Den här delen kallad jagfixeringen (egomania) är odelat ägnad en fråga som ställdes i
januari 1993 - vem är jag och vem är i så fall en annan människa ? Frågan rör innerst det
som är uppriktighet - skam den som om detta tänker illa.
Det här är en högmodig och anspråksfull människas sökande. Många kommer kanske att nicka igenkännande om de råkar läsa detta. Till dem vill jag säga "ni har fel!"
" Ja, men så här är det säger du, det vet man ju!" Jag säger igen : "så här är det inte". Varje försök att förklara "en annan människa" är fel. Den likhet som kan finnas, finns bara i det
yttre. Det som sker i det inre av en människa sker bara en gång och det har aldrig tidigare
hänt. Det är verkligen riktigt att ett förhållande kräver två deltagare, men det hade redan
visat sig att eftersom en "annan människa" inte är ansvarig för den ena (som kallar sig jag) finns inget krav att en "annan människa" skall överhuvud taget ställa upp som motpart. Detta så mycket tydligare då jag måste betrakta varje människa som oersättlig och alltså inte kan
duplicera någon annan.
"Om människan" den 21 december 2003
Ändå förklaras en "annan människa" bara genom tillfälliga händelser som den speciella
blicken i hennes ögon, leendet som far likt en sky över ansiktet, eller den ofattbara skönheten i hennes vrede.
Det vidhäftande elden - bränner utan att förbränna
Fotfästet visade sig än en gång vara en fråga om kärlek som förmåga (Juli 2002)
Det skapande däruppe - himlen
Det mottagande - jorden / K'un
Det bråddjupa - vattnet
Sun, det milda - vinden
Det upprörande är åskan
Det tredje hexagrammet - Chun : begynnelsesvårigheten har :
K'an uppe, det bråddjupa vattnet / Chen nere, den upprörande åskan
(en omskakande verklighet)
i stället för att dra livet inför rätta och ställa det till svars
kunde man ställa sig själv till svars för livet
det skulle visa att livet ställer krav
Du är alldeles rysk, sa mormor
Ifigeneia i Aulis Ifigeneias Agamemnon
till och med en valhänt hantering av Euripides geni - (under arbete)
svenskan kan låta det sköna skymta Det nödvändiga tillägget
Uppehållet - berget / Ken
K'un det mottagande / jorden
Jackan Tui, det glättiga / blixten, vattenytan
Förälskelsen är en explosion som förändrar livet, som vidgar det på ett sätt som det inte finns möjlighet att föreställa sig på förhand. Den dammiga vardagen sopas bort och människan stiger upp som under en frisk nådegivande sol där allt är möjligt och där man vill dela med sig av allt – hela tiden strävar efter att dela med sig av detta uppenbara, otroliga, gudomliga.
En förälskelse är en nåd, en omätlig gåva och ett omåttligt lidande. På ett annat sätt sagt : den är inte gratis ; den lever med den egna viljan.
Dess innebörd är att visa var kärleken finns. När vi säger att kärleken kan
ta slut, har vi aldrig älskat.
DET 3dje STEGET - det fördärvade som uppgift
Paradiset - ur djupet mot ytan, det var inte tvärtom
Pace non trovo - donec resquiescat in te
Men livets strider finns dock i mitt bröst
i bräcklig farkost styrd av längtans röst
i stormens öga jag mig finner
tranquillus ocula tempesta est