I Paradiset hade människan förtroende för Gud, hon var en avbild av Honom som hon
kunde lita på. Av eget val åt hon av kunskapens frukt, den som sår tvivlets frö.
I Paradiset kunde människan lita på Gud, men när hon ätit kunskap började hon tvivla på.
att hon kunde lita på honom. I Paradiset fann hon ingen plats för sina tvivel, i hela Paradiset
inte någonstans att tvivla, inte den minsta lilla vrå. Gud ville inte tvivel.
Tvivlet är ett krav som människan ställer på andra att ta bort, ett krav att hennes
önskningar skall uppfyllas. Men Gud var ingen tjänare att uppfylla människors begär.
Då vandrade Adam och Eva ut ur Edens lustgård för att få vad de ville ha. Där mötte de
Livet, men Livet gav inte förtroende som Gud. I stället mötte de sveket. Det har inget med
förtroende att göra.
De övergav den jord där förtroende fanns, den
jordmån där kärleken kan växa. Och förtvivlan
grep dem, tvivlet att kunna återvända till Eden.
Så skildrar Masaccio den outsägliga smärta
som finns i förlusten av förtroende, som kunskap
tagit från dem. Och i skammen gömde de sin
skam av brist på kärlek.
Det var den egendomliga tid vi kallat Renässansen
då allt förvandlades i Europa, inte bara konsten
som vördat Gud i förtroende, allt förvandlades och
blev sin motsats, så att kärleken blev egenkärlek
och tron misstro och i den nya jorden växte hatet
sig högt mot himlen för att avsätta Gud.
Adam och Eva går bredvid varann, som Masaccio
visar, men de går inte tillsammans.
Tommaso Ser Giovanni Guidi da Castel S. Giovanni
gör denna fresk i Capella Brancacci da Chiesa del
S. Maria del Carmine, alldeles i början av det vi kallar
Renässansen, när vår tid började för sexhundra år
sedan. Bara några och tjugo år lär han oss att bara
i kärleken finns medkänsla. Den ensamma människan
bär olycka och kan bara förstå sin egen, hon
tror att förtroende ger åter svek. Fides vero vulnerat,
vulnerat pupilla oculi nostra - såras den sanna tron,
såras pupillen i vårt öga, vår bild av världen blir falsk.
Bara med sin egen kraft kan människan se världen som den är, där Gud som är kvar i Himlen
inte kommer att ge henne något stöd. Bara förtroendet kan skänka henne liv i världen
utanför Edens lustgård. På det sättet är tro fogad till förtroende.
27/7 2002