Den här översättningen av Fritz Künkels Einführung in der Charakterkunde har försökt
anpassa sig till nuvarande språkbruk utan att ge efter på den klarhet som är en del av
Künkels språk. Det finns hos honom inte något som är oväsentligt, även när det kan
förefalla marginellt. I min introduktion har jag försökt att sammanfatta, så kortfattat som
möjligt, den grund som Künkel utgår från.
Die Einführung finns utgiven år 2000 på Hirzel Verlag Stuttgart. Delar av denna finns i USA
i engelsk översättning, men vad jag vet bara antikvariskt. Jag har inte kunnat finna hela
verket, som för första gången gavs ut i Berlin 1927. Den nuvarande versionen är klarare
och mer genomförd än denna första. Künkel flyttade före kriget till Förenta Staterna.
Han dog 1956.
Det finns knappast någon som känner ens namnet Künkel och i den västerländska
människokunskapen försöker man hela tiden föra honom tillbaka till det som han i
första hand tar ställning emot - att göra människan till objekt. Den freudska traditionen
gör allra först människan till sitt objekt för att undersöka henne "...man gör människan
till ett dött föremål, utsatt för krafter utom henne, drifter och miljö, som är förklaring ;
men människan kan inte förklaras utan ansvar för sina handlingar, medvetna eller
omedvetna"
Den på fysiken grundade vetenskapen måste se människan som "en vagn utsatt för olika
krafter som vill föra henne åt än det ena än det andra hållet" och utför sin forskning
som på ett viljelöst föremål. "Men eftersom människan varken är ett föremål eller möjlig
att återupprepa kommer denna vetenskap alltid att stå främmande för sitt föremål. "
Introduktion
Förord
Del 1 - Karaktärens form
Del 2 - Karaktärens
tillblivelse
Del 3 - Karaktärer i
vardagslag
Del 4 - Kärlek och äktenskap
Del 5 - Lidandets väg
Del 6 - Mognad och klarhet
Del 7 - Teoretisk bakgrund
Del 8 - Exempel 1 : En treårings karaktär
Exempel 2 Ett tjuvaktigt barn
Exempel 3 En felanalys
Exempel 4 Oförmögen till kärlek
Det finns en egendomlig motvilja hos dem vilka jag försökt presentera Künkels
karaktärskunskap för och jag tror att det beror på i huvudsak tre förhållanden.
För det första är vår materiella tillvaro grundad på ett ytligt orsakstänkande
och orsakstänkandet är till sin natur final : det blockerar varje naturligt vidare
sökande.
För det andra är det svårt att inse hur nära verkligheten den här opretentiösa
framställningen av noniken är, nästan i varje ögonblick rör den vid något som för
varje människa kommer att visa sig vara väsentligt, den kräver alltså att man
studerar den ungefär som man studerar algebra för att sedan i verkliga livet
plötsligt upptäcka att det stämmer.
Och detta är förmodligen den största och samtidigt omedvetna stötestenen.
Om en människa inte befinner sig i en akut själslig kris och särskilt i vår kultur,
har hon föga till övers för att söka förstå sig själv, sina fel och misstag eftersom
det oundvikligen är förenat med lidande. En kultur som helt är inriktad på
materiellt välstånd hindrar genom sin tidsanda varje allvarligt sökande efter
det immateriella hos människan. Till och med religionen har blivit socialistisk.
juni 02