|
replik
till artikel om kloning av professor Madeleine Leijonhufvud,- besvarat
efter ny fråga i nov av Erling Norrby
Vetenskaperna tillmäts allt större betydelse i vårt samhälle, som nu
befinner sig i en snabb förvandling. Det förefaller därför viktigt att
vetenskapsmännen ger samhället tillbaka vad det kan vänta sig av de
vetenskapliga framstegen och helt allmänt vilka syften vetenskapen har.
Avsikten bakom en sådan deklaration skulle kunna vara att rätta till
missförstånd från dem som inte är insatta i den vetenskapliga metoden,
att de som i andra hand använder sig av dess forskning inte begår
missgrepp och att vetenskapen på det sättet i övrigt skulle kunna
förklara sig för samhället. Jag kommer nedan att använda begreppet
/vetenskapen/ för att ange forskning som bygger på vedertagna metoder
och som
Kgl Vetenskapsakademin säger sig stödja.
Det är främst två frågor som förefaller vara av betydelse.
Den första frågan är om /vetenskapen/ (som metod) anser sig vara
allvetande, eller om den erkänner en gräns för sitt vetande ? Om den
första frågan besvaras med ja kan man tänka sig att /vetenskapen/
skulle gå ut med detta vetande till människorna i samhället och
förklara för dem som ställer sig tvivlande och med full evidens visa
på vilket sätt dessa tvivlare har fel och att vetenskapen är
allomfattande och saknar gräns för sitt vetande.
I det motsatta fallet att /vetenskapen/ erkänner att det finns en gräns
för vetandet borde den inte då söka fastställa dessa gränser för att
tydligt markera det område inom vilken den har full kompetens, utan att
därför behöva lägga band på sitt sökande. Om /vetenskapen/ och det
sunda förnuftet visade sig omfatta samma kunskapsområde skulle detta
kunna förstås av alla med sunt förnuft.
Den andra frågan är vilken inställning /vetenskapen/ intar till
begreppet "liv" (människans liv). Kan /vetenskapen/ bekräfta
sin förmåga att beräkna och följaktligen värdera det mänskliga
livsinnehållet ? Om inte, uppstår frågan om "livet", det för
varje människa viktigaste (utan liv är inget viktigt) är något som
/vetenskapen/ vet mer om och därför kan bedöma bättre än den enskilda
människa som är bärare av samma liv ?
Om /vetenskapen/ är absolut auktoritet på livet borde samtidigt ett krav
kunna ställas att den tydligt för fram sina syften med människan(-s
liv), om inte annat så av ren artighet mot de människor vars liv (eller
vars barns liv) den avser att förändra och vart förändringen syftar
?
De här frågorna är i första hand interna frågor för /vetenskapen/ ;
de kan förefalla filosofiska, men återupplivar i så fall den betydelse
filosofin hade, när den gav /vetenskapen/ legitimitet i det samhälle som
hittills garanterat dess existens - det vill säga om /vetenskapen/ nu
tror att den kan sträcka sig utöver den mänskliga
föreställningsförmågan. Är /vetenskapen/ medveten om den risk den
löper om den inte hela tiden håller fast vid och förnyar "strävan
att vara det högsta uttrycket för människans sökande efter klarhet och
sammanhang", att nonchalans i den frågan kan tvinga in den på
metafysiska vägar och mystik som ifrågasätter det sunda
förnuftet.
Därför syns det som ett rimligt krav att /vetenskapen/ förser sig med
tydliga uttryck och begrepp inom den helhet med vilken vi menar vår
tillvaro och för det liv, som inte bara tillhör vetenskapen utan var och
en
av oss.
Vänligen Sten-Göran Camitz
Lännersta den 29 juli 2002
|