I
Fiskens tecken 1990
Carita sade en dag att det
kommit en ny flicka direkt från skolan
och som var mycket duktig och såg trevlig ut. Det var omöjligt att
komma ihåg hur Lotta såg ut, den första tiden, varje ny gång var en
överraskning, en personlighet. Ett kort jag tog i smyg tyckte
hon inte om – dessa vilda ögon – hur uppstår en förälskelse ?
Vem var jag, vem är jag? liksom alltid hinner gårdagen ikapp
och säger ”du svek” Men vem sviker jag? Det som kunde synas,
syns
inte och brottet är bara troligtvis ett brott. Men Sveket är ett svek.
Länge följde Lyckan mig på avstånd och när jag någon gång
skymtade henne och trodde att hon fanns, tycktes mig bockfoten
bara vara en del av charmen. Jag ville förändra världen och lär lyckan
lura mig. Vilket hjältemod. Lyckan, skrattet som fastnar i halsen och
sover ovaggat om nätterna hellre sova under bar himmel en fråga
inte ens för ett traktat.
Det förståeliga och det ouppnåeliga.
Det jag hela livet vaktat?
Solen som lyser in i det vita rummet, klockan blott tre efter midnatt,
inga vargar syns före oktober vi skulle inte kunna leva då. Vem skulle inte
vilja leva då?
varför säger du
att idag har en
innebörd
bär något vi förstår
något som förgår
men i minnet skall bestå
– märk tuppen gal
och hunden skäller
varje morgon likadant
Men det är inte bara din kropp som förändras
den är så obetydlig bredvid dig du förändras
Dagen som var igår är inte den jag tror den
är idag
var vägen till brevlådan tanken på dig
lusten, skräcken inför morgondagen
telefonsamtalet men allt som är nu är inte
detsamma som då och det som var då
är inte det som det var då.
Dagen var den första jag
såg mig själv utifrån, bordet i matsalen
ovan ögonhöjd och prästen som kupade handen i silverskålen på
vilken det stod ”Gärtnerin” jag döper dig Viveca… allt är borta nej
det andra steget, det som finns
sveket
borde jag redan då fattat takten
vänster – höger
– vänster ben svek
– höger tillit
jag gick ju redan själv på egna ben
vänster fot höger fot
vänster makten bär sveket i sin väska
är det mitt svek eller någon annans?
fråga inte ; innan svaret är uträknat
har Tiden bläddrat vidare och svaret
är svaret på en annan fråga ännu inte ställd
och så blir sveket i fruktans ögonblick
en längtans blåa blomma.
Jag fogar mig alltså åter villigt i att ha förtroende medan
Tiden ständigt bläddrar vidare som den envetna dåre den är utan att
ens ta sig tid att rätta till glasögonen : röd som eld den bränner eller
grå som vardag aldrig likgiltig eller gul som påvens färg svart som
sjukans – lila – blålila där är åter sveket sveket, sveket tiden bläddrar
längtande tärande glödande
som fruktan den har två dörrar fegheten och
modet
alltid där igen
gå vidare – inte hejdas
gå vidare var glad –
nu är makten min och som en galen kastar jag mig
upp på kanonkulan en annan Münchhausen
på det glödande klotet
viftar
med hatten – världen är min
jag faller likt aprilsnö
över världen, som aska och det är åter vänster ben
och höger ben
så sjunger Laurie Anderson
you’re
always falling
with each step you fall forwards slightly
and then catch yourself from falling
over and over again
and the catching yourself from falling
I wanted you and I was looking for you,
men
jag fann dig inte
and
this is how you can be walking and
falling att the same time
PROLOG
En man på en balkong, Natt
Han striglar en rakkniv.
En lätt sky rör sig under månen.
En ung flicka med vidöppna ögon. Kniven närmar sig
ett av dem.
Molnet rör sig in och täcker månen.
Kniven skär in i flickans öga. Delar det i två delar.
Slut prolog.
Un Chien Andalou
Bunuel, Dali
Fides
vero si vulnerat
vulnerat pupilla oculi nostra
till
Ana Maria som en gång skar i min
pupill och för vilket jag är henne för
alltid tacksam, samt Charlotta Amanda
vars kniv jag söker undvika utan att
hon förlorar den
…
…………………
Mannens dilemma… dialog?
– Letar ni efter något?
– nu står han framför en mycket vacker trädgård, i
vilken man ser kantade gångar, blommor, hon ler,
en synnerligen
skön ofattbart invecklad labyrint,
samt en damm över vilken leder
en välvd bro,
en damm oändligt djup med
djupa ögon.
– Han ser in i dem och skymtar till sin fasa
näckrosorna därnere
nära att drunkna
– Det är – kan jag komma in
– Vilken fråga !
– Men jag är på spåren. Vad Då ?
i hemlighet ett frö är sått. Det kanske kommer från just
denna trädgård där blomblad vecklas ut men måste
hålla fast dem flyktigare än sin egen doft
– På vad grund ?
Allt måste levas om från början
doft som förflyktigas lämnar bara minnet
av ett minne kvar. So what
Hon ler ett leende så ljuvt…
– Är det sannolikt. Kan minnet sparas, gripas,
hållas fast?
– Är det ens önskvärt
vänder sig och går
”Redan inne i skogen stannade han vagnen vid en skjutbana : han
tyckte det kunde vara trevligt att döda tiden med några skott. Att
göra slut på detta odjur, är det inte den vanligaste och mest
hedervärda sysselsättning för alla och envar ?
Och han bjöd ridderligt handen åt sin älskade, denna förfärliga och
förtjusande varelse, hans hemlighetsfulla hustru, för vilken han hade
så mycken njutning att tacka, och så mycket lidande.
Flera kulor träffade långt från målet, en trängde till och med in i
taket. Och då hon skrattade åt sin makes fumlighet, vände han sig
häftigt mot henne och utbrast : ’Ser du den där dockan borta till
höger, hon med den högfärdiga minen och näsan i vädret ! O du
min ängel, nu föreställer jag mig att det är du.’ Och han slöt ögonen
och fyrade av. Dockan blev huvudlös.
Då böjde han sig ned mot sin älskade, sin förtjusande och förfärliga
följeslagare, sin oundgängliga och obevekliga Musa och med en
vördnadsfull kyss på hennes hand tillade han : ’Min ängel, hur skall
jag väl kunna tacka dig för min skicklighet?’
Charles
Baudelaire : Den
artige skytten
(Under en resa till Frankrike
skickade jag varje dag ett vykort)
Köpenhamn
15/8 90
Ett tillrättaläggande av vykort
med den Danske Vaktparad
Charlotte, petite fille
aux mains dorées
Verklighetens
magi
Magi
i verkligheten
Lotte lille pige
med
gyldende fingre
(Lotita
con manos
del oro)
Carlota Bambina
tus ochos negros
ta bocca sedurrante
d’argent
ton fil Arian-Amande
conduisant au
centre du
labyrinthe
vers
Minos Fils
Taurus Minos
qui tout devore
sed Daedalus sum
(han
som i vax förtrodde
livets tråd)
Inom dig finns en Gud
Säg :
i mig finns en gud.
Jag är gudars like
det står mig fritt
att flyga
In Creta olim Minos regnabat... Åt
honom byggde Daedalus labyrinten.
Minos son var Minotauren med tjurhuvud (taurus) och människokropp.
Minos höll honom instängd längst inne i
labyrinten. Han krävde varje år
sju jungfrur och sju unga män av athenarna. De stängdes
in i labyrinten
och Minotaurus åt upp dem. Theseus, Aegeus son,
lyckades med
Ariadnes hjälp ta si in till Minotauren och besegra
honom. Ariadnes
tråd hjälpte honom att ta sig ut ur labyrinten,
Ariadna tamen cum
Theseo Athenis non adfuit ; nam Bacchi jussu, in
insula Naxo manere
debuit, Baccus tvang Ariadne att stanna på ön
Naxos. Därav blev
Theseus så bedrövad att han glömde hissa det vita
segel som signalerade
segern över Minotauren ; när Aegeus som väntade på
klippan vid Pireus
såg det svarta seglet dyka upp kastade han sig utför klippan.
Post Aegei mortem Theseus Ateniensium rex fuit.
Daedalus
som inte hindrat Theseus att komma in i labyrinten blev
innesluten i stället för minotauren. Daedalus var
dock en kunnig man –
mira Daedali ingenio – vilket språk! av
vingpennor! gjorde han vingar,
som han fästade samman med vax, åt sig och sin son
Ikaros och flög ut
ur labyrinten.
Ikaros
var människa och kunde inte hejda sin lust att pröva vingarna
och flyga högre. Han kom fö nära solen som smälte
vaxet och han föll i
havet. Daedalus hade på det sättet dödat sin egen
son.
amaris – andra person presens singularis passivum
indikativ
i verkligheten
Magi Fatal 1
så levande
så vacker
så verklig
det värker i mig
sliter mig i stycken
Magi fatal 2
En vecka levde jag
på ditt lilla leende
nerverna i min hud
sentimental
Je m’ai nourri
toute une semaine
de ton petit
sourire
Tous mes sentiments dans la peau
– sentimental
LA BELLE SAISON
A jeune perdue, glacée
Toute seule sans un sou
Une fille de seize ans
Immobile debout
Place de la Concorde
A midi le quize Aout.
SOMMAR
Vilse
frusen och magen tom
alldeles ensam och pank
Står som förstenad
En flicka på sexton år
Place de la Concorde
Augusti
femton mitt på dan
Jaques Prevert
(Redan för tolv år sedan – när jag försökte
uttrycka magin gjorde jag allt jag kunde för
att undvika banaliteten som häftar vid
orden, klichén eller kanske det missbruk
som häftar vid dem.
Men hur jag än granskar dem (Prevert utesluten)
så uttrycker de exakt det jag vill säga och det
jag kände och känner ; det som då var centralt
för mig)
av en annan varelse och avlägsnad från henne
inte geografiskt utan genom hennes vilja i en sorts
monolog
undersöker rörelse, villkor och känslor vad du
vill inblickar
gång på gång befästa betraktelser ser dem återkomma,
motstå
tvivlets rannsakan även med två fingrar i vädret
även inför
hennes blickar innebär att leva ett mycket rikt liv
och jag tar
– hoppas
jag – emot denna livets slump som gåva med en
viss ödmjukhet att vara den jag var i det ögonblicket,
det jag
framledes kommer att vara…
Det finns inget liv utan
vatten – så många enkla ting man
glömmer.
Loire sinar efter flera
torra somrar och man fruktar att
några kärnkraftverk utefter dess stränder måste tas ur bruk.
att varje detalj har en början
och att allt till sist måste bort ändå
gamla lik luktar
allt måste övervinnas
allt måste fogas samman
vem vet längre hur man lastar en vedskuta att segla
till Strandvägen
vem kan ännu bygga en stenmur med handkraft
hävstångens ge mig en fast punkt
mod – att stanna när man vill fly
att lägga benen på ryggen – fegheten
tålamod – mod att tåla irritationens surrande humla
Uppåt eller nedåt
var min loppa stor som ett rönnbär och med samma färg,
samt med krampaktigt ryckande ben sedan jag till slut lyckats
förgifta henne, nära att själv stryka med. Här möter man namn
som Ustaritz, Atzamendi, Amendieux Oneix och på den andra
sidan gränsen Irun, Ecaitza (1034m), Navarrenx, Bédeilhac,
Les
Pyrénes sont depuis longtemps fréquentées par la race
des
humaines. Ces dernires ont laissé dans les vallées, les grottes
les
cols, des jalons de leur marche lent, inconsciente, inéluctable
vers
la civilisation : jalons de pierre des mégalihes, jalons de sang
des
tueries, jalons de pensée, de haine et d’amour dans les legendes,
L’affabulation,
mensonge dans la vie courante, devient poésie dans
l’histoire
légendaire..
Il est pénible de découvrir que ce que mous aimons, ce
que nous
admirons
est quelque chose d’autre et moins beau… Vänner
gömmer sig i vänners hem på franska sidan och jagas av polisen för
den spanska polisens räkning. Krig. Egitza deras språk är ett språk
utan släkt. Det kan inte läras in, det måste existera från barnsben –
alltså ett annat sätt att betrakta tillvaron.
...det
är ditt väsen som drar mig till dig
det som finns innanför det som är vackert
det som är ”jag” när du säger jag, det som
kan störta världen i elände för att bevisa
sig själv – hur kan man ana jag hos
en annan?
Denna dårskap i mig själv…
Köpenhamn fredag 31/8 1990
Bruksanvisning till skinnsmäck med hål sänt från K (läs noga)
Ingenting, säger ingenting, som kommer från mig till dig
skall framkalla tacksamhet.
Nihilistiskt credo :
Aldrig be om något
aldrig ge för att få något tillbaka
Där den minsta anda av köpa – sälja råder är
en krämaranda inte ett förhållande mellan levande
Jag ger för att framkalla glädje – eller lust
därför att jag då i mig berör dig med min tanke
Tag aldrig emot om det inte behagar dig
Lyssna noga : det är dig jag ger…
Vi tummar på : ingen tacksamhet, inget återgäldande
ingen erkänsla…
Nummer sjutton
Stetit puella
Stod en flicka
rufa tunica ;
skjortan röd ;
si quis eam tetigit
om någon rörde den
tunica crepuit.
skjortan skälvde.
Eia.
Eia.
Stetit puella
Stod en flicka
tamquam rosula
själv lik en ros
facie splenduit
strålande ögon
os eius flourit.
i munnen en blomma.
Eia.
Eia.
Carmina Burana
Korsaren från Hendaye. Étienne
Pellet-Morvoeux, kallad Pellot, var lika berömd som sin samtida Surcouf.
När han drog sig tillbaka 1812 efter ett halvt dussin rymningar den ena
mer fantastisk än den andra och efter otaliga strider, hade priset på
hans huvud satts till 500 guineas, samtidigt som Amiralitetet för en
vanlig kapten bjöd 5. Höljd av ära, bred över axlarna och med en
livfull blick kunde han inte uppträda utan att människor lade märke till
honom. Han hade den kärlek till friheten och krav på fullständig självständighet
som baskern och irländaren delar.
När 1848 års revolutionära
idéer kom till Hendaye och började elda sinnena, höll Pellot uppkliven
på kyrkogårdsmuren – för hela befolkningen när den kom ut ur kyrkan
– ett förbluffande tal för människans rätt till ojämlikhet :
”Man talar till er om jämlikhet,
men Skaparen har överallt instiftat ojämlikhet ; han har gjort den stora
på samma gång som den lilla, den svaga tillsammans med den starka ; han
har velat en vara intelligent och den andra idiot ; den ena låter han
leva länge och den andra bara en stund. Det är förgäves som den
provisoriska regeringen proklamerar jämlikhet ; den kan inte upphäva ett
påbud från himlen”.
Därefter hoppade han ned bland
gravarna : ”Här, och bara här finns jämlikheten ! Han tar upp ett
kranium och håller det som Hamlet : ”Vem kan tala om för mig om den här
kvarlevan tillhört en furste eller en slav ?” Slav eller furste har han
blivit dömd efter det han uträttat här i livet !”
Ur Guide des Pyrénées mysterieuses
av Bernard
Duhourcau edition Tchou
Vi kanske inte heller känner
till så mycket av Surcouf, Uggleupplagan säger :
Surcouf, Robert, fransk
korsar, f. dec 1773, i Saint-Malo, visade redan i skolan ett obändigt
sinne, rymde vid 13 år ålder därifrån och utverkade sin faders tillstånd
att gå till sjöss. Under en resa till Ostindien visade han så utmärkta
sjömansegenskaper samt en sådan djärvhet och kallblodighet att
fartygets befälhavare tog S. till sin närmaste man (1791). Efter en del
märkliga äventyr i Indiska oceanen på ett slavskepp fick S. vid
Isle-de-France (Mauritius) befäl på kaparen ”Émile” med 4 kanoner
och 30 mans besättning. Förföljd av engelska örlogsfartyg lyckades han
undkomma dessa samt uppbringade i bengaliska viken sex handelsfartyg,
varibland det Ostindiska kompaniets skepp, som var bestyckat med 26
kanoner och förde 150 mans besättning. Med sina rika priser återvände
han till Isle-de-France (1796), där guvernören emellertid konfiskerade
alla priserna under förevändning att S. saknade kaparbrev. Efter att förgäves
ha vädjat till kolonins handelsdomstol begav han sig till Frankrike och
lyckades vinna upprättelse av direktoriet. Den djärve korsaren fann sig
sålunda berättigad till en skadeersättning av 1,7000,000 frcs, men han
var ädelmodig nog att ej utkräva stort mer än en tredjedel av dessa.
1798 avseglade han ånyo till Ostindien och utgjorde där som befälhavare
på kaparen ”Clarisse” och ”Confiance” under nära tre år en
verklig skräck för engelsmännen. Med stora rikedomar återkom han 1801
till Saint-Malo. Bonaparte erbjöd honom befäl över två fregatter,
befordran m.m. Men S. som framför allt älskade frihet och oberoende , vägrade.
1807 begav han sig med skeppet ”Revenant” som han själv lät bygga ut
på nya kaparfärder. Fastän ivrigt förföljd av engelsmännen, som utfäst
stora belöningar för hans gripande, uppenbarade sig S. en vacker dag
(1808) med fem dyrbara priser vid Isle-de-France… Se Ch. Cunat
”Histoire de R. S. » osv signerat H.W-l., vilket står för E.H.G.
Wrangel, generallöjtnant och chef för Kustartilleriet. / rätt avskrivet
intygar sg den 12 maj 2002
Detta är inte dikt, det
är enbart med stort sentiment och ägnat
att klargöra de dagliga vykorten till Isabella Aglaya Charlotta
Nastasja Amanda Emilia Yolanta Morgana infanta under
vistelsen i Köpenhamn Paris Köpenhamn Borde Colombots
Paris Borde Amsterdam mm med tolv skäl för mänsklig tillit
dina ögon ditt humör ofta gräsligt din fullkomlighet
egensinnig bortskämd slarvig med Din själ, otålig, vacker med
din humor längst därinne Lotta, då jag inte tyckte detta var
nog vill jag tillägga tjugosju andra som ligger i mina tankar.
givet Colombots borda Septembris 23 anno 1990 DC ; sg
Var har du fått din
Stolthet
Lotta ?
Din
raka rygg
och
Ditt
tillbakadragna sätt ?
Como
una signora espanola
med
arv från morer och karthager
jag
vilar
i
den svindlande vissheten
att du finns till
ombord
färjan
Amsterdam-Göteborg
27
september 1990
Den där kärleken
Cet amour
Den kärleken
Cet amour
Så våldsam
Si violent
Så skör
Si fragile
Och mild
Si tendre
Så hopplös
Si desepéré
Den där kärleken
Cet amour
Vacker
som dagen
Beau comme le jour
Och
illa som dåligt väder
Et mauvais comme le temps
När det är dåligt väder
Quand le temps est mauvais
Kärleken så sann Cet amous si vrai
Kärleken så skön
Cet amous si beau
Så glad
Si heureux
Så lycklig
Si joyeux
Och så löjlig
Et si derisoire
Darrar
som ett barn i
Tremblant de peur comme un
mörker
enfant dans le noir
Och så självsäker
Et si sure de lui
Som
mannen i natten
Comme un homme dans la nuit
Kärleken
som skrämmer vissa
Cet amour qui faisait peur aux
autres
Kommer
dem att viska
Qui les faisait parler
Kommer dem att blekna
Qui les faisait blêmir
Snoka och förtala
Cette amour guetté
Kärleken som vi förtalar
Parceque nous le guettions
Sårad hindrad förödmjukad
Traqué blessé piétiné achevé nié
glömd och förnekad
oublié
Därför att vi hindrat sårat
Perceque nous l’avons traqué
glömt och förnekat den
blessé piétiné achevé nié oublié
Kärleken som finns
Cet amour tout entier
Ändå så levande Si vivant encore
Skimrande
i solen Et toute ensoleillé
Det är din
C’est le tien
Och det är min
C’est le mien
Den
som varit
Celui qui a été
Och
försvunnit
Detta ting som alltid nytt
Cette cjose toujours nouvelle
Förändras
inte
Et qui n’a pas changée
är så påtagligt som gräset
Aussi vraie qu’une plante
och så skälvande som fågeln Aussi tremblante qu’un oiseau
varm
och växande som våren
Aussi chaude aussi vivante
que l´eté
vi
kan du och jag
Nous pouvons tous les deux
gå och återvända
Aller et revenir
vi
kan glömma
Nous pouvons oublier
Et puis nous rendormir
Somna om vakna lida åldras Nous reveiller souffrir vieiller
somna om och drömma
Nous endormir encore
dröm
om döden
Rêver à la mort
vakna och föryngras
Nous eveiller sourire et rire
men kärleken förblir
Notre amour reste là
vår kärlek
envis
som en åsna
Têtu comme une bourrique
levande
som åtrån
Vivant comme le desir
grym
som minnet
cruel comme la memoire
meningslös som ångern
Bête comme les regrets
mjuk
som leendet
Tendre comme le souvenire
och kall som marmor
Froide comme le marbre
vacker som en dag
Beau comme le jour
och som ett barn ömtålig
Fragile comme un enfant
ser den på oss leende Il nous regarde en souriant
och
nämner utan ord
Et il nous parle sans rien dire
jag lyssnar darrande och jag
Et moi je l’ecoute en tremblant
skriker
Et ja crie
ropar
efter dig
Je crie pour toi
ropar också för mig
Je crie pour moi
ber bönfaller
Je ta supplie
för mig för dig för för alla dem
Pour toi pour moi pour tous
som älskar
ceux qui s’aiment
alla dem som älskas
Et qui se sont aimés
ja
jag ropar till dem
Oui je lui crie
i ditt namn i mitt namn i allas
Pour toi pour moi et pour tous
namn
les autres
som
jag inte känner
Que je ne connais pas
stanna där
Reste là
stanna där du är
Lá où tu es
rör
dig inte
Lá où tu etais autrefois
gå inte bort
Reste là
vi som älskas vi har glömt dig
Ne bouge pas
minns
oss du
Ne t’en va pas
ge oss åter värme
nous qui sommes aimés
för oss är du allt som finns
Nous t’avons oublié
varhelst
du vill
Toi ne nous oublie pas
ge
oss tecken att du finns
Nous n’avions que toi sur la terre
långt
långt senare vid
Ne nous laisse pas devenir froid
skogens rand
Beaucoup plus loin toujours
i minnets skog som gäckar oss Dans la forêt de la memoire
kom tillbaka mot oss
Surgis soudain
tag vår hand
Tends- nous la main
Rädda oss
Et sauve nous
Jacques
Prevert
eller hur ?