligt förhållande mellan 'materian' och 'livet' som uppträder i
materian. Denna levande verkan i materian, som annan art av rörelse, kan
alltså bara verka genom den rörelse som finns i det förutsedda, men
eftersom all rörelse är oändlig till sin art, är den tillkommande
rörelsen oförutsägbar (men som förfluten rörelse 'historisk' alltså
möjlig att klassificera som materiell) - vi skall också finna att
'evolutionen' inte är annat än en hägring, men att å andra sidan den
yttre erfarenheten kommer att ge vissa mönster som på ett visst sätt
återkommer (det är ur dessa iakttagna mönster som religionen uppstår)
vilka tyder, inte på att det skulle finnas någon mening i form av ett
mål, utan på en fortsättning till vilken vi alla bidrar på det ena
eller motsatta sättet. Om denna fortsättning eller dess källa kan vi i
likhet med en medeltida tro om Gud säga att varje åsikt är fel.
Man kan inte förneka att /vetenskapen/ även som objektiv verksamhet
bedrivs av människan och på det sättet inte kan nå ut över det
mänskliga vetandet. Men den mänskliga föreställningen är inte
begränsad av det hon kan veta, inte heller befinner sig denna i det
orubbliga förflutna utan är anslutet till det kommande.
I studiet av den mänskliga handlingen tillkom för omkring hundra år
sedan begreppet finalitet, som princip, för denna och som visar på
förbindelsen medel-syfte, i motsats till
orsak-verkan. Finaliteten är inte en omvändning av kausaliteten,
eftersom ett medel kan tjäna flera syften och omvänt ett mål kan
uppnås med flera olika medel. Man erkänner att människan mycket sällan
handlar kausalt. Också vetenskapsmannen använder sig av uppnådda mål
som blivit medel för att kunna ställa upp nya mål. Här visar sig
emellertid en skillnad i att finala mål är begränsade om de är
avslutade till sitt syfte, på så sätt att deras mål inte kan tjäna
som medel till nya mål : de är avslutat ändliga och förlorar därmed
sin verkan. Inte heller är de nya mål som visar sig alltid givna,
därför att varje medel kan tjäna flera önskade lika väl som oönskade
mål ; det följdriktiga (positiva) målet visar sig vara det som när det
uppnåtts (eller visat sig otjänligt) uppenbarar ett annat som genom sin
verkan syftar till oändligheten.
Detta är den direkta innebörden i nuet av begreppet oändlighet -
förutsättningen för att den 'levande' rörelsen i universum (vår Jord)
skall kunna bibehållas - och visar på ett yttre sätt det ansvar som
människan har i förhållande till den levande världen, genom hennes
förmåga att vara medveten (reflexion) om följden av sina handlingar.
Den utsäger däremot inte något om vilken handling som är den rätta
eftersom livet är tillkomst och inte plan (här ligger skillnaden till
den mekanistiska, materiebegränsade livsåskådningen).
Människan som handlande varelse är lika orubbligt knuten till framtiden
som det kausala är knutet till det förflutna, om människan hindras att
sätta upp mål kommer hon att söka tills hon finner ett annat ; och om
det inte är möjligt för henne kommer hennes liv som människa att verka
som avslutat. Det visar sig också att historikerna söker sig till en
alltmer intuitiv tolkning ; från att studera det som handen gjort till
att söka den föreställning som styrt handen. Den nuvarande historiska
vetenskapen som arbetar evolutionistiskt kan bara betrakta det förflutna
med sina egna ögon (Platon var inte demokrat, eftersom hans idéer kan
tolkas som aristokratiska) - det som nu försiktigt träder fram söker i
stället den syn på verkligheten som ledde handen, den tvingas därmed
att kritiskt granska också den egna handen. Det innebär oundvikligt den
gradvisa utforskningen av den erfarenhet som inte kan aggregeras och som
sker intuitivt (konstnärligt) som visar på att människan i
förhållande till sina villkor och som objekt-subjektvarelse inte tycks
ha förändrats under historisk tid, det vill säga så långt tillbaka
som vi funnit artefakter (konstnärliga uttryck) av henne. Denna nya syn
på människan, som också måste påverka synen på vår egen
verkligheten kan inte räknas vara mer än några århundraden gammal
(Kant), det är alltså inte märkligt att den ännu inte gjort sig hörd,
det beror också på att förfall och uppgång av en epok i en annan
knappast kan ske förrän 'tiden är mogen'.
För att en förändring skall kunna ske, och den kan inte styras av
makten, eftersom människans ansvar är personligt och maktens mål, att
behålla makten, söker förhindra personligt ansvar i utbyte mot en falsk
frihet ; och förändringen dessutom oundvikligt blir global, verkar det
hela som en tröstlös framtidsvy ; en tidig förutsättning är
emellertid att fragmenteringen (som vetenskapligt slutmål) övervinns
till förmån för ett friare sökande efter helheten : holistisk
totalitet eller kosmos som ordning, förutsättning för universum och det
som där existerar.
Detta låter säkert gammaldags och har motbevisats av Stephen Hawkins,
som arbetar med samma tankemönster som professor Werkö : att hela
verkligheten finns i de fakta som kan iakttagas, men som samtidigt hävdar
att den iakttagbara ordning de lever i har uppstått genom kaos att
tillvaron är slump. För detta utgår de från obevisade teorier
(psykoanalysen, evolutionen, antimateria - innan begreppen människa, liv
och materia fått sin definition) - could it possibly be that the media is
the message ? .
Ett Gott Nytt År önskar
(Sten-Görann
Camitz)
PS
Vissa slutsatser kan verka brådstörtade, men är inte lösa påståenden
; här är de viktigaste källorna som visar att mitt ärende i själva
verket bara är brevbärarens ;
Fritz Künkel 'Einführung in der Charakterkunde'
Konstantin Stanislavskij : 'En skådespelares arbete med sig själv' samt
flera opublicerade verk.
Bernard Suzanne - http://plato-dialogues.org
Pierre Souffrin - 'Sur l'histoire du concept de vitesse ; Galilée et la
tradition scolastique' http://wwwrc.obs-azur.fr/cerga
O.E. Westin : uppslagsordet 'Rörelse' i Nordisk familjbok. 1916
Emile Namer 'Giordano Bruno¸ Cause, principe et unité' édition
Vigdor
Alexander Solsjenitsyn 'Gulagarkipelagen', 'En kalv mot eken
stångades',
http://www.libertyhaven.com/thinkers : 'A world split apart'
John Ruskin 'The stones of Venice - The Quarry'
Om Michel Servet : Natale Benazzi och Matteo d'Amico 'Le livre noir de
l,Inquisition' ; Eva Dahlbeck 'Serveto och den eviga elden' ed.
Korpen
Yi King (I Ching) Le Livre des Transformations, den kinesiska
vishetsläran, gemensamt omfattad av Konfucius och Lao Tse
Christian Jacq 'La sagesse égyptienne' ; 'Le petit Champollion illustré'
m.fl. om den egyptiska civilisationen och dess uttryck i hieroglyferna,
symbolen som verklighet
Det mesta finns översatt och något kommenterat på www.camitz.com som
hela tiden är en tillkomst och söker registrera hur människan är
oförmögen att leva utan religion och nu har flera alternativ på gång
som hon finner nyttiga ; vetenskapen, naturen, eller det kanske tydligaste
och mest lockande : hon själv. Künkel varnar för detta !
Klarläggandet av tro och vetande tycks vara en av de viktigaste
uppgifterna för vår civilisation. I SvD serie om Ingemar Hedenius
lyckades man aldrig komma ens i närheten av vad som är tro.
|