Åter 

Confucius 

Låt oss undersöka hans tanke. Låt oss övertygas om att på många sätt kan den vara användbar för oss, västerlänningar, nuförtiden, om inte annat än för att närmare lära känna oss själva. 
Han viktigaste doktrin, Kong född i Lou under det sjätte seklet före Kristus, bestämmer att det finns en ordning i universum, som är höjd över varje mänsklig vilja, men som bara existerar genom ett verkligt samarbete från människan. Denna ordning råder inte över universum, men i universum. Det är inte en ordning som man underkastar sig, men en ordning som människan bör upprätta. I grunden av denna ordning existerar en moralisk kraft, en aktivitet, som inte har någon subjektiv källa i den enskilde, men som är del av en universell plan. Om människan, staten, kejsaren inte uppmärksammar det nödvändiga moraliska sättet att handla, blir ordningen i naturen störd. I början av Den Stora Doktrinen, är det sagt : Vi har fått ljuset från himlen, ljusets princip för att förändra oss, vi människor och för att nå det perfekta." I början av Den Gyllene Mitten är det sagt : "Himlens bestämmelse heter den rimliga naturen ; om vi rättar oss efter den och rättar våra handlingar efter den rimliga naturens krav, är vi på rätt väg." Det är nyckeln och meningen till den moraliska handlingen. Våra skyldigheter är inte resultatet av vissa regler, inte  bestämda av förbud som ges oss utifrån, men består i att på ett behagligt sätt underhålla det naturliga förnuftet, detta gudomliga ljus, som vi är skyldiga att inte förnedra och att leva i harmoni med naturen som omger oss. "Perfektion är himlens lag, och perfektion är människans lag." 
Så upprättar Confucius en intim förbindelse mellan den stora universella ordningen och människans uppförande. Genom våra handlingar och vårt uppträdande bör vi söka nå samklang med världens allmänna gång. 
Denna moral har då ett kosmiskt perspektiv. Vilken värdighet får inte den roll som är människans. Den moraliska handlingen har en djupare innebörd. Hur långt borta är vi inte från den fåfänga elakheten och det djävulska liknöjet i vår epok ! 
Sioun Tsou klagar : "Människan söker sin fördel. Hon följer sina instinkter och snålhet griper henne. Knappt är hon född förrän förr än känslan för rätt försvinner, förståndet försvinner och jämvikten." 
Men Mencius svarar : "När man förlorar en höna eller en hund, vet man var man skall söka efter den. Men när man förlorar sitt hjärtas verkliga känslor, vet man inte var de är. Den praktiska filosofin har till uppgift att åter finna de känslor som vi har förlorat. " 

Confucius ; Textes choisis et commentes - Alfred Doeblin 

    Confucius och hans samtida Lao-Tse var inte ense i allt. I samlingen Kinesiska Tänkare i urval av Anders Henrikson och Hwang-TsuYü kan vi finna några tankar av Chouang Chou, samtida med Epikuros :        

 ”En lärjunge till rövaren Cheh frågade denne och sade : ’Är Vägen tillfinnandes även i tjuvens yrke?’ Cheh svarade ’Kan du säga mig något där Vägen inte finns? Att ha på känn var bytet ligger dolt, det är visdom. Att vara den förste att bryta sig in, det är mod. Att vara den siste som går ut, det är rättfärdighet. Att veta om kuppen skall lyckas, det är kunskap. Att dela bytet lika, det är människokärlek. Aldrig har någon i hela riket blivit en stor tjuv utan att vara i besittning av dessa fem dygder.”

            Yeh Ch’üeh frågade Wang I och sade : ”Vet du med säkerhet att allting är vad det är? ”

            ”Hur skulle jag kunna veta det?

            ”Vet du då vad det är du inte vet?”

            ”Hur skulle jag kunna veta det?”

            ”Det finns alltså ingen kunskap?”

            Wang I sade : ”Hur skulle jag kunna veta det? Jag skall ändå försöka svara dig. Hur kan vi veta att det vi kallar vetande, inte i verkligheten är brist på vetande? Om en människa sover på marken, får hon värk och blir lam. Men hur är det med en ål? Att vistas i trädtopparna är för en människa farofyllt och skrämmande. Men hur är det för en apa? Människan, apan och ålen, vem av dem kan tala om var man skall vistas? Apan parar sig med apan, råbocken älskar hinden, ålen slår sig i lag med fiskarna, men människan älskar skönheten hos Mao Ch’iang och Li Chi, vid vilkas åsyn fiskarna dyker ned i vattnet, fåglarna flyger till väders och hjortarna tar till flykten. Vem av dem kan avgöra vad skönhet är? Enligt min uppfattning är sådana begrepp som välvilja, rättvisa, det godas väg och det ondas väg helt förvirrade. Hur skall då jag kunna reda ut dem?”

            ”Om vi låter oss ledas av inlärda meningar, vem skall då sakna ledning? Vad finns då för orsak att utbyta tankar om rätt och orätt med andra?” Önskan att följa inlärda meningar, det har ju även dårarna. Men att bilda sig åsikter om rätt och orätt utan att först ha en inre övertygelse, det är som att säga : ’Jag reser till Yüeh idag och kom fram igår.”

Home