Åter

   28/9 02

  Då blev det viktigare än allt annat att söka en uppriktig ordning och att uppriktigt söka ordningen. Osynlig som den är genom det kaos som synes råda. Då blev den här texten om Paradiset till som en fråga. Och till den fogade sig villigt fresken av Masaccio. Om inte ett yttre kaos skall råda måste det finnas en inre ordning .

   Förtroendet är ordning, kan inte i sig rymma någon beräkning. Tecknet på att det råder oordning är att man söker beräkna efter eget huvud en egen ordning. Därför kan förtroendet aldrig en vara en handelsvara, förtroendet är tro, men varken för de blinda eller döva.  

IHVH(adonis) Elohim sände honom ut ur Eden 

för att tjäna den jordkoka av vilken han var gjord 

Han stöter ut den som är av jord (de jordiga) 

Och han ställer där solen går upp Kerubîm att vakta 

Edens trädgård och det virvlande trädets flamma 

För att vakta vägen till livets träd         Genesis

Satan, eller Samaël, Guds gift ; som talisman, etiopisk skrift

– Tror du på Gud ? frågar Martha som är från Chile, för henne har ordet tro en annan klang, som jag inte kan förstå. Jag skakar på huvudet – Nej, jag är uppfostrad att inte tro, här i vårt land har funnits en kyrka, men ingen tro. Hos mitt folk söker man tro på rikedom genom jämlikhet och vi har därför blivit fattiga då jämlika kan vi alla bli bara med dem som är sämst rustade och med de fattigaste i allt. Men i språket kan verkligheten ligga förborgad, den som vår rättvisa inte ser.  – Jag har ingen tro och kan därför aldrig bli en lycklig människa, skriver Dagerman, ty en lycklig människa skall aldrig behöva frukta att hennes liv är ett meningslöst irrande mot den vissa döden. – Det som är den  hemliga nyckeln i hans tanke är lyckan och meningen. Därför vill människan ha lycka när hon inte finner mening i den tyngd som livet lastar henne med. Det är vad den slappa tron lär, att en gud skall lyfta lidandet – ledan och de ouppfyllda drömmarna, eller vreden och lusten att förstöra, tomheten – från våra axlar och lyfta oss till lyckans paradis, men vem annat än en blind och döv kan leva lycklig ? Jag har ingen tro på lyckan, inte heller på någon Gud, men jag tror på en mening inte i Gud eller Vetenskapen ...

    ... jag måste tro, för den som förlorat sin tro måste i stället, som Dagerman, lämna livet. Allt levande tror – men på vad ? Förmodligen på det som är vanligast, mest banalt som därför ingen tänker på. På det som inte skiljer på lycka eller olycka, inte på tro eller otro, inte på tomhet eller mord eller vrede, inte på rik eller fattig eller dum eller klok, inte på den som är undergiven eller övermodig. Det är livet. Men var finns livet ? Det som vi inte kan nå, livets träd växer i Edens lustgård ; det är vad som sker medan vi väntar på att det skall ske, förlusten av Paradiset. 

Paradise lost

                 Det är i ögonen, alltid i ögonen man finner själen.

                                                      Se! Ack vad svår den är.

Vi ser nu att skinnkepsens lag är 

det högsta villkoret för den mänskliga 

handlingen. 

Confessiant l'amour de la position ! 

Home