Index

   Mina filosofer       

 

Min fråga till /vetenskapen/              Svaret från Ständige Sekreteraren sid 1   sid 2

          Mitt svar                    Hedenii Tro och Vetande         Torbjörn Tännsjö

 

         Massacio                   Lorenzo Lotto, De Utdrivna      

 

         Pascal (Tankar om stilen)                   Schumpete

 

         Pierre Aubenque         Aristoteles (historia)    

    

         Försiktigheten hos Aristoteles:   Tolkningen

         Kosmologin                  Antropologin      

         Den tragiska källan        Försiktigheten hos Kant

 

         Problemet med varat hos Aristoteles 

         Första delen

         Företal            Kapitel I            Kapitel II            Kapitel III

       

         Andra delen  

         Första Kapitlet            Andra Kapitlet           Tredje kapitlet

         Tredje Kapitlet            Fjärde Kapitlet          Slutsats

 

 

        

 

 

      Westin I ; II       Westin III      Westin Andra delen

      Westin inledn     Westin efterskrift

       Realiteter 1        Realiteter 2    

 

   Det engelska originalet

      Westin org I ; II ; III      Westin org Part II

     

 

  Lakatos,  Kurt Gödel och Duhem,:

Inledning                  Metod I             Metod II

                             

 Metod III     Popper on induction         appendix.htm   

Newtons effekt        Historia              Imre Lakatos  [Lepelltier]

 

Gödel                     Duhem

 

    Sedan Renässansen har det skett en ständig reträtt i det andliga klimatet i det Europa som är en del av världen, på samma gång som européerna koloniserat, plundrat länder på deras tillgångar och förslavat deras folk i Guds namn, vilket man innerst vetat inte var Guds vilja utan bara det tvetungade egot, har det skett en inskränkning av intelligens och intuition så att denna maskinkultur som vill ta över världen gör det utan någon bärande tanke därför att den sanning som räknas är ”att mäta är att veta”. Renässansen började vandringen från tro till formalism, från innehåll till ytlighet, kulmen nåddes med Newton och hans profet Voltaire och vägen ledde in i en återvändsgränd ur vilken det för länge sedan är för sent att ta sig. Imre Kertész skriver att ingen roman kommer att kunna skrivas innan vi gjort upp räkningen med 1900-talets fasor och Richard Marienstras om "tragedins död", ingen  tragedi kan beskriva verkligheten som vi själva framkallat – före alla andra just det europeiska arvet utspritt över jorden, med den uttalade viljan att inte alls respektera andras kultur, därför att man inte längre vet vad kultur innebär i annan form än bekvämlighet.

    Det förefaller som det under mellankrigstiden – och inte alls på grund av eländet skulle mognat något i den europeiska tanken, inte genom påverkan för ingen aktör kände, eller refererade till de andra – utom Popper / Lakatos, men de framträdde alla som befriare från tanken om människan som maskin och härskare över världen och sig själva som Gudar!

    Det som står nedan är en skiss, allt återstår att göra:

 

    TIDEN ÄR INGENTING, TIDEN ÄR.

    År 1927 utkom Fritz Künkel med sin Karaktärskunskap, 1931 gav Kurt Gödel ut sina teorem om inkonsistens och inkompletud och 1934 Karl Popper Logik der Forschung. Vilket samvete regerade då Europa ?

    Det moderna samhället har 2006 utvecklats till en otroligt komplicerad maskin, styrd av datorer.

    Vi känner inte den maskinen, vi kan bara se fragment av den, eller fragment av dess resultat. Det är ett alltid återkommande resultat, förutsatt att vi matar in samma delar i vår fråga. Maskinen kan bara ställa frågor som den anvisas att ställa. Gödel har visat att detta gäller.

    Künkel har visat att vi inte kommer åt den del av oss som ställer de ursprungliga frågorna – det är vårt subjekt. Vårt subjekt är inte materiellt, på samma gång är jaget en oupplöslig förening mellan vår kropp som är ett materiellt objekt och vårt subjekt som inte är materiellt sett – alltså inte sårbart i vår värld. Religiöst uppfattar vi subjektet som själ, kortfattat :

   ”Denna lag gäller : ju mer retlig en människa är desto starkare är spänningen på hennes jaglinje mellan känslan av mindervärde och behovet att hävda sig ; dess mindre är kretsen för hennes sakliga beteende och tvärt om ; ju vidare sakligt beteende dess mindre är retligheten. Eller uttryckt på ett annat sätt :

    Sensibiliteten är omvänt proportionell mot irritabiliteten.” 

    Künkel bekräftar Gödel.

    Karl Popper kompletterar Gödel och tvärtom:

    ”Metodologiska regler betraktas här som konventioner, de är att likna vid reglerna i schackspelet, vilka inte många skulle betrakta som ren logik, när man tänker på att den rena logiken behärskas av den språkliga formulan, skulle en förfrågan till schackspelets regler kunna kallas Schackspelets Logik men knappast Ren Logik (på samma sätt, fortsätter Popper, måste man kalla den vetenskapliga forskningen som den Vetenskapliga upptäcktens logik.”)

    Redan i början av seklet, i varje fall före 1926 hade Einstein formulerat villkoren för den vetenskapliga upptäckten, som han det året förklarade för Heisenberg, som var involverad i det Bohrska kvantumprogrammet :

    ”Naturligtvis kan man inte grunda en fysisk teori på iakttagelser, kanske har jag någon gång varit inne på den tanken, men i själva verket är det tvärtom, bara teorin visar vad man kan observera.” Och Einstein har också sagt: Naturen behåller svartsjukt sina hemligheter och skulle man någon gång lyckas råka på någon av dem tar den snart tillbaka den.  

    Einstein bekräftas av Gödel, Künkel, Popper och Lakatos (som i betydelse är i nivå med de andra)

    Slutligen: 1900-talets filosofiska resultat (som jag betraktar som sammanfattat här ovan) säger kortfattat, med en grundläggande logisk formulering att ”Påståenden kan bara slutledas från andra påståenden, aldrig från fakta”. Detta är en allmänt gällande logik, som är direkt beroende av den mänskliga begränsningen. Människan kan verka på Jorden, hennes uppgift är att verka på Jorden, hennes viktigaste verktyg är hennes andlighet, som verkar utanför systemet Jorden och som vi här kallar intelligens.

 

    Människan villkor på Jorden är absoluta, det vill säga det finns en gräns för hennes möjligheter att handla och att överleva. Inför den oerhörda befolkningsökningen på jorden, har den Europeiska civilisationen historiskt – den som självsvåldigt vill ta över ledningen av människan öde – inte något annat att erbjuda än tekniska lösningar, politik och administration och med löften om en helt obestyrkt ljus framtid för mänskligheten. Vilken mänsklighet ? Det man föreställer sig är närmast en mekaniserad, teknokratisk Sörgårdsidyll, eller en steril funktionalistisk varelse som kan matas med tabletter, men inte ett ord om ett mänskligt inre, den med nödvändighet känslolösa maskinmänniskan; är det målet ? människan som programmerad robot.

    Det moderna lever med en utomordentligt hög grad av skenhelighet; den moderna människan lever helt och hållet för sin egen del och saknar all insikt i sambandet mellan människor, hon saknar därigenom också insikt i betydelsen av sambandet mellan människor, världshistorien börjar för ’den moderna människan’ med hennes födelse och avslutas vid henne dödsbädd, såvitt det henne angår. Med eller mot sin vilja kommer hon därför att se sig själv som tillvarons ändamål, som helig och oberörbar, utan att lägga märke till att historien lagt märke till något helt annat. Men då hon inte orkat skaffa sig förmågan att kliva upp ur sin egen paulun, kommer hon aldrig att lägga märke till att man kan förstå genom att utveckla sin intelligens, något som står varje människa till buds, individen föredrar ändå sin egen helgongloria. (se Gödel).

    De här ovan antydda slutsatserna förnekas kategoriskt av hela det moderna samhället, som är en sluten normalitet och som alltmer avlägsnar sig från tanken att den enskilda människan skulle vara annat än en automat som kan programmeras : de som anser sig kunna göra det är alltså att förlikna vid Gudar, antingen de sysslar med död teknik eller dödande politik. De lämnar på grund av sin okunskap om människan och hennes villkor efter sig en draksådd som kommer att befolka de enorma anhopningar som utgörs av de ständigt växande slumstäderna. Bara genom att betrakta sig själva som oansvariga kan politiker och vetenskapsmän freda sina samveten. Om människan låter sig förnedras till förintelse, kommer inte livet att göra det, om den enskilda människan betraktar sig som Världshistoria, gör inte livet som helhet det, livet är likgiltig för klagomål och tar inte upp reklamationer, det kommer att fortsätta utan oss, vi lämnar bara ett obehagligt illaluktande likspår efter oss !

 

    Newton gav människan ett vetenskapligt program med mekaniska lagar och idén om ’krafter på avstånd’ – gravitationen. Det var ett intuitivt program, men som också hänvisade till gammal erfarenhet, det betydelsefulla var sammanställningen och verktygen, till exempel infinitesimalteorin ; Vetenskaparna har nu kommit fram till att Världen styrs av starka krafter och svaga krafter, man bortser helt från att Einstein har en annan teori, relativiteten, som är ett annat och mer fruktbart sätt att betrakta Världen; Einstein undersöker inte kraften, han undersöker rörelsen. För mekaniken mynnar allt ut i krafter eller energier, för relativitet börjar verkligheten med rörelsen.

    Den analytiska människan gav stöd åt tanken om människan som maskin och därmed om maskinen som en förlängd människa. Freud passar in i det organiserade systemtänkandet, men Freuds analys har aldrig visat något resultat ; läkemedelsbranschen är beviset. Människan, vars erfarenhet sträcker sig något längre tillbaka i tiden, visar sig inte passa in i systemet, eller må bra av kemin, man insåg detta från början, men man har sedan en lång tid tillbaka glömt bort det.

    De som har makt över systemen, härskar också över människor, men de har ingen makt över sig själva.

    Det finns i dagens läge tillräckligt mycket vetenskapligt kunnande och insikt i människan som villkorlig varelse på jorden för att kunna upprätta ett vetenskapligt program utgående från relativiteten som ursprunglig och människan som levande (ickemekanisk) varelse. Jag har nämnt några av dem ovan, det finns fler, det finns många fler, samtidigt som det är ett oerhört arbete för många människor som vågar bryta upp så kallade sanningar och värderingar som varit fastrostade i hundratals år för att upprätta ett nytt program för mänskligheten – jag säger att det krävs mod därför att de troende maskinreligiösa, upplever ett dödligt hot när deras trosvisshet hotas, det innebär ett oväntat lidande för dem att inte ha rätt, som under ett krig, det är därför – skulle jag tro – ingenting görs man låter det ’Stolta Tornet’ rasa, vad rör det oss så länge vi klarar oss !

    Allting, men huvudsakligen på grund av en missuppfattning av innebörden av begreppet ’människa’ som civilisationen består av, kommer att vittra sönder och inte efterlämna något annat än den bittra smaken av bortkastat liv.

    Lännersta den 15 maj 2006 ; sg

 

 

Home