|
Petrarca sonett
Om kärlek ej, vad är det som jag lider ? Om det är kärlek, säg mig, vad det är ! Om ond, varför så lätt den tyngd jag bär ; om god, varför så grymma kval den sprider ?
Vad hjälper klaga, ändå plågan svider Och varför klaga om hon är mig kär ? Du död som liv ger, liv som mig tär visst segrar du hur än jag mot dig strider !
Men livets strider finns dock i mitt bröst i bräcklig farkost styrd av längtans röst i stormens öga jag mig finner
utan att veta, eller önska veta, vart jag far när i mitt inre, som en gång så stilla var en sommar isar och en vinter brinner.
Pace non trovo, e non ho da far guerra, E temo, e spero, ed ardo, e son un ghiaccio : E volo sopra 'l cielo, e giaccio in terra ; E nulla stringo, e tutto 'l mondo abbraccio.
Tal m'ha in priggion, che non m'apre, né serra, Né per suo mi ritien, né scioglie il laccio, E non m'uccide Amor, e non mi sferra ; Né mi vuol vivo, né mi trahe d'impaccio.
Veggio senz' occhi ; en non ho lingua e grido ; E bramo di perir, e cheggio aita ; Ed ho in odio me stesso, ed amo altrui :
Pascomi di dolor ; piangendo rido ; Egualmente mi spiace morte e vita. In questo stato son, Donna, per Voi.
1304-1374
varför så vilda ögon bara för att hämta orderblocket ? varför ger de mitt hjärta lugn ?
|