I
CHING är förvandlingarnas bok.
Bilden av kvinna
Dess tankar skrevs ned
under myternas tidsålder då människan levde länge nog med sig själv för
att ha lärt sig något om livet och om sig själv.
LIVET är ständig förändring
ett enda tillblivande.
Livet förändras ständigt
och såsom årstiderna, så tänker I CHING, återkommer alla förhållanden,
men inte på annat sätt bundet av tiden än att samtidigheten har en
innebörd.
I CHING är poetisk på
samma sätt som Livet är poetiskt och dess poetiska bilder
kan ställas emot varann så att det uppstår innehåll utan någon
gräns. Det är varje ögonblicks oräkneliga möjlighet att bli det oväntade
: det skapande – himlen ; det mottagande – jorden ; det upprörande
– åskan ; det bråddjupa – vattnet ; uppehållet – berget ; det
milda – vinden ; det fasthäftande – elden ; det glättiga – blixten
eller vattnet i vilket det glittrar.
Det flytande skeendet i sam-tidigheten visar I CHING för den enskilda människa som ställer en fråga och tar emot oraklet, genom en egen sam-tida handling. I CHING svarar hur de poetiska bilder som är aktiva för ögonblicket verkar i denna sam-tidighet i den fråga som ställdes.
NU, det är när förändringen
i tillblivandet övergår till det som icke längre kan förändras.
De vise i myternas värld
sammanställde åtta trigram med olika starka linjer och förenade dem två
och två så att det uppstod sextiofyra olika hexagram var och en med sex linjer.
I CHING är att betrakta som en person som man frågar till råds ger sin bedömning av situationen med ett (eller med flera) hexagram med de ovan nämnda bilderna. Bildernas innehåll och deras inbördes förhållande ger ett svar rakt på sak. Till exempel :
Svaren har senare tolkats på
olika sätt av visa män som levt i historisk tid. Hexagrammen och
tolkningarna finns samlade i Förvandlingarnas bok I
CHING och översatta från
det ursprungliga kinesiska språket.
Men
om du frågar I CHING är tolkningen av
svaret din egen.
Att tolka I CHING är
alltid kinkigt, därför att den som ställer frågan, utan att själv
veta det, läser in det han – eller hon – själv önskar och har
mycket svårt att nå fram till det ursprungliga sambandet. Men I CHING
ger alltid sitt svar från livets synvinkel, som aldrig blir förläget
inför den enskilda människans öde. Att tolka I CHING rätt är alltså
den enskilda människans uppgift. Vi måste ha klart för oss att livet å
ena sidan består av människornas samlade handlingar, som till en stor
del består av misstag och fel och å andra sidan av den enkla logik som
livet består och som verkar utjämnande på dessa fel som vi har så
svårt att erkänna till förmån för den
enkla men svårsmälta verkligheten.
Det kinesiska skriftspråket
som är utan bokstäver och i stället består av bilder har av väst
betraktats som hämmande för den kinesiska kulturen. Det betraktas som a-demokratiskt eftersom bara ett fåtal i samhället kan hinna lära sig läsa.
Men samtidigt måste man erkänna att denna utjämningsbrist tillåter människan
att tränga längre in i sin verklighet, som inte bara består av kaffe
och bullar & Mercedes A-klasse. Det skriftspråk som
består av ord, lämpar sig visserligen bra att addera och subtrahera
med men det har stora svårigheter med tillvarons poetiska grymhet. Det
är själsligt (sensibelt) en black om foten.
Gapet mellan den inre meningen, tankens tolkning av ett begrepp och den
ansamling bokstäver som representerar detta kan inte heller överbryggas med
annat än tålamod - ett utomordentligt odemokratiskt krav.
För en liten studie i
bildernas språk rekommenderar jag Cecilia Lindqvists ”Tecknens rike”
; den människa som kan befria sig från att ordet rättvisa i det
västerländska samhället betyder avundsjuka, kommer att ha stor glädje av dessa bilder som talar.
Ett exempel som Lindqvist framför är tecknet för kvinna, det är en
stiliserad bild av en kvinna, antingen i arbete eller med en underdånig
gest.
La Péri, Paul Dukas ; kostymskiss Léon Bakst
Tecknet för gräla är två kvinnor – kvinnornas plats var i
hemmet – där uppstod gräl, falskhet, otukt, brott visar tre kvinnor,
men som Lindqvist påpekar – horeri bedrivs som otrohet av mannen, inte
av den tjänande kvinnan. Bildens komplexitet tillåter inte förenklade
tydningar som bokstavsordet.
den 6 oktober 1993 hade
denna andra människa funnits i mitt liv
i nära tre och ett halvt år. Men eftersom förändringen är obeveklig
och vardandet, epokernas ansamling allteftersom nuet blir till och lämnar
förstelning, den avslutade handlingen, efter sig inträdde en ny poetisk
konstellation.
Med en viss förhoppning
och en än större skepticism frågade jag oraklet och fick till svar
summorna 8, 8, 9, 9, 8, 9. I CHING svarade : Hexagram nr 56 ; Lü /
vandraren : Li uppe, det fasthäftande, elden ; Ken nere, uppehållet
berget. Detta var något som jag var för blind att se, för mig var det fasthäftande elden
verklig, inte sade mig vandraren som är hänvisad till vägarna något
när I CHING nämnde den.
" Det är främjande att vara ståndaktig... Tre dagar före och
tre
dagar efter begynnelsepunkten, man tar av axellagret inget klander (för att
hindra ekrarna att falla av)... När någon inte gör det rätta för det
olycka med sig ...Anspråkslöshet, inget klander”. Så predikar I
CHING oavlåtligt men det är aldrig fråga om något
moraliserande : ”det är främjande att gå över det stora vattnet...
Åskan mullrar fram ur jorden : bilden av hänförelsen... Återkomsten.
Framgång... Kons vård medför lycka...”
Samtidigt är det klart att den som försöker läsa in egen fördel
i förändringarnas gång riskerar att malas till mos mellan
berget och sjön eller bränd av den fasthäftande elden..
De vise i historien hade
dessutom sagt ”Berget (Ken) står stilla, elden (Li) däruppe är inte
stillastående utan flammar upp. Därför blir de inte tillsammans. Främmande
land och skilsmässa är vandrarens öde. Omdömet : Vandraren. Framgång
genom litenhet. Ståndaktighet är till lycka för vandraren.” Det
tycktes mig inte alls ha med mig att göra ! Jag hade sparat
oraklet det fanns tillgängligt den 4 juni 2002.
Kanbara
; de som färdas långt hemifrån 
UKIYO-E ; UTOGAWA HIROSHIGE 1834
Oraklet lät sig inte nöja.; genom streckens läge och innebörd (genom förskjutning av linjerna) fick jag tre svar till : ”Hexagram 62 ; Hsiao Kuo / det lillas övervikt ; Chen uppe, det upprörande åskan ; Ken nere uppehållet, berget.
Hexagram
Hexagram 52, Ken /uppehållet, berget
; Ken uppe, uppehållet, berget ; Ken nere, uppehållet, berget.
Alltså I CHING sade i klarspråk till mig : Skilsmässa, du får vandra ensam, tappa inte modet.” Och upprepade sedan samma sak med : ”låt det upprörande i dig hållas tillbaka, för framtiden finns din fasthäftande eld underhållen av jorden, därför att allt det du mottagit finns för alltid kvar i dig. Men nu gäller uppehållet och åter uppehållet.”
Min fråga hade varit : ”Hur skall jag förhålla mig mot henne?” Frågor avslöjar Moteld! : det brinner upp ; kastas bort.
Inte handlade jag efter I CHINGS råd...
Alltför upptagen av mig själv sparkade jag på Livet - Livet gav mig en näsbränna - nej elden det fasthäftande som var hon, gav mig brännsår när jag försökte hålla den kvar i handen.
Aldrig
någonsin har jag kunnat föreställa mig att något skulle kunna vara så
vackert som när Lotta var "två kvinnor"
