|
Chouo Kuoa / diskussion om trigrammen För att på ett mystiskt sätt hjälpa de lysande
gudarna har de uppfunnit röllekstjälkarna. De har angivit himlen till
numer tre och jorden till nummer två och efter dem räknat de andra
numren. De har tänkt igenom förändringen i mörkret
och i ljuset och de har upprättat trigrammen mellan dem. De har framställt
rörelserna i det fasta och i det formbara och på det sättet fått de
skilda dragen att framträda. De har ställt sig i samklang med VÄGEN
och med sedligheten och i enlighet med dem fastställt ordningen hos det
som är rätt. Genom att noggrant och ända till det yttersta studera
ordningen i världen och genom att undersöka den inre naturen hos dess
mest undanstuckna lagar, har de nått förståelse för det som skall
komma.
Den här första paragrafen gäller sammanfattningen av Förändringarnas
Bok. Det ursprungliga målet var att ställa en fråga som gällde det som
skulle komma. Men då de högsta varelserna inte gav något direkt svar på
frågan om sitt vetande blev det nödvändigt att uppfinna ett medel med
vars hjälp de skulle kunna göra sig förståeliga. De förmedlare som
det övermänskliga vetandet kan uttrycka sig med har alltid varit tre
till antalet : människorna, djuren och växterna, i vilka livet pulserar
på skilda sätt. Till dem fogar sig en fjärde : tillfälligheten, eller
själva avsaknaden av omedelbar mening som tillät en djupare betydelse
att framträda. Möjligheten att utnyttja tillfälligheten har givit
upphov till oraklet. I Ching vilar på oraklet som uppstår av växter
nyttjade av människor med förmedlande gåva.
Det språk som framkommit för att uppfatta den övermänskliga
intelligensen har sin hemvist i numren och deras förmåga att uttrycka en
symbol (bild). Den ursprungliga förutsättningen för världen är himlen
och jorden : anden och materian. Jorden är den därur utvunna förutsättningen,
därför har den tilldelats talet två, då talet ett är alltför
abstrakt och alltför orörligt, eftersom det i sig inte rymmer någon mångfald.
Av samma anledning har man givit de ojämna numren till den himmelska världen
och de jämna numren till den jordiska världen.
Tecknen, som är sammansatta av sex olika drag (som anletsdrag) är
så att säga verkliga bilder av (framställer verkligheten) i världen
med dess sammansättning av de lysande himmelska krafterna och de mörka
jordiska krafterna. Men i det inre av dessa hexagram finns möjligheten för
dessa krafter att förskjutas och förvändas. Förändringens fortgående
visar sig i dess drag som förvandlas genom sin inneboende rörelse och
visar upp det nya hexagram som då uppstår.
Men utom sin användning som orakel tjänar I Ching att på ett
intuitivt sätt förstå villkoren i världen, att tränga genom de
yttersta djupen hos naturen och anden. Hexagrammen ger bilder av tillstånden
och förhållanden som finns i världen i det allmänna och de enskilda
dragen utvisar de enskilda tillstånden som förändras inne i de globala
förutsättningarna. Förändringarnas Bok befinner sig i sammanstrålningen
mellan världens Väg och den rätta handlingen (Tao – den naturliga
lagen och Te – den sedliga lagen). Det är anledningen till att den vid
varje särskilt tillfälle kan ställa upp en regel för var och en. Den
yttersta innebörden av världen, så som den blivit genom det skapande
beslutet (ming) kan man nå fram till genom att stiga ned till världens
ursprungliga källor i det yttre, erfarenheten (natur) och i den inre,
erfarenheten (ande). De två vägarna leder till samma punkt (se första
kapitelet hos Lao Tse). 2. De heliga vise gjorde
fordom Förvandlingarnas Bok på följande sätt : de ha velat följa den
inre lagens ordning och ödets. Därför har de avgjort himlens VÄG
och de har kallat den det mörka och det lysande. De har avgjort jordens VÄG
och de har kallat den det formbara och det fasta. De har avgjort människans
väg och de har kallat den : kärleken och rätten. De har sammanfört
dessa tre krafter och fördubblat dem. Det är därför Förändringarnas
Bok innehåller sex platser som framvisar räta bilder.
Den här paragrafen behandlar vart och ett av elementen i
hexagrammen och deras förhållande till världens gång. På samma sätt
som på himlen en morgon och
en kväll inleder en dag eller en kväll genom att växla mörker till
ljus (yin och yang) växlar de jämna och ojämna platserna i hexagrammet
som mörka eller ljusa. Platserna 1, 3, 5 är ljusa och platsrna 2, 4, 6
är mörka. Dessutom, på samma sätt som även på jorden alla varelser
består av fasta och formbara element, är de skilda dragen fasta (ej
delade) och formbara (delade). Dessa två grundläggande krafter i himlen
och på jorden motsvarar i människan de två motsatta egenskaperna av kärlek
och av rätt : kärleken motsvarar den ljusa förutsättningen och rätten
motsvarar den mörka förutsättningen. Eftersom vi här har att göra med
en subjektiv och inte objektiv sida, finner de särskilda mänskliga
egenskaperna inte något särskilt uttryck i hexagrammens beståndsdelar
(platser och drag).
Dessa tre förutsättningar (principer) fördelar sig på subjekt
(människa) och objekt given form (jord) och innehåll (himmel). Den undre
platsen i trigrammet är jordens plats, den i mitten är människans och
den övre himlens. I enlighet med den polära dualiteten , kommer de
tecken som ursprungligen bestod av tre drag att fördubblas med följd av
att det finns två platser för var och en av dessa förmedlare : jorden,
människan och himlen. I varje hexagram är de två understa, den första
och den andra av platsen tilldelade jorden, den tredje och den fjärde människan
och den femte och den sjätte tilldelade himlen.
Det är en fullständig bild av världen, i sig själv sluten, som
finner sitt uttryck här. Den står i ett direkt förhållande till verket
”Den oföränderliga miljön” ; detta första kapitel ansluter sig genom sin mening och uppbyggnad av hexagrammen, genom de idéer som
finns inneslutna, till de uppsatser som är kända under namnet
”Tillfogade omdömen”. Det är utan sammanhang med det följande. (översatt
maj 2002 ; sg)
(I Ching känner ingen dualitet i den västerländska
meningen, inga fasta sådana ”sanningar” som den här och den där,
eller både – och eller antingen – eller. I Ching
kommer aldrig att i sin fantasifulla lättförståelighet och sitt
enkla och anspråkslösa sätt att hantera verkligheten kunna fogas in i
den västerländska tungfotade uppdelningslärans elefantlunk. Dess värld
är vishetens möjliga i det yttres lagbundna. Den är som en skimrande fjäril,
obegripbar, men som till ens ytterliga häpnad fladdrar iväg åt ett
livgivande håll. Den vilar ytterst på den iakttagna erfarenheten,
densamma som den kausala vetenskapen (som utan den av människan upplevda
verkligheten vore intet) men den begräsar sig inte på samma sätt till
den döda jordiska (materiella) världen utan erkänner att världens gång
och framför allt dess färdväg är en andens och jordens gemensamma
verk. I Ching tar tveklöst ställning till det lyckosamma (som inte skall
förväxlas med ”det lyckliga”) och det som är olyckligt och ger därigenom
en anvisning om hur man kan handla, den har inte skymten till
moraliskt tänkande (vad man skall göra) och den har en enastående förmåga
att låta de egna önskemålen i vardagen framstå i sitt rätta ljus och
visa på det som måste fattas som ”det rätta” om nu ett sådant
begrepp kan finnas i det moderna occidentala tänkandets förklarade
funkishus. Med sitt eget uttryck kan man säga att I Ching visar VÄGEN och MISSTAGEN
och nöjer sig med det. )
Fortsättningen av Chouo Koua behandlar den ”tekniska”
uppbyggnaden av trigrammen och hexagrammen, den behandlar tankegångarna
bakom de olika förvandlingarnas väg genom bilderna i hexagrammen...
(kommentar sg ; juni 2002)
|