|
Material
filos. betyder det på vilket en verksamhet är riktad och som följaktligen
genom verksamheten omdanas eller får en förändrad form. Grunden till
denna nya form är då tydligen att söka inte hos materialet, utan hos
det väsen som utövarverksamheten och finns hos detta potentiellt givet för
att genom verksamheten övergå till aktualitet (förverkligas).
Denna aktualitet är då verksamhetens ändamål och tillika dess
norm, eller dess lag ehuru visserligen verksamheten i vissa avseenden måste
bestämmas av materialets natur. Så t. ex. om en snickare förfärdigar
ett bord, är materialet för hans verksamhet tydligen virket. Men grunden
till verksamheten, följaktligen också till de förändringar han åstadkommer
hos virket ligger hos honom själv, nämligen innerst i hans avsikt att förfärdiga
bordet. Föreställningen om det färdiga bordet är också det som i hans
verksamhet leder honom och det till vars förverkligande denna verksamhet
alltjämt syftar. Men å andra sidan måste mycket i denna verksamhet bero
på materialets (virkets) egen beskaffenhet.
Vid en filosofisk undersökning av människans verksamhet och den
organiska verksamheten i allmänhet måste detta betraktelsesätt tillämpas.
Särskild vikt äger det i fråga om den praktiska verksamheten och dess särskilda
former. Dessa utgöra ett helt av högre mera inre och centrala, samt lägre
mera yttre och perifera sfärer. Den verksamhet som utgår från en sådan
sfär, har till sitt omedelbara den närmast yttre och genom denna
medelbarligen också de i förhållande till denna yttre. Så t. ex. har
den förnuftiga viljan (se Förnuft) till sitt material den sinnliga
viljan, denna i sin ordning de sinnliga begären, dessa drifterna osv. Härigenom
kommer människans hela liv att utgöra ett organiskt eller välordnat
helt ; och endast om det fattas på nu angivna sätt, kan dess organiska
karaktär fasthållas. Detta är tydligen av stor vikt, inte minst i
etiskt avseende.
Vill man fullständigt betrakta en sådan art av verksamhet måste
man då också se den ur materialets eller – vilket tydligen blir
alldeles detsamma – utförandets synvinkel. Man måste göra sig reda för
den form som den i materialet
syftar att införa ävensom de modifikationer själva verksamheten i och
genom dettas beskaffenhet undergår. Den s. k. speciella etiken bör väsentligen
ses ur den synpunkten att den har till uppgift att fylla ett behov.
En fullständig undersökning av människans viljeverksamhet ger emellertid vid handen att detta ingalunda utgörs uteslutande av människans egna sinnliga krafter. Människans står också i personliga förhållanden till andra, vilka förhållanden kan vara dels av mera yttre, dels av mera inre art. Dessa förhållanden kan människan bestämma på flera olika sätt, men hon äger plikt att bestämma dem enligt förnuftets krav.
(L.H. Åberg hävdar att de villkor som är
givna människan – förstånd och förnuft är absoluta och förenade
med plikt,
alltså befinner sig före de etiska frågorna – sg).
Denna omständighet ger anledning till indelningen av den praktiska filosofin i etik, där fråga är om de sinnliga krafternas rätta ordning, rättsfilosofi, där man utreder den förnuftiga ordningen i de yttre personliga förhållandena, religionslära, där det är fråga om de inre personliga förhållandenas förnuftsenliga bestämdhet.
Av särskild betydelse är frågan om den organiska helheten som förnekas av den nuvarande människouppfattningen som vilar på Freud. Sinnligheten betraktas där som en följd av drifterna, som ställs upp emot varandra och där den starkast verkande driften segrar, för att vid ett senare tillfälle förlora för en annan för tillfället regerande drift. Överjaget skall genom inflytande av fadern i denna konflikt vara den i bästa fall segrande kraften (moralen), som betraktas som en sorts nedärvd kutym för att i den sexuella driftens tjänst vidmakthålla fortlevnaden efter akten.
Mot denna freudska och nu regerande människosyn står vitalvetenskapen som lägger det oavkortade ansvaret på individen, som säger att missförhållanden misstag bara kan uppstå genom individen själv och att de sociala missförhållandena bara är en följd av de sammantagna misstag och missförhållanden som uppstår hos individen. Därigenom närmar den sig Platons filosofiska grundsyn.
|