Mall

Åter

Ta Tchouan / Den Stora Kommentaren

Tolkad av Wilhelm Richard /franska Etienne Perrot

(också kallad Hi Tsi Tchouan eller Kommentar till de tillfogade omdömena ; Boken som det är fråga om behandlar på en gång förändringen i livet, som inte är synlig och de förvandlingar som vid skilda tillfällen på ett påtagligt sätt visar upp den ständigt pågående förändringen – jag har till skillnad mot den tidigare översättningen till svenska valt att kalla boken Förändringarnas Bok därför att kosmos villkor är en ständig rörelse och det är i rörelsen som man kan närma sig verligheten. sg)

Första delen

DE GRUNDLÄGGANDE FÖRUTSÄTTNINGARNA

KAPITEL I. Förvändringarna i universum och i Förändringarnas Bok.

1. Himlen är däruppe och jorden där nere : så avgörs det skapande och det mottagande. Till följd av denna skillnad mellan det låga och det höga, är de övre och undre platserna inrättade.

Rörelsen och vilan ha sina bestämda lagar ; det är därigenom de starka och de svaga dragen kan urskiljas.

Händelserna följer sina bestämda riktningar, var och en efter sin natur. Sakerna skiljer sig åt, den ena från den andra, genom avgjorda klasser. Därigenom uppstår det lyckosamma och det olyckliga. Fenomenen tar form i himlen ; gestalterna tar form på jorden ; därigenom visar sig förändring och förvandling.

I Ching skiljer på tre sorters övergångar (förvandlingar) : icke-förändringen, den cirkulära förändringen och den oåterkalleliga förändringen. Icke-förändringen är på ett särskilt sätt den oundgängliga möjligheten genom vilken all förändring över huvudtaget kan ske. Varje förändring måste innehålla en jämförelsepunkt som förändringen förhåller sig till och utan vilken det inte kan finnas någon avgjord ordning utan allt löser upp sig i rörelsernas kaos. Denna referenspunkt bör ha upprättats, och det kräver vid varje tillfälle ett val och ett beslut. Genom detta uppstår ett koordinerat system i vilket allt det övriga kan finna sin plats.

Teoretiskt skulle vilken referenspunkt som helst vara möjlig, men erfarenheten visar att från den allra första stund vårt medvetande uppstått finner vi oss placerade inom redan befintliga system som är övergripande och där det redan råder förhållanden. Svårigheten ligger alltså i att finna sin egen referenspunkt på ett sådant sätt att den sammanfaller med de kosmiska tilldragelsernas referenspunkt. Det är bara en sådan inställning som kan förhindra att det universum som har skapats, genom vår vårdslöshet slås i spillor mot överlägsna och starkare system och kan förhindra att det kommer i konflikt med dem. Förutsättningen för ett sådant beslut är naturligtvis att man är övertygad om att världen, vid en yttersta granskning visar sig vara ett enhetligt system av förhållanden, att den är ett kosmos och inte ett kaos. Den övertygelsen är den före allt annat grundläggande principen i den kinesiska filosofin – som i all filosofi. Denna yttersta referenspunkt är orörlig och det är i förhållande till den som all förändring sker.

(den cirkulära förändringen beskriver på något sätt människan och kosmos, den oåterkalleliga ”le temps perdu” det bortflyende ögonblicket det liv som inte återkommer)

Förändringarnas Bok tar till grund för detta referenssystem skillnaden mellan himlen och jorden ; himlen är den övre, ljusa världen, som, även om den är okroppslig, kraftfullt styr och avgör allt det som händer, under det att framför den, den undre, jorden är den mörka världen som är kroppslig och i sina rörelser beroende av de himmelska fenomenen. (Detta resonemang företer en begriplig bild av världen och dess gång, även om den inte är korrekt, vilket i sig inte har någon betydelse. Den kan jämföras med den ”moderna vetenskapen och dess forskning” som i världens gång tror sig kunna avvara de andliga krafterna och därför måste, men utan att erkänna det, lita sig till att det kosmos de refererar till har en från begynnelsen inbyggd mekanism som i likhet med Calvin tänker att ”Gud i ett första rådslag avgjort vem som skall frälsas och vem som skall gå under”, den erkänner inte livet men evolutionen.sg)

Denna åtskillnad mellan det högre och det lägre ger på ett särskilt sätt en skillnad i värde och gör att en av förutsättningarna är högre och mer ärad, medan den andra betraktas vara av mindre värde och lägre. Dessa två grundläggande förutsättningar är utgångspunkten för allt existerande i Förändringarnas Bok : det skapande och det mottagande. Man kan i det sammanhanget absolut inte tala om dualitet, därför att dessa två principer är tveklöst sammanbundna av ett ömsesidigt förhållande grundat på enhet (de skulle annars inte kunna uppträda som referenspunkt). De strider inte mot varandra, men kompletterar varann ömsesidigt. Det är exakt uttryckt skillnaden i nivå som är förutsättningen för rörelsen i förändringen och visar på den levande energin.

Förutsatt att denna uppfattning om det som är över och det som är under gäller deras värde, kommer man fram till en bestämning av vad som är betydande och vad som är tarvligt. Detta finns på ett bildlikt sätt uttryckt i hexagrammen i Förändringarnas Bok, som är uppdelade i höga och låga platser, betydande och tarvliga. Varje hexagram har sex platser ; de ojämna är betydande de jämna är tarvliga. (Eftersom detta är ett sätt att tolka Det Verkliga finns i värderingarna inga etiska värden som är

subjektivt – individuella : det lyckosamma och det olyckliga hänför sig uteslutande till förändringen.)

Till denna skillnad fogar sig en annan. I himlen och på jorden sker en ständig rörelse och förändring ; på jorden lägger man märke till oföränderliga tillstånd, synbart stabila. Om man tittar närmare efter är detta bara ett intryck. I den syn på tillvaron som finns i Förändringarnas Bok finns ingenting som anses vara i vila (stillastående), vila är bara ett mellanläge till rörelse, det är kan man säga en inneboende rörelse.

(jfr O.E. Westin : Rörelse, mekanik ; ett föremåls förändring av läge. Vila, bibehållande av läge kan, trots att den är motsatsen till rörelse, ändå sägas vara ett gränsfall av den, nämligen det då rörelsens hastighet är noll.)

Under alla omständigheter finns det tillfällen då rörelsen blir synlig. Av detta sakernas tillstånd ger linjerna i hexagrammen en bild genom sitt läge och genom att omväxlande vara starka (obrutna) och svaga (delade). Förutsättningen för rörelsen framträder genom det fasta och starka elementet och förutsättningen för vila genom det svaga elementet. Den fasta linjen representeras av en heldragen linje motsvarande den ljusa förutsättningen och den formbara linjen genom en delad linje som motsvarar den mörka förutsättningen.

Genom förhållandet mellan linjernas karaktär (fast eller formbar) och karaktären som de olika platserna har (betydande eller tarvlig) uppstår ett stort antal möjliga situationer. Dessa ger i sin tur bilden av en tredje grupp av händelser i världen. Det finns balanserade tillstånd då det härskar någon form av harmoni och osäkra tillstånd då förvirring råder. I unversum säger I Ching råder en ordning som genomtränger allt. Vid de tillfällen då varje sak befinner sig på sin rätta plats i denna ordning är balansen upprättad och det råder harmoni. I naturen kan man lägga märke till en sådan tendens till ordning. På något sätt drar platserna till sig de drag som de är besläktade med så att det uppstår en harmoni, en samklang (kosmisk). Men jämsides med detta är en annan tendens i verksamhet. Saker och ting är inte bara avgjorda genom sin tendens att ordna sig, de rör sig samtidigt på grund av krafter som de maskinmässigt är försedda med, de påverkas av krafter utifrån. Genom detta förhållande är det inte under alla omständigheter möjligt att upprätta en ordning, det kan inträffa snedsteg som enbart för med sig förvirring och oreda. Tillämpat på mänskliga förhållanden är det harmoniska tillståndet lyckosamt medan disharmonin medför olycka. Denna grupp av händelser kan inte gestaltas på annat sätt än genom kombinationen av linjer och platser, som har visats ovan.

En annan lag : På himlen förändras fenomenen genom förändingen av platsen för solen, månen och stjärnorna. Dessa fenomen följer bestämda lagar. I förening med dem uppstår på jorden enligt identiska lagar, så väl som dessa lagar låter sig beräknas, jordens former, blommornas, och frukternas, födelse och undergång när man känner tidens lagar. När man känner förändringens lagar, låter sig detta bestämmas i förväg och den fria handlingen blir därigenom möjlig. (Friheten är inte en fråga om godtyckligt beslut som den enskilda människan gör mer eller mindre blint. Den finns i kännedomen om universums lag och hos den som utför den, lugnt eller engagerat inom det verkliga intresset. Denna uppfattning är gemensam för alla traditionella läror. Därigenom betyder frihet för den kinesiska själen att känna Tao och att anamma den, Medeltidens kristendom sade : ”Servire Deo Libertas”. )

Förändringarna är olika tendenser som rör sig i banor som alla är riktade åt skilda håll men (därigenom) osynliga, och som när de når en viss punkt blir synliga och genomför förvandlingen.

(Tyskland 1919 och 1939. Den sammalagda riktningen – som med stöd av olika riktningar i Frankrike och Storbrittanien och Ryssland – tog sig plötsligt en mycket tydlig form den 1, september 1939 som visade på en förvandling. Under tiden fanns ett otal synliga mindre förvandlingar, som ingen tänkte på ; eller hade möjlighet att tyda ; till exempel innebörden av Kappkuppen 1923.)

Dessa lagar är enligt det kinesiska sättet att tänka oföränderliga, de lagar efter vilka förändringen sker. Avsikten med Förändringarnas Bok är just att visa på dessa lagar som sker genom den inre förändringen av de olika hexagrammen. I det ögonblick som man kan läsa dessa lagar så som de verkligen är har man skaffat sig en tillfredställande översikt av händelserna, man kan på ett liknande sätt mäta det förflutna och det kommande och låta denna kunskap verka i insikten av våra handlingar.

2. Det är därför de åtta trigrammen skiljer sig, det ena från det andra i den mån det fasta och det formbara ersätter (jagar efter) varandra ömsesidigt.

Här förklaras den cykliska förändringen. Det är en rotation av fenomen där det ena står i ett förhållande till det andra för att slutligen utmynna i det första. Exempel på dessa slutna system är dagens återkomst, eller årens gång, som visar sig i den organiska världen. Förändringens cirkelrörelse är den växling som uppstår i den organiska världen, på samma sätt som den tredje principen den icke återkommande förändringen betecknar den rätlinjiga förändringen i de kausala fenomenen.

Det fasta och det formbara tränger ömsesidigt ut varann i det inre av trigrammen. Därigenom förän dras på något sätt det fasta till det smidbara och formbara ; det som är smidbart koagulerar på något sätt och blir hårt. Det är så som de åtta trigrammen i serien allt eftersom förändras från det ena till det andra och som den regelbundna förändringen under året uppstår. Men det är på samma sätt inom alla cykler, också innefattande livet. På samma sätt som dagen och natten under dygnet eller sommaren och vintern under året motsvarar den vitala cykeln livet och döden.

För att kunna förstå på vilket sätt trigrammen förhåller sig till varann, visar vi deras ordning i den yttre världen :

K’ien ; himlen K’ouen ; jorden Tchen ; åskan

_______ ___ ___ ___ ___

_______ ___ ___ _______

K’an bråddjupet Ken ; berget Souen ; det milda

___ ___ _______ _______

_______ ___ ___ _______

___ ___ ___ ___ ___ ___

Li ; det fasthäftande Touei ; det glädjande

_______ ___ ___

___ ___ _______

_______ _______

Där finns två rörelseriktningar : den rätlinjiga, stigande och den återgående, sjunkande (icke återkommande). Den djupaste är första delen av K’ouen - norr

det mottagande, jorden, följs av nordost Tchen (1a) ; öster Li (2a) ; sydost Touei (3a), därefter i söder K’ien som är den högsta punkten, det skapande, för att sjunka i sydväst Souen (1b) ; väster K’an (2b) till nord-väst Ken (3b).

(Alla översättningar är svävande eftersom de kinesiska tecknen har många betydelser, Li är till exempel på en gång symbol för det fasthäftande, elden, det värmande och blixten/ljuset ;sg )

3. Tingen väcks av åskan och blixten ; de blir fruktbärande genom vinden och regnet. Solen och månen fullföljer den cirkulära banan och det blir ibland kallt och ibland varmt..

Vi har här trigrammens följd under årets lopp och detta på ett sätt så att det föregående alltid är orsak till det följande. Ur jordens djup stiger den skapande kraften, Tchen, uppväckaren, vars bild är åskan. När denna elekrtiska ktaft har visat sig, bildar den centra av upphetsning som utlöser sig i blixtar. Blixten är Li, det vidhäftande, flamman. Därför är åskan placerad före blixten. Äskan är på sätt och vis den som föder blixten och inte bara bullret som den åstadkommer. Men så kommer ett språng : åskans motsats installerar sig i dess plats ; det är vinden, Souen. Vinden framkallar regnet, K’an. Så ett nytt språng : trigrammen Li och K’an som tills nu uppträtt i sin form som åska och regn visar sig nu i sin första form ; dagens sol och stjärnor och nattens stjärnor och måne. De framkallar under sin färd kyla och värme. När solen når Zenit ser man värmen vars symbol är trigrammet i syd-väst, Touei, sjön som bild, den glädjande. När månen står i zenit ser man det kalla symboliserat av trigrammet i nord-väst, Ken berget, det orörliga.

I det fallet är den inre ordningen : 1a – 2a ; 2a – 3a ; 1b – 2b ; 2b – 3b

På det sättet kommer 2a (Li) och 2b (K’an) att nämnas två gånger i sin avvikande form (blixt, regn) och en gång i sin ursprungliga form (sol, måne)

4. Den skapandes väg framställer det maskulina. Det mottgandes väg framställer det feminina.

Här finns början till den rätlinjiga förändringen ; den fastställer generationernas ordningsföljd, som följer en väg vars förändring inte återkommer. Det är här som man kan se att I Ching begränsar sig till livet. Enligt den occidentala uppfattningen finns förändringen där den mekaniska orsaksföljden råder. För I Ching är förändringen en följd av generationer, alltså någonting organiskt.

Det skapande i det avseende som det inverkar på, livet, uppträder i maskulin form : det mottagande som förutsättning för detta visar sig i feminin form. Till följd av det är det skapande närvarande i alla sönerna (enligt den föregående ordningen : Tchen, Li, Touei); det mottagande hos alla döttrarna (enligt den tidigare ordningen : Souen, K’an och Ken). Denna närvaro uppträder varje gång i det som bestämmer könet som är det lägre draget (i trigrammet).

5. Det skapande känner till de stora öppningsdragen. Det mottagande avslutar det som är förberett.

Här kan man sätta den verkliga gränsen för det skapande och det mottagande. Det skapande framställer osynliga frön för det som kommer att ske, för all utveckling. Dessa frön är till att börja med fullständigt andliga, det är av den anledningen de kan ge plats åt vilken handlng eller vilken behandling som helst. Det är medvetandet som utövar en skapande verksamhet. Under det att det skapande arbetar i det som är icke synligt och har det andliga och tiden som mål, arbetar det mottagande i materian och fullföljer de rumsliga saker som är förberedda. Alstrandet och födelsens processer blir på det sättet undersökta i sina yttersta metafysiska djup (man befinner sig här på en punkt där förutsättningarnas för det skapande och det mottagande är mycket nära de grekiska principerna för logos och eros.)

6.. Det skapande förstår genom det som är lätt. Det mottagande förmår handla genom det som är enkelt.

Det skapande är genom sin natur rörelse. Med hjälp av rörelsen förmår det mycket lätt förena det som är åtskilt därför att det leder de oändliga rörelserna när tingen är mycket små. Eftersom rörelsens riktning är bestämd i det minsta fröet av blivandet, utvecklas allt det övriga på ett oförutsett (spontant) och alldeles lätt sätt. Det mottagande, är vila till sin natur. Med hjälp av det som är orörligt blir denna enkelhet som uppstår genom ren mottaglighet, därigenom fröet till den rumsliga mångfalden det som är enklast möjligt i det rumsliga varat.

7. Det som är lätt är lätt att förstå ; det som är enkelt är enkelt att följa. Den som är lätt att känna får följeslagare. Den som är lätt att följa uppnår resultat. Den som har följeslagare kan länge förbli, den som uppnår resultat kan bli stor. Varaktighet är den vises natur ; storhet är den vises verksamhetsfält.

Man visar här på vilket sätt det lätta och det enkla verkar med full kraft i det mänskliga livet. Det som är lätt är lätt att fatta ; det är därifrån antydningens kraft kommer. Den som har tydliga tankar, lätta att förstå, får medhåll av människorna, därför att han förkroppsligar kärleken. Därigenom befrias han från motsättningarnas och disharmoniernas förvirring. I den mån som hans inre förändring är i samklang med omgivningen, kan han verka med all sin kraft utan att bli störd och han kan veka en lång tid. Enheten och varaktigheten är den vises inre förhållningsätt.

När det gäller handlingen är förhållandet exakt detsamma. Det som är enkelt kan lätt efterliknas. Följaktligen kommer de andra att använda sin energi i samma riktning, därför att var och en gör det med god vilja därför att det som blir lätt för honom därför är enkelt : ( här kan man se att I Chings kunskap om människan inte är moralisk : ’när ett folk möter en så komplicerad karaktär som Hitlers, som har förmågan och viljan att låta sitt mål gå före allt annat, kommer han av sin omgivning att uppfattas som en vis man : det lätta är lätt att styra från början ; när det väl börjat rulla fortsätter det till sitt slut. Också Napoleon kunde entiasmera ett helt folk i flera hundra år !) På det sättet samlar sig energierna och det enkla förändrar sig till mångfald, det växer och den vise fullföljer sin kallelse som är att leda mångfalden och leda den att fullfölja stora verk.

8. Genom lättheten och enkelheten förstår man universats lagar. I uppfattningen av hela universums lagar finns innefattat det fullkomliga.

Här antyds tillämpningen av de grundläggande förutsättningarna i

Förändringarnas Bok så som de visats här ovan.Det lätta och det enkla symboliseras av en liten förändring i de små dragen. De som är delade blir, genom en mycket lätt rörelse förenade där de varit uppdelade, de som var obrutna blev genom en enkel liten rörelse avbrutna på mitten. Det är så som allt det som blir till under himlen kan beskrivas genom mycket lätta och enkla förändringar som har fullbordats.

Förändringarnas natur finner sig på det sättet vara en förändring av oändliga delar. Det är den tredje betydelsen av ordet I, som för övrigt bara har en mycket lös förbindelse med betydelsen ”förändring”.

KAPITEL II. Sammansättning och användning av Förändringarnas Bok.

1. De heliga vise har utformat hexagrammen för att man skall kunna upptäcka de olika företeelserna. De har till dem fogat bedömningarna för att visa det lyckosamma och det olyckliga.

Hexagrammen i Förändringarnas Bok är avbildningar av fenomen som inträffar på jorden. De visar genom sitt samband på händelserna i universum. De representerade alltså idéer (i Platons bemärkelse ; arketyper). I alla fall visade de inte något annat än det som faktiskt var. Det återstod att däri finna ett råd för att kunna veta om den riktning som utvecklades ur bilden var fördelaktig eller skadlig, om man borde förlja den eller unsvika den. Sådan var grunden till funktionen av Förändringarnas Bok, sådan som den funnits sedan kung Wens tid. Hexagrammen var på sätt och vis orakelmässiga bilder som visade vilken art av händelser man kunde vänta sig under förhanden varande omständigheter. Det var då kung Wen och hans son lade till förklaringarna. Genom dem kunde man veta om den angivna vägen att handla som visades av bilderna medförde lycka (fördel) eller olycka (skada). Därigenom infördes det fria valet. Man kunde i bilden se, inte bara de händelser som man kunde vänta sig, utan också vad de skulle leda till. Eftersom man i förväg hade händelserna inför ögonen, kunde man anpassa sina handlingar efter denna tabell som tillät att beräkna det som var lyckligt och därigenom undvika det som var olyckligt, innan följden av händelser började att utveckla sig.

2. Allt efter som de fasta och formbara dragen jagar efter varandra, uppstår den cirkulära förvandlingen och förändringen.

Här visar man ända in i detalj hur långt universums processer är framställda i Förändringarnas Bok.. Förändringarnas Bok är sammansatt av fasta drag och smidbara drag. Under vissa förhållanden förvandlas dessa fasta och smidbara drag : de fasta mjuknar och blir formbara och de formbara stelnar och och befästs. På det sättet återbildas fenomenen i universum.

3. Följaktligen är lycka och olycka bilder av förlust och vinst ; ånger och förödmjukelse är bilder av sorg och försiktighet.

När handlingarnas väg är i harmoni med lagarna i universum, leder de till vinst i den åsyftade saken. Detta faktum uttrycks genom det anslutna ordet : lycka (lycklig i sak) När handlingen har en riktningn som är emot universums lag, leder detta ödesdigert till förlust. Dett faktum är uttryckt genom omdömet : olycka (olyckligt i sak). Men det är på samma sätt med de riktningar som inte leder till något mål och som på ett sätt är snedvridna riktningar. Men i alla fall, om dessa var falska i utgångsläget, men som man upptäcker när det uppträder ånger, kan man undvika olyckan, genom en helomvändning och ändå lyckas. Denna situation uttrycks genom omdömet : ånger.

Å andra sidan kan en riktning vara rätt från början men genom brist på intresse eller arrogans omärkligt övergå från att lyckas till att misslyckas. Detta uttrycks med omdömet : förödmjukelse. Det omdömet innehåller alltså en inbjudan att använda sig av försiktighet, att inte fortsätta på en felaktig väg och att återgå till rätt väg.

4: Förändringen och förvandlingen är bilder av framåtskridande och återtåg. Det fasta och det formbara är bilder av dagen och av natten. Rörelserna som sker i de sex linjerna innehller de tre ursprungliga krafternas vägar.

Förändringen är omvandlingen av en formbar linje (ett formbart drag) till en fast linje (ett oföränderligt drag). Det är tecknet på ett framåtskridande. Förvandlingen är omvandlingen av en fast linje till en formbar linje. Det är tecknet på återtåg. Det fasta linjerna (de obrutna) är tecken på den lysande principen, de formbara linjerna (de brutna) är tecken på den mörka (obestämda, oklara) principen. (i det här sammanhanget hänvisas inte till Yin och Yang, vilket visar på textens höga ålder) De sex dragen i vart och ett av hexagrammen, himlen jorden coh människan är fördelade mellan de tre ursprungliga krafterna. De två understa platserna representerar jorden, de mellersta platserna representerar människan och de två översta är förbehållna himlen. Denna paragraf visar på i vilken grad Förvandlingarnas Bok återger villkoren i universum.

5. Det är i den förljdriktiga ordningen i förvandlingen som den vise fäster sig och tack vare vilken han träder i vila. Det är genom omdömet som de skilda dragen bär som den vise finner sin glädje och det är över dem han mediterar.

Man lär oss här det korrekta sättet att använda sig av Förvandlingarnas Bok.

Eftersom denna Bok är en återgivning av alla yttre förhållanden i universum, med sina anslutna omdömen som visar den rätta riktningen, är det betydelsefullt att med utgångspunkt från dessa idéer forma det verkliga livet så att detta, i sin tur, skall bli en återgivning av förvandlingen. Det finns inte i det någon idealism för att utifrån föra in en yttre eller artificiell idealisk och dogmatisk bild i ett liv som är av en helt annan art. Men eftersom Förvandlingarnas Bok famnar om den väsentliga innebörden i de levande omständigheterna, kommer vi på det sättet att ge vårt liv det fulla innehållet av en mening genom att varje gång handla i rätt ordning just det som situationen kräver. På så sätt kommer man att befinna sig över varje situation, därför att man antar dess mening utan motstånd, och därigenom finner själslugn. Då uppstår en ordnad handling. Tanken blir likaså tillfreds, vilket gör att i eftertanken av omdömena hos de olika dragen uppstår en intuitiv kunskap om människans förhållande till universum.

6. Det är av den anledningen som den upphöjde i vila ger eftertanke åt dessa bilder och funderar på omdömena. När han företar sig något iakttar han förvandlingen och betraktar förutsägelsen. Därför är han välsignad av himlen. ”Lycka ! Ingenting annat än det som är fördelaktigt.”

Här nämns vila och handling. Vid tiden för vila kommer man genom eftertanke fram till bilderna och omdömena, genom den levande visdomens erfarenhet. Vid tiden för handling, faller man tillbaka på oraklet tack vara förändringarna som visar sig i hexagrammen gemon att dela upp röllekstjälkarna, och man får råd i vilken riktning den fördelaktiga handlingen skall ledas.

B. DE UTSTÄLLDAS DETALJER

Kapitel III. Orden som är fogade till hexagrammen och dragen.

1. Besluten hänför sig till bilderna.

Bedömningen av dragen hänför sig till förändringen.

De avgörande besluten (bedömningarna eller omdömena) som kung Wen har givit de samlade hexagrammen hänför sig vid varje tillfälle till bilden av den sammantagna situationen framställd av tecknet. De bedömningar som är fogade till de skilda dragen har givits av hertig Tcheou och hänför sig till de förändringar som fullföljs i det inre av den globala situationen. I oraklet har dessa drag ingen betydelse utom i det fall de berörda dragen ”rör sig”, det vill säga representeras av en nia eller sexa (för ytterligare detaljer se den sektion som behandlar oraklet).

2. ”Lycka” eller ”olycka” hänför sig till förlust eller vinst, ”ånger” eller

”förödmjukelse” hänför sig till mindre felaktigheter. ”Ingen skam”

betyder att man är på väg att reparera sina felaktiga handlingar på ett

antagbart sätt.

Det är utvecklingen av §3 i föregående kapitel. Om orden och handlingarna är riktiga innebär det ”vinst” om den som handlar har en oriktig inställning betyder det ”förlust”. De små avikelserna från det riktiga kallas är mindre felaktigheter. När man inte vet vad som är riktigt och när man gör det som är orätt av slarv, är det ett fel. När man lägger märke till de små felskatigheterna och vill förändra dem, ger det upphov till ”ånger”. När man inte lägger märke till de små felaktigheterna ellr när man nte förmår eller inte vill reparera sina felaktigheter ger det upphov till ”förödmjukelse”. Felen är som revor i väven : när en klädnad är sönderriven och man lagar den blir den åter hel. När en människa begår fel och lagar dem och åter vänder sig mot det som är riktigt uppstår ingen skam.

3. Det är därför som uppställningen av det som är upphöjt och

det som är ont vilar å olika platser ; det sätt som det som är stort

och det som är litet balanserar hela hexagrammet, och skillnaden

mellan lycka eller olycka vilar på bedömningarna.

De sex platserna i hexagrammet skiljer sig på följande sätt. ; Det längst ned och det högst upp befinner sig på något sätt utanför situationen. De två lägsta är de onda platserna, därför att de ännu inte har trätt in i situationen. Den översta platsen är den som är upphöjd ; det är den vise bortom världens affärer, och även, under vissa omständigheter, en upphöjd man utan makt att påverka. Bland de lägre platserna är den andra och den fjärde tjänstemännens eller sönernas och kvinnornas. Av de två är den andra lägre och den fjärde den högre. Den tredje och den femte platsen är de makthavande platserna, den tredje högst på det lägre trigrammet, den femte som herre över alla platserna.

Stor och liten betecknar fasta och förändringsbara drag. De finner sin jämvikt i hela hexagrammet. Både de stora och de små kan vara goda och visa på lycka när de befinner sig på sådana platser som passar dem. Man kan inte in abstracto bestämma vilka de platserna är ; det beror på naturen av hela hexagrammet. Ofta kan det vara så att det formbara draget är gott ; ett formbart drag på en föränderlig plats kan då vara särskilt fördelaktigt och ett fast drag på en oföränderlig plats kan vara ofördelaktigt. Ofta är kraften nödvändig ; ett formbart drag på en stark plats är alltså fördelaktigt ; återigen kräver situationen att karaktären och platsen stämmer överens ; kort sagt fördelningen av de olika elementen härrör ur det särskilda hexagrammet, det vill säga ur situationen som det återger. Det är därför som omdömena är bifogade för att antyda lycka eller olycka efter vilken situationen utvecklar sig.

4. Smärtan som kommer av ånger eller förödmjukelse visar på gränsen. Impulsen att undvika skammen kommer från ångern.

Ångern och förödmjukelsen är orsakad av att man vikit av från rätta vägen och kräver följaktligen att man återvänder. Den punkt där smärtan bör uppstå som förhindrar ångern och skammen är den gräns när det goda eller det dåliga börjar att gro i hjärtat men ännu inte givit sig tillkänna. Om man ingriper i det ögonblicket och ger den begynnande rörelsen en riktning mot det som är gott förblir man i skydd mot ånger och förödmjukelse. När å andra sidan ett fel redan är begånget är ångern den psykologiska kraft som leder till botgöring och förbättring.

5. Det är av den anledningen det finns stora hexagram och små hexagram som jämsides med omdömena talar om fara eller säkerhet. Omdömena hänvisar varje gång till utvecklingens riktning.

Bland de situationer som återges av hexagrammen finns det de som rör sig uppåt och utvidgar sig och det finns de som rör sig nedåt och drar sig samman. På ett motsvarande sätt finns det ett stort antal epoker då man ytterligare måste räkna med fara och andra som på motsatt sätt erbjuder en att hoppas på säkerhet och vila. För att varje gång fullständigt anpassa sig till den motsvarande situationen är det synnerligen betydelsefullt att känna dessa förutsättningar. Det är också omdmenas funtion att antyda den riktning i vilken situationen utvecklar sig.

Kapitel IV. De djupa sambanden i Förändringarna Bok

1. Förändringarnas Bok innehåller himlens mått och jordens ; det är på grund av det som man kan förstå och dela upp himlens VÄG och den som är jordens.

Detta kapitel handlar om de mystiska band som finns mellan återgivningen i Förändringarnas Bok och den verklighet som förrinner. Det är helt enkelt beroende av att Förändringarnas Bok ger en exakt bild av himlen och av jorden, ett mikrokosmos av alla möjliga förhållanden, och man kan tack vare detta beräkna alla rörelser i varje system av förhållanden som ifrågasätts på det sättet.

På frågan i vilken utsträckning Förändringarnas Bok kan vara en sådan bild av kosmos, måste man svara att den är ett verk av de människor som äger en kosmisk intelligens som har inneslutit sin vishet i symbolerna i denna bok. På det sättet innehåller detta verk himlens och jordens sammanlagda myntfot.

Den följande paragrafen innehåller noggrant det sätt som Förändringarnas Bok återförsäkrar måttet, den myntfot som är himlens och jordens och som tillåter att undersöka universums lagar med hjälp av denna Bok, under det att den tredje paragrafen drar slutsatsen av analogin i förändringarna med himlen och jorden den yttersta framställningen av de inre förhållandena ; den fjärde paragrafen utgår från det faktum att förändringarna omfattande alla former, visar hur man till slut kan nå fram till att behärska ödet.

2. Genom att lyfta blicken kan man med dess hjälp betrakta himlens tecken med fullständig intelligens ; genom att sänka blicken, undersöker man jordens linjer ; på det sättet känner man det dunkla och det klara. Genom att återvända till de första upprinnelserna och genom att fullfölja saker och ting ända till slutet äger man kunskaperna om födelsen och döden. Föreningen mellan säden och kraften styr förändringen ; genom detta känner man sinnestillståndet hos de själar som går och drar sig tillbaka.

Förändringarnas bok vilar på de två grundläggande förutsättningarna av det lysnade och det dunkelt oklara. Hexagrammen är utformade med hjälp av dessa element. De skilda dragen är antingen i vila eller i rörelse. När de är i vila (det är de drag som framställes av siffran 7 = fasta och 8 = formbara, som svar på oraklet ; hur det går till förklaras på annan plats ; utformar de hexagrammet. När de rör sig (det är fallet då de framställes av siffran = 9 fasta och siffran 6 = formbara), gör de om hexagrammet och förändrar det till ett annat. Det är dessa förlopp som öppnar våra ögon för livets mysterier.

Om man tillämpar dessa förutsättningar på himlens tecken (solen = ljuset, månen = dunklet) och på jordes linjer (kardinalstrecken), känner man det dunklas villkor och det tydligas, det vill säga de lagar som ligger till grund för årstidernas gång och deras växlingar tack vare vilka den vitala vegetativa kraften uppträder och försvinner. Genom eftertanke lär man känna igen begynnelserna och slutpunkerna av livet bara bildar en och samma cykel. Födelsen är uppkomsten i den synliga världen, döden är återvändandet till den osynliga världen. Varken den ena eller den andra bildar en absolut början eller ett absolut slut, inte mer än som är fallet med årets växlingar med sina enskildheter.Det är inte annorlunda med människanPå samma sätt som den fasta dragen bygger upp hexagrammet och när de sätter sig i rörelse utför en förändring, byggs den kroppsliga tillvaron upp genom föreningen av beståndsdelar som ”härrör” från den levande strömmarna i säden (maskulinum) med kraften (femininum). Denna kroppsliga tillvaro håller sig ganska stabil så länge de konstruktiva krafterna förhåller sig i en jämn balans. Om de börjar röra sig påbörjas splittringen. Det spykiska elementet glider undanden högre andlighetenstiger, det lägre medvetandet faller tillbaka mot jordenkroppen löser upp sig. De andliga krafterna som upprätthåller konstruktionen och mångfalden i den synliga tillvaron upprättar nya förhållanden antingen efter de ljusa förutsättningarna eller efter de dunkla förutsättningarnas. De ljusa andarna (chen) ger sig av ; det är de aktiva andarna som kan inträda i nya former ; de dunkla andrana (kouei) återvänder till sina källor ; de är de som drar sig undan som har till uppgift att samla livets frukter. I det avseendet kan det inte finnas några andra som som återkommer eller som ger sig av, ingenting som kan likna idén om det onda eller det goda, utan bara skillnaden mellan utvidgning och sammandragning i substraktet av den vitala kraften. Det är de olika tillstånden i livets stora hav.

3. I den mån som människan blir liknande himlen och liknande jorden, sätter hon sig inte i motvärn till dem. Visheten omfamnar alla ting och dess VÄG bestämmer hela världen. Därför gör den inga fel. Den verkar inom alla områden, men den låter sig inte föras med någonstans. Den finner sin tillfredställelse i himlen och känner ödet. Därför är den bekymmerslös. Den är tillfreds med det som kommer och den är verklig i sin godhet. Det är därför den kan utöva kärlek.

Det antyds här hur det är möjligt att på ett uttömmande sätt framställa inre förhållanden med hjälp av Förändringarnas Bok. Den möjligheten hänger samman med det faktum att människan i sig äger förutsättningar som på ett liknande sätt finns i himlen och i jorden och att hon är ett mikrokosmos. På samma sätt som Förändringarnas Bok efterliknar (beskriver) himlens lagar och jordens villkor talar den samtidigt om för människan möjligheten att odla sin egen natur på det sättet att hans vålvilliga och innerligaste avsikter kommer att framställas på ett rent sätt. Här kommer ett dubbelt element att blanda sig i : visheten och viljan ; om intelligensen och viljan är samlade på ett riktigt sätt, kommer känslolivet å sin sida att uppnå harmoni. Där kan vi finna fyra möjligheter som kan ha fäst sig vid visheten och vid kärleken, vid det rätta och vid vanan (riten) och som i sin tur frammanar hexagrammets fyra ord ”Det skapande” : ”upphöjd lycka” , ”ihärdighet är fördelaktig”. Vishetens, kärlekens och rättens vishet visar sig i den första meningen. I grunden av en vidsträckt vishet kan de ordnande föranstaltningarna som föds av kärleken i universum vara så väl anpassade att de når fram till det som är rätt för alla och inget fel blir begånget. Det är detta som är fördelaktigt. Den andra meningen visar visheten och kärleken som inte nekar i något eller hos någon det som är sedligt, men som tar avstånd från det felaktiga och ensidiga och därigenom når lycka. Den tredje meninegn visar den inre samstämmighetenhos en fullkomlig vishet som finner sin glädje i hilen och förstår sina vägar. Detta ger grunden till varaktigheten.Slutligen beskriver den sista meningen kärleken som underkastar sig med fullständigt förtroende allt det som inträffar och som ur den inre skatten av godhet, visar sig fylld av välvilja i sin inställning till alla människor och som genom detta når över alla gränser, där roten till allt väl finnes.

4. I honom finns alla figurer och områden som finns av himlens och jordens former, så att han inte är främmande för något.. Genom honom kan allt överallt få sin fullständighet, så att ingenint saknas. Det är anleningen till att man genom honom kan man tränga genom till VÄGEN som leder till dagen och natten och lyckas förstå. Det är anledningen till att anden inte är bunden till någon plats och inte heller Förvandlingarnas Bok till någon form.

Det är här man visar på vilket sätt man kan bemästra sitt öde tack vare Förvandlingarnas Bok. Dess principer innnefattar all slags kategorier, på ett bokstavligt sätt : gjutformen och utsträckningen av alla förändringar. Alla dessa kategorier finns i männiaskans andlighet : allt det som uppstår och förändras bör lyda de lagar som föreskrives av den mänskliga anden. Eftersom dessa lagar finns upptecknade i Förvandlingarnas Bok, blir det möjligt att tränga igenom dem och förstå rörelsen mellan det ljusa och det mörka, mellan döden och livet, mellan gudar och demoner.

Denna insikt gör det möjligt att behärska ödet. Ty ödet kan formas om man känner lagarna. Orsaken till att man kan ställa sig emot ödet är att verkligheten alltid kommer till villkorligt och att dessa tid-rumsvillkor begränsar det och avgör det. Men anden är inte bunden till dessa avgöranden och den kan följaktligen utmana dem i enlighet med sitt anspråk på ödet. Om Förändringarnas Bok är så rik på tillämpningar så är det bara för att dess förhållanden uteslutande är andliga som är så abstrakta att de kan finna sin uttryck i alla slags verkligheter. Den innehåller bara VÄGEN som ligger till grund för händelserna. Det är därför som alla oförmodade konstellationer låter sig passas in på denna VÄG. Men den medvetna anpassningen av alla möjligheter tillåter att behärska ödet.

KAPITEL V. VÄGEN och dess förhållande till den ljusa lysande och till

den dunkla mörka kraften

1. Det som får ibland det dunkla och ibland det lysande att visa sig är VÄGEN.

forts S 336

Home