Tsukioka
Yoshitoshi / Hôryûkaku ni ryôyû ogoku
Hjältinnan Shino i en blodig duell med
skurken Genpachi på Horykakus sluttande tak
Detta tredje steg uppstod utan någon särskild tanke någon gång i maj 2002 och dess klumpiga titel blev Egomania. Den började som ett försök att redogöra för det som varit (och föreföll avslutat för åtta år sedan). Det som är nu ställer krav som jag inte är beredd att tala om, bara antyda. Det orakel som härrör från den 4 juni visade på mina förra frågor, det som är I CHINGS princip, samtidigheten gällde detta datum och visar mig tillräckligt tydligt ett råd att förhålla mig till frågan : "Vad vill hon ?" Mitt uppriktiga svar tolkas tills vidare av I CHING den 4 juni och av Apollinaire som jag inte har mage att översätta :
Sous le pont Mirabeau coule la
Seine
et nous amours
faut il que je me souvienne
La joie venait toujours après la peine
Vienne la nuit sonne l’heure
Les
jours s’en vont je demeure
Les mains dans les mains restons face à face
Tandis que sous
Le pont de nos bras passe
Des éternels regards l’onde si lasse
Vienne la nuit sonne l’heure
Les jours s’en vont je demeure
L’amour s’en va comme cette eau courante
L’amour s’en va
comme la vie est lente
Et comme L’espéreance est voilent
Vienne la nuit sonne l’heure
les jours s’en vont je demeure
Passent les jours et passent les semaines
Ni temps passé
Ni les amours reviennent
Sous le pont Miarbeau coule la Seine
Vienne la nuit sonne l’heure
Les jours s’en vont je demeure
je demeure jag upptäcker att jag finns kvar