|
Tête 2 Grottlejon c:a 30 000 f.Kr.
Zeugma c:a 600 f.Kr.
Inquietur cor nostra
1990
En tänkare skrev häromdagen i tidningen att våra tankar nästan aldrig är annat än vad andra tänkt. Om det nu är så, står det högst allvarligt till för oss. Jag lever nämligen precis så som jag tänker och om mina tankar och tankebanor är upprättade av andra då är jag inte mig själv utan en återgivning av vad andra människor tycker, i varje fall är jag ; som i kolportaget eller kåseriet en produkt av andras ögon ; har jag då inte några egna att se med !
Ack, sådana förtjusande tankar Ni bär i ert hjärtas rum ! Så små förtjusande tankar - ett helt akvarium
Små gyllene fiskar som glimmar. Den fick ni av den - och den fick ni en gång av en annan som då var ert hjärtas vän.
Men dessa förtrollande fiskar : Ni aktar väl dem, eller hur ? De måste ha lagom lyse och lagom temperatur.
Det är så förargligt med detta : om fönstren skulle gå opp Kan fiskarna frysa sig döda och då är det punkt och stopp.
Då sitter ni där - så plockad, så tom och erbarmligt dum som ni verkligen är, min nådiga, AKVARIUM Med ert stolta akvarium. Nils Ferlin
Si le grain ne meurt. Om inte sädeskornet dör, säger Bibeln, kan det inte ge hundrafalt igen. Livet i sädeskornet ger åter i axet nya : vad betyder döden för
Vi vet att
om vi letar i sädeskornet kommer vi inte att finna livet utan bara en död materia.
Universum, vår värld, den fysiska världen är denna värld.
Livet, vår värld, en annan värld, är skild från den fysiska världen som är universum ; livet nyttjar sig av den döda materian för att den levande världen skall tillkomma. Vår värld - i den mån den är vår och i den mån den är levande - är den värld livet gjort sig av den döda materian. Vilka av oss är levande ? [Jag har sedan modifierat denna uppfattning till att se världen som en med det avser jag att tudelningen av världen markeras av den verklighet människan i den era hon lever förmår uppfatta tillvaron. Relativitetsuppfattningen är på väg att öppna en större verklighet för oss]. För första första gången kunde vi se universums verkliga ansikte när astronauterna klev ut på månen. Vilket hjärta pulserade där ? inte ett levande hjärta. Det levande är ogripbart men lätt att krossa i handen ; många roar sig med det.
En vaktande ängel målad på en helig etiopisk skriftrulle . Det överdimensionerade huvudet är vanligt för den magiska konsten ; det tjänar att understryka blickens andliga betydelse. Enligt traditionen har Seths söner lärt människorna måleriets hemligheter, hittills förbehållet de himmelska varelserna (Seth är dödsguden i Faraonernas Egypten)
att Oändligheten finns förutsätter jag som den viktigaste kunskapen i mitt hjärta. att därav följer arr Evigheten bara är skild från oss av Salomes slöja skulle jag inte ens kunna kalla för kunskap...
Förutom Camitz, en familjeangelägenhet, finns på den här adressen ett stort antal texter utan inbördes ordning. De är tillsammantagna en allvarligt menad kritik mot min egen civilisation inte för att jag skulle vara bättre än någon annan, men därför att jag så plågas av dess totala och självgoda blindhet inför set uppenbara ...
Ursprunget, källan som grekerna sökte borde vi med alla de tekniska hjälpmedel vi förfogar över känna mycket bättre än vad de gjorde för två och ett halvt årtusende sedan. Så är inte fallet, vi är övertygade om att vårt ursprung är djurets och har på det sättet gjort livet pragmatiskt åt det hållet för enkelt och åt det andra hållet har vi när vi söker den vises sten i kvantmekaniken blivit för närsynta att lägga märke till det verkliga.
sg i december 2002 - januari 2004
I ANKHOU TEPIOU TA O/ levande/ som befinner er/ på jorden
SOUATY SN HER IS PEN Som går förbi/ framför/ denna grav
SET NI MOU Skänk i/ åt mig/ vatten
Enneaden har skapat synen genom ögonen hörseln genom öronen och andningen genom näsan. Dessa delar av kroppen lyfter det som förnimmes till hjärtat. Tack vare hjärtat har vi all vår kunskap, och tungan ger form åt det hjärtat har förstått. Så föds alla de skapande krafterna, varat och icke-varat (Atoum) och dess Ennead. Varje gudomligt ord blir fastställt till sin verkan av hjärtats tanke och dess form genom språket. Så föddes de skapande energierna och varats egenskaper. Så uppstod all föda och alla välgörande födoämnen, ur Verbets nåd. Så gavs livet åt det rätta och döden åt det orättfärdiga. Så föddes alla arbetets världar och alla sorters hantverk, handens rörelser och benens, rörligheten i varje led, i enlighet med den befallning hjärtat har uppfattat och som tungan givit form, den order som utan uppehåll skapar betydelsen i varje ting. Shabaka-stenen
Vi skapar lidandet genom att slå våra hjärtan till skärvor med hat, stumhet och egenkärlek
Under en tung himmel, på en vidsträckt dammig slätt utan vägar, utan gräs, utan en tistel, utan en enda brännässla, mötte jag ett flertal människor som gick framåtböjda. Var och av dem bar på sin rygg en oerhörd Chimär, stor som en mjölsäck, eller en romersk soldats utrustning. Men det oformliga djuret var inte en livlös börda ; tvärtom, det omfamnade och förtryckte människan med sina böjliga och kraftfulla muskler ; det hakade sig fast med två giriga klor vid bröstet på sitt riddjur ; och dess ofattbara huvud omgav människans huvud som en av dessa hemska hjälmar som forntidens krigare bar för att sätta skräck i fienden. Jag frågade en av dessa människor och undrade vart de var på väg så där. Hon svarade att det visste hon ingenting om, varken hon eller någon av de andra, men att uppenbarligen var de på väg någonstans, eftersom de drevs av ett obetvingligt behov att gå. En egendomlig sak att lägga märke till : ingen av dessa resande verkade var illa berörd av det vilda djuret som hängde fast runt halsen ; man kunde tro att de betraktade det som en del av dem själva. Inget av dessa trötta och allvarliga ansikten visade tecken på hopplöshet ; under den moraliska livsledans kupol, med fötterna djupt i dammet på en mark lika tröstlös som himlen, tog de sig fram med den uppgivna blicken hos dem som dömts till evigt hopp. Och tåget gick förbi mig och slukades upp av dimman vid horisonten, vid den punkt där jordens rundning befriar sig från nyfikenheten hos den mänskliga blicken. Och för en liten stund sökte jag fatta detta mysterium ; men snart slog sig den oemotståndliga Likgiltigheten ned hos mig, och jag blev ännu mer nedtyngd av den som någonsin de själva var av sin förkrossande Chimär. [Baudelaire] donec resquiescat in te
|
